You can't spell "Voldemort" without "love" [SV]

jättebra! när kommer nästa kapitel?

Detta är så bra och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta o.O

Så bra

skriv!!

nu

Jag är värdelös på att uppdatera, jag vet...


Kapitel 8
Hela kapitlet är i Voldemorts perspektiv.

En stark doft trängde sig in i min näsa, och fick mig att vakna till. Det luktade bullar i hela huset. Jag tittade mig omkring och såg alldeles för många tomma flaskor ligga på golvet. Flaskor som igår kväll innehöll alkohol. Jag suckade, och slöt mina ögon. Det knackade på dörren.
- Ja? - frågade jag
- Får jag komma in? - hörde jag Trix
Jag tittade omkring igen, och tittade ner på mig själv. Efter att ha konstaterat att jag inte ser dålig ut ändå, lät jag henne komma in.
- Här får du några bullar. Hoppas du tycker om dem! - sa Trix, med rädsla i rösten. Här började jag fundera på vad jag egentligen har gjort igår. Tänk om jag sa något dumt? Eller värre, tänk om jag gjorde något dumt? Borde verkligen lägga av med alkohol, känner jag.
- Sov du gott? - frågade jag. Hon tittade på mig, med ledsen blick.
- J-j-jag sov... in-in-inte n-någon-t-ting. - svarade hon
- Varför inte? Det är viktigt att sova, Trix!
- Ja, om du bara kom ihåg. Om du bara slutade dricka någon jävla gång! - hon höjde rösten, och nu var det min tur att vara rädd. - Om du någonsin kunde bestämma dig för vad du vill, om du är min vän eller min fiende! Från och med nu vill jag att du låter mig vara! - hon sprang ut från rummet, och jag kunde höra henne snyfta utanför. Jag gick upp, tog en bulle i handen, och gick ut till henne.
- Vad hände? Kan du berätta, då jag inte kommer ihåg? Snälla, Trix. Prata med mig. - jag tittade på henne medan jag tuggade på den nybakade bullen. Jag måste ha sett ut som en idiot, som stod där med en bulle och försökte få Trix att prata. - Vi kan sätta oss i vardagsrummet? Jag kan göra kaffee, hämta dina bullar och så kan vi prata.
Trix tittade upp på mig, blinkade tre gånger och tog ett djupt andetag.
- Visst. Men bli inte arg bara. Jag hatar när du blir arg! - fick hon ur sig
- Tja, det är ju inte jag som är arg här nu, eller hur? Kom.
Vi gick ner till vardagsrummet, och jag hämtade kaffe och bullar. Trix satte sig bekvämt i fåtöljen mitt emot mig. Hon tittade lite på mig, men sen vågade hon inte riktigt se mig, kändes det som.
- Du drack igår. - började hon - Du drack alldeles för mycket. Jag försökte få dig att sluta och få dig att gå och sova. Du vägrade. Då började du skrika på mig och... och kalla mig för saker. Du började prata om att, om att jag aldrig duger, att ingen någonsin skulle vilja ha en sådan trasa som jag, att... ja, listan är liksom lång. - hon tittade ner i golvet. Jag satt fastklistrad i fåtöljen och skämdes. Skammen rann över mig, från topp till tå och jag vågade inte säga något. Min blick hamnade på Bellatrix ansikte, där två stora tårar nu rann ner från hennes kinder. Utan att tänka en enda sekund gick jag upp, och torkade bort tårarna.
- Förlåt - sa jag. - Förlåt. Jag vet att ett förlåt inte räcker, att det inte kan gottgöra någonting. Men det är det enda jag kan... göra just nu för att göra det... lite bättre kanske. Du ska veta att jag inte menade någonting av det jag har sagt igår. Sanningen är helt annorlunda.
- Om du bara visste hur JAG känner, för en gångs skull! Om du kunde bry dig det minsta lilla. Men nej, där går du, och har dig, super och tror att du är världens bästa. Inte bryr du dig om att tjejen du bor med faktiskt har känslor för dig. Ena stunden är du jättesnäll och verkar tycka om mig, för att i andra stunden vara jättearg för att jag inte har diskat, eller kalla mig saker. Särskilt när du super. Jag betyder inte ett SKIT för dig!

