(PM)Jag hatar din blotta existens

meeeerr!!!!!!!!

Så himla bra!

Håller med

Jean
Jean sitter på den marmorvita fönsterbrädan i pojkarnas flygel och tittar ut genom fönstret. Allt i trädgården utanför var lika perfekt som alltid, med undantag för en sak. En liten rosbuske i utkanten av trädgården såg ut att ha vissnat. Till hälften skuldmedvetet, till hälften stolt betraktar Jean sitt verk. Jodå, på en kvart hade Jean lyckats bemästra trollformeln Terego och det såg ut som om han hade lyckats riktigt bra. Nu fick han bara hoppas att ingen hade sett honom.
Dörren till sovsalen öppnas och en liten kraftig kille hoppar till när han ser Jean.
"Hej Rinaldi", hälsar Jean med ett lite besvärat leende. Han undrade om Rinaldi tänkte svara, han kanske helt enkelt hade tänkt ignorera Jean som alla andra pojkar i den här sovsalen. Vad synd att Jean hade förstört den chansen för Rinaldi. Eller hade han? Rinaldi verkar låtsas som om han inte har hört, och trots att han då och då kastar diskreta och nästan skräckslagna blickar på Jean är läpparna tätt sammanpressade medan han hämtar sina läxböcker och skyndar ut igen. Jean suckar djupt. Det var första gången han hade hälsat på någon, och se hur det hade gått.
Jean ville inte vara ensam. Han var trött på det, men tyvärr verkade ingen förstå det. Jean reser sig upp och stegar genom rummet och fram till den gråblå dörren. Han kanske kunde få tag på Jess? Hon borde ju vara här någonstans och om han mindes rätt hade hon slutat för ungefär en kvart sedan. Om han gick ner mot matsalen skulle han nog möta henne.

"Jessica, vi tänkte försöka smyga in i stället och titta på pegasarna, du följer med va?" Jean placerar genast den ljusa rösten. Det är flickan som hade haft så mycket emot honom och Jess på bussen. Vad gjorde hon med Jess nu?
"Uhm, jag vet inte. Jag ska nog göra läxor, jag ligger efter..." Mumlar Jess så tyst att ingen med normal hörsel hade kunnat höra henne på samma avstånd som Jean står på nu.
"Men kom igen! Läxor är så tråkiga, häng med oss istället!" Försöker en av de blonda tjejerna. Jean försöker genom telepati få Jess att förstå att hon inte borde göra det här. Det var strängt förbjudet att ta sig in i stallet utan tillåtelse. Hon kunde bli relegerad! Kanske inser Jess det, för hon skakar på huvudet och några minuter senare skiljs hon och de andra tjejerna åt.
Jean stiger fram från sitt gömställe bakom ett hörn och skyndar sig fram mot Jess.
"Hej", säger han och höjer ena handen till en hälsning.
"Hej?" Säger Jess en aning förvirrat. "Hur mycket hörde du?" Undrar hon sedan.
"Bara något om att smyga in till pegasarna", säger Jean snabbt och hoppas att hon tror honom. "Det var bra att du inte gjorde det. Du kunde ha blivit relegerad"
"Vad bryr du dig om det?" Undrar Jess fientligt och Jean kommer av sig.
"Jag tycker inte att du borde vara med dem, och jag är säker på att farmor skulle säga samma sak", Jean vet inte riktigt vad som får honom att säga det, det är bara en känsla han har fått. Jess verkar tyvärr inte vara av samma åsikt.
"Sluta lägga dig i mitt liv! Låt mig vara, när jag äntligen har fått kompisar kan du väl låta mig ha kvar dem också?" Fräser Jess och vänder sig tvärt om. "Jag har ångrat mig, jag tänker inte göra några läxor ikväll" Jean ser hjälplöst på när Jess skyndar iväg åt det håll dit de andra tjejerna hade försvunnit och känner hur den gnagande känslan i magen växer. Någonting var inte rätt!

