Vem är du?

Jättebra! Meeer!

Förlåt men jag glömde att jag ska till fjällen på lovet så då kan jag nog inte skriva så mycket... Men ska verkligen fösöka efteråt!

förlåt så hemskt mycket!!!

Det gör inget. Ha det så roligt! C:

gör inget alls! Ha så kul i fjällen!

Det gör absolut ingenting!!!!! Ha det bra i fjällen!

Tack allihop! ♥ Tyvärr är jag bara på 335 ord än så länge...

Nu är jag på 548 ord. Skulle ni vilja ha ett litet kap?

Ja tack

Okej.


Kapitel 8: Drömmen

(Hermione)

Var han… död?
”Öh…” hördes det från Charlies håll, han levde, än så länge. Jag kollade på honom, han rörde på sig! Han stönade och försökte sätta sig upp. Jag sprang fram till honom och hjälpte honom upp.
”Hur mår du?” frågade jag honom och insåg direkt att det var en dum fråga, han såg inte direkt ut att må bra. Han försökte fästa blicken på mig men lyckades inte så jättebra.
”Sådär” svarade han trött. Jag kollade oroligt på honom, vad hade han gjort?
”Vill du sitta i min säng?” frågade jag när jag kommit på att det kanske inte var så skönt att sitta på golvet.
”Ja tack”, sa han svagt. Han försökte ställa sig upp men det gick inte så bra så jag hjälpte honom upp.
”Tack”, sa han.
”Vad har du gjort”, frågade jag. Han kollade på mig.
”Tog en liten promenad i förbjudna skogen men det gick inte så bra”, sa han och skrattade lite svagt. Jag kollade på honom och log, hur kunde man vara så dum att man gick in i Förbjudna skogen själv? Han kollade på mig och ryckte på axlarna.
”Tänkte hälsa på Testralerna”, sa han förklarande. Jag kollade på honom. Även om Testralerna inte var så farliga så borde man inte gå så djupt in i Skogen bara för att hälsa på dem!
”Fast… Kentaurerna kom liksom i vägen”, sa han och suckade. Hur dum fick man vara?
”Varför, om jag får fråga, tänkte du hälsa på Testralerna?” frågade jag med en suck. Han kollade på mig och skrattade.
”Tja… Kände för det helt enkelt”, sa han glatt men jag fick en känsla av att han dolde något, men vad? Det hördes steg i trappan.
”Fort, det kommer någon!” väste jag till Charlie. Han sprang mot fönstret, vände sig om och vinkade och så hoppade han ut och flög. Dörren åkte upp och där stod Lavender.
”Hej”, sa jag. Lavender ryckte till som om hon gått och drömt.
”Va?”
”Hej”, upprepade jag.
”Å, hej”, sa hon och la sig på sin säng. Vad var det med henne? Hon verkade ju ledsen.
”Är du ledsen över något?” frågade jag. Hon skrattade.
”Ledsen? Nej, jag är inte ledsen, jag är bara såå trött”, sa hon och gäspade.
”Okej, sov gott”, sa jag och kände att jag också började bli riktigt trött. Jag gäspade och la mig i sängen. Några minuter senare sov jag.
Jag drömde.

Jag gick genom en mörk korridor. I slutet av korridoren fans en spegel. Jag stannade upp och kollade i den. Jag hade en vit skjorta, ljusblå byxor, vitt hår och ljusblå ögon… Jag var Charlie… Det fanns tre dörrar. En av dörrarna öppnades och ut kom en lång person med lika vitt hår som mig – eller rättare sagt Charlie.
”Charlie”, sa hon, det var en kvinna.
”Ja mamma, vad vill du?” frågade jag. Hon kollade utmanande på mig.
”Hur går det med flickan?” frågade hon. Jag – eller rättare sagt Charlie – började bli nervös nu.
”Vad menar du?” frågade jag oroligt.
”Du vet mycket väl”, sa kvinnan som tydligen var ”min” mamma.
”Hermione Granger”, sa hon irriterat. Jag – och nu var det jag - svalde nervöst, vad ville hon mig?
”Har du kommit nära henne nu?” frågade hon argt.
”Nej”, ljög jag.
”Jag har glömt mitt uppdrag”, sa jag och hoppades att det inte var så hemskt.
”Kom nära flickan känslomässigt, ta henne in i Förbjudna skogen och bit henne” sa hon kallt.

Jag vaknade med ett ryck. Jag var i riktigt stor fara nu…

Du fick en super fortsättning på det!
Jätte bra!

Tack! ♥ Tack för hjälpen också