Rose Weasley's första år på Hogwarts

super bra!!!!

hej! har inte vart inne på ett tag, kul att ni fortfarande hänger kvar
Jag ska skriva så snart som jag har tid och har lust. Jag skriver bäst när jag vet att jag har tid på mig och när jag får inspiration. Men jag lovar att det ska komma en till del den här veckan

^ Yeeeeeeey!
Hur vet du att vi är kvar?

Kapitel. 17

Jag och Al satt ensamna i sällskapsrummet. Klockan började närma sig elva. Evangeline hade precis gått och lagt sig som alla andra. Al tog sin chans.
"Rose, vem ska Evangeline gå med på balen?"
"Vet inte, jag har inte pratat med henne om det än. Hurså?" Jag vände mina trötta ögon mot hans och jag såg det i hans blick med en gång. Jag började le av gjädje.
"Lägg av! Du vill gå med henne, eller hur?"
"Tyst! Inte så högt, ärthjärna, folk sover ju."
"Okej, förlåt då."
"Jag har tänkt fråga henne ett antal gånger nu, men det har liksom aldrig kommit fram. Jag har antingen bestämt mig för att fråga, men sen fegat ur eller så har jag varit på väg att fråga, men sedan bytt samtalsämne mitt i min mening. Mina händer börjar svettas bara jag tänker på det!" Han verkade verkligen bekymrad.
"Ta det lugnt" sade jag. "Bekymra dig inte så mycket. Tänk inte på att du ska bjuda ut henne. Var bara dig själv och fråga henne som hennes vän. Hon kommer säga "ja", det vet jag."
"Jaså? Är du säker? Hon vill inte gå med MacLaggen, då?" Om jag inte visste bättre, så skulle jag tro att Al var svartsjuk på MacLaggen. Jag himlade med ögonen.
"Kom igen, vad skulle hon se hos honom?"
"Inte vet väl jag. Han är ju så...så...ÄH! Vad är det jag inbillar mig, jag kan inte konkurera mot honom! Han får ju alla tjejer han vill ha!"
"Du får inte glömma att han är en självgod tjockskalle" sade jag och reste mig. "Nu går jag och lägger mig. Godnatt."
Jag kom in i sovsalen och jag såg att Evangeline fortfarande var vaken. Jag hoppades inte, men samtidigt hoppades jag ändå att hon hade hört vad vi pratat om. "Evangeline?" frågade jag.
"Mm, vad är det?" frågade hon tyst.
"Vem ska du gå med på balen?"
"Ingen än så länge. Men..."
"Men vadå?"
"Äh, inget. Vem ska du gå med?"
"Ingen jag heller än så länge. Men jag antar att man måste fråga någon snabbt."
"Mm..." sade Evangeline och vände på sig och hennes ögon slocknade. Jag lade mig i sängen och gjorde detsamma och somnade snart nog.

Vi satt och åt frukost, jag, Al och Evangeline. Al satt bara tyst och jag såg att hans gaffel höll på att glida ur hans svettiga hand. Jag gav honom en lugnande blick och han svalde. Det var nu eller aldrig.
"Evangeline?" frågade han.
"Ja?" svarade hon.
"Villdugåpåbalenmemej?"
"Ursäkta, vad sade du?"
"Vill du gå på balen med...mig?" Gnistan i Evangelines ögon slocknade och jag anade att det inte kunde leda till något bra.
"Jag är ledsen Al, men...Men jag har redan tackat ja till en annan."
"Åh, okej, det är lugnt" sade Al och reste sig och gick iväg. Jag kunde inte tro mina öron.
"Jag tyckte du sade igår att du inte hade nån dejt. Vad det det du försökte säga när du sade "men" att du ljög om det. Så du har alltså en dejt?"
"Nej, jag har inte det" sade Evangeline skamset och tittade ner på sin tallrik för att undvika min blick. "Jag väntar på att MacLaggen ska bjuda mig."

Här var alltså ett till kapitel. Hoppas ni gillar det

Jättebra!
Evangeline! Fy på dig!

haha, aa, kan man säga

Bra!

tack!

Mer! :3