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Jess
"Hallå! Nadine, vänta!" Ropar Jess smått flåsande till Nadine och de andra. Ett stönande ljud hörs innan Nadine vänder sig om med ett brett leende.
"Ja?"
"Jo, jag tänkte följa med ändå. O-om det går bra?" Jess sväljer. Varför var Jean tvungen att kritisera hennes val? Hon visste att han inte hade några vänner, hon hade sett honom gå ensam genom korridorerna, men han verkade inte störas av det. Han hade ju Bijou. Han var aldrig ensam. Jess däremot, hon hade inte haft någon. Så varför kunde han inte bara låta henne vara nu när hon äntligen hade fått vänner och skulle slippa de mörka blickarna?
"Ärligt talat så har vi ändrat oss", säger Nadine med ett ursäktande leende. "Vi tänkte faktiskt gå och lägga oss nu" Och med de orden sveper Nadine och resten av tjejerna förbi en lätt förvånad Jess.

"Smakade du på rosvinet?" En flicka från en av de högre årskurserna kommer in i sällskapsrummet som är gemensamt för alla flickor. Jess sitter med alla läxböcker och läroböcker i ostadiga staplar runt sig.
"Ja, visst var det gott? Lite för sött kanske, men väldigt gott", svarar väninnan och Jess stelnar till med sin fjäderpenna i bläckhornet. Sött? Det rosvin hon hade smakat hade varit allt annat än sött, kanske hade det varit dåligt? Nej, Nadine skulle väl inte ha bjudit henne på dåligt vin? Hon sneglar på sin armbandsklocka. Kvart i tio. Jess suckar och plockar snabbt ihop sina saker. Om hon skulle orka imorgon var hon tvungen att gå och lägga sig nu.

Jess skruvar irriterat på sig där hon ligger under lakanen i mörkret. De var inte för varma, eller för kalla och efter en ansträngande dag i skolan borde hon väl vara trött. Men nej, Jess kan inte sova. Klockan måste vara över tolv på natten och Jess har inte fått en blund i ögonen. Hon känner hur hjärtat klappar i bröstkorgen och försöker andas långsamt, det hjälpte inte att få panik. Men Jess hjärta fortsätter att slå, hur långsamt Jess än försöker andas och huvudet känns klarvaket, men samtidigt inte. Allt Jess vill är att sova även fast hon inte kan det.
Jess suckar tungt och vänder sig om på mage.

Om det var mörkt i sovsalen förut har det på något sätt blivit ännu mörkare nu. Jess har fortfarande inte lyckats sova och det pirrar i benen som om de vill springa. En hemsk tanke slår Jess och hon hoppar ur sängen, tänder lite diskret sin trollstav och drar fram sin trolldrycksbok ur sin axelväska. Jess bläddrar, efter en snabb titt i registret, fram till sida 204.

Energibrygden är till för folk som har svårt att hålla sig vaken och ger dem energi. Det är motsatsen till sömndrycken. Dricker man energibrygden så blir man piggare och får mer energi. Detta är något som går att använda om man behöver vara vaken länge än vad man orkar.
Bieffekter: Hjärtklappning, sömnsvårigheter och dylikt

Ingredienser:
4 dl Vatten
1 dl kaffebönor
3 giftspindlar (hela)
1 grisöra
8 tsk kakaoplanta (färsk)

Jess läser inte längre, det behövs inte. Bieffekterna stämmer, smaken stämmer. Med en lätt känsla av illamående stänger Jess boken, släcker trollstaven och kryper ner i sängen igen.
Energibrygden, så trevligt. Eller inte. Jess biter sig i läppen för att inte börja gråta. Så det var därför de hade sökt kontakt med henne. Varför hade hon inte lyssnat på Jeans råd? Varför hade hon inte insett det själv? Åh! Varför var hon en så naiv idiot?!

Superbra kapitel! Mera, snällasnällasnälla?

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

otrligt bra fortsätt

JÄTTE BRA!!!!!

stackars Jess