Ron tänker tillbaka

ok

Braa, Längtar!

Jag med

Mer snart? Det är imorgon nu..

gud, förlåt..

Ska skriva nu!!! tack igen ♥

Gud är uppe i himlen och vi är här.. Ge oss ge oss !

Kaptitel 14 – Onda trollkarlar i Afrika

Ron gick längst fram med Martin från och med nu. Han hade nog aldrig varit så här säker och modig förut. Han brukade vara den som försökte komma ikapp alla och som bara snubblade på rötterna i skogen. Nu gick han smidigt och snabbt längs den jobbiga stigen. Till och med Harry och Ginny hade svårt att hänga med. Andy gick längst bak och tuggade på en macka. Ingen hade hunnit äta frukost. Ron ville absolut inte börja med frukost utan sa bestämt att dom skulle packa ihop tältet snabbt och sen gå vidare.

Martin berättade makalösa historier för Ron om sitt liv. Hur han mött onda trollkarlar i afrikas skogar. Martin var mugglare faktiskt eller hans föräldrar iallafall så han fick gömma sig mycket som ung men lyckades alltid komma undan. Han kunde först återvända till England nått år efter att Harry besegrat Voldemort. Ron lyssnade och tyckte hans egna erfarenheter lät trista jämfört med Martins. Trots att han var Harry Potters bästavän och hade aldrig haft ett enda lugnt år på Hogwarts så bleknade troll och tre huvade hundar med Martins historier.

Efter några timmars vandring så började det bli mindre och mindre skog. Istället mer och mer sten. Det var dimmigt ute och man såg knappt en meter framför sig men trots det såg Martin säker ut. Han verkade veta vart varenda sten var.
- Nu är vi snart uppe på berget, sa Martin och fortsatte gå med snabba och bestämda steg. Ron var visserligen helt slut men ville inte ge upp. Han fortsatte att gå bredvid Martin trots att det nu var väldigt jobbigt. Ju längre dom gick desto klarare blev det. Nu var det bara något enstaka träd omkring dom. Resten var sten och berg. Till slut kom dom upp på bergets topp. Det var inget stort berg direkt men man såg mycket där ifrån. Långt, långt borta var något stort och mörkt. En byggnad av mörkaste sten. Ron svalde hårt. Han visste vad det var. Vägen dit skrämde honom. Berg och stup. Martin stannade upp och kollade emot slottet. Han såg också rädd ut men ingen av dom ville vända om. Ingen av dom skulle gå tillbaka. Men då visste ingen heller att en av dom fem skulle förlora livet och dom andra skulle få vänta ett annat kanske hemskare öde.

Meeeeeer!!!!


Du har verkligen en bra talang!!!!

Superbra mer! det här är bäst!

jättebra! skriv mer