Jag tittade på henne, och kände mig fruktansvärt hemsk. Aldrig har jag fått en sån utskällning. Jag kände något blöt hitta sin väg från mitt öga till min haka.
- Bellatrix. Jag älskar dig.
Hon tittade på mig, och det verkade som att hon inte riktigt visste vad som precis hände.
- Vad sa du? Kan du upprepa det? Har jag hört fel? - undrade hon
- Nej, du har inte hört fel. Jag älskar dig Trix, jag har försökt säga det så många gånger.
- Varför kallade du mig massa saker igår då? Vet du hur dåligt det fick mig att må?
- Jag sneade. Det kan man göra om man dricker för mycket. Och jag drack alldeles för mycket, jag vet. Och jag skäms så mycket. Jag skulle aldrig någonsin kalla dig saker! Du är den vackraste, och coolaste personen jag känner. Du är min favoritperson i hela världen.
Plötsligt fick jag en idé. Jag gick till Lucius rum, och lämnade Bellatrix ensam i vardagsrummet.
- Jag kommer snart tillbaka, lovar!
Därinne bläddrade jag i hans musiksamling, så många mugglarskivor har nog inte ens mugglare. Då hittade jag några skivor med "Romantic music Volume" och valfritt nummer efter. Utan att tänka efter startade jag den första skivan, och höjde volymen. Innerst inne hoppades jag på att låtarna inte skulle handla om något dumt, eller så.

Jag sprang tillbaka till vardagsrummet, och tog tag i Bellatrix hand. Mitt leende spred sig över mitt ansikte, och då började hon le också.
Lately, I've been I've been losing sleep, dreaming about the things that we could be
Texten tilltalade mig. Jag la min hand på Trix höft, och hennes hand vilade på min axel. Då började jag ta några steg åt höger, och hon följde efter. Det verkade göra henne glad, eller så tyckte hon att jag var en värdelös dansare eftersom hon skrattade. Då började en annan låt, någonting om att dansa tills kärleken är över, eller något liknande. Jag är inte bra på det där med musik, särskilt med mugglarmusik. Men Lucius hade rätt, de hade bra musik, mugglare!
Vi lugnade ner oss, och slutade skratta. Nu var det ganska allvarligt. Vi dansade, och dansade. Bellatrix verkade tycka om det jättemycket, hon log för sig själv. I min skalle fanns det bara en enda tanke, men jag visste inte om jag skulle våga. Jag dansade lite till, tills låten tystnade. Efter många om och men har jag bestämt mig. Jag böjde mig framåt och började kyssa Bellatrix. Förstå min förvåning när kyssen faktiskt blev besvarad!
När vi slutade dela vår saliv med varandra, insåg jag att något fruktansvärt kommer hända. I dörren stod Lucius, som stirrade med en otroligt hemsk mördarblick på mig och Bellatrix.
Nästa låt började spela i den stunden.

Love hurts, love scars, love wounds
And mars, any heart
Not tough or strong enough
To take a lot of pain, take a lot of pain
Love is like a cloud
Holds a lot of rain
Love hurts...

I ren panik sprang jag mot fönstret, öppnade det och hoppade ut. Tur att vårt vardagsrum ligger på bottenvåningen, annars skulle jag bli skadad. Fast nu hade jag andra tankar i huvudet - springa ifrån Lucius, som bestämde sig för att jaga mig. Jag förstod inte riktigt varför jag sprang därifrån, eller varför jag egentligen var jagad, men mina instinkter tog över helt enkelt.
Efter att ha sprungit i 20 minuter stannade jag, och vände. Jag var ju trots allt den som var Mörkrets Herre, och allt det där. Stolt marscherade jag in i huset, och kom fram till Lucius.
- Hör du! Du ska inte jaga mig. Jag och Bellatrix har faktiskt känslor för varandra. Jag tycker om dig också och jag förstår att det komplicerar saker och ting, men jag kommer för alltid att vara din vän.
Bellatrix, som satt kvar i fåtöljen, började skratta. Lucius gjorde samma sak, och jag förstod absolut ingenting.
- Vad är det som är så roligt?
- Ja, du ser... jag sprang efter dig för att gratulera. Att du och Bellatrix äntligen kunde hitta varandra. Och sen så vill jag faktiskt berätta att jag har hittat min drömkvinna.
Jag tittade på Lucius, och kunde knappt tro mina öron.
- Drömkvinna...? Var då?
- Matlagningstävlingen, som jag för övrigt vann! - svarade han stolt
- Grattis. Och grattis till kvinnan.
Jag kände mig förvirrad. Musiken tystnade, och jag visste inte riktigt vad jag skulle känna. Allting har blivit så himla komplicerat. Då kände jag något röra vid mitt ben. Det var ingen annan än Hades.

Ååå vad bra!

Jag gråter. Jag skrattar. JAG BEVAKAR!

Tack så mycket!
Jag varnar dock, inspirationen saknas väldigt ofta, väldigt länge. Min fanfiction är lite som BBCs Sherlock... man får vänta lääänge.

But then again, it's well worth it.

Kan dock berätta att jag har mer inspiration. Hittade mer musik som inspirerar mig, så kaaanske blir det ett kapitel till kanske redan imorgon