Hermione's tvilling (SV)

Oki doki. Det var bara ett önskemål.

Ja, det förstår jag! Förlåt om jag lät sur där, där var verkligen inte det jag ville! ♥

Jättebra! Skriv så snart du kan! ♥

Tackar man tackar! Kommer nog mer imorgon, nu är jag ju ledig i 5 dagar så ni kan få extra mycket kapitel. ♥

Kommer mer nu!
___________________________________________________


Hermione:
Det hade kommit som en chock, Ron ville reda ut det. Hon kommer ihåg Maddies lena stämma när hon berättade det, hon kommer ihåg hur Maddie flyttade en hårslinga från ansiktet och tålmodigt väntade på ett svar.
Det enda Hermione hade fått fram var ”visst” och sedan hade hon gått därifrån. Det var så mycket som hade hänt på sista tiden, allt det där med Harry, och killen med de bruna ögonen som Hermione hade tänkt på extra mycket de senaste dagarna, och så Ron som plötsligt ville reda ut det. Allt det här på samma gång gjorde henne galen, hon visste inte vad hon skulle göra härnäst.
Men en sen vårkväll bestämde hon sig för att ta tag i det hela och prata med Ron, så hon tänkte gå ner nästa morgon och skicka en av skolugglorna med ett litet kuvert till honom. Hon hade läst det hon skrivit flera gånger för sig själv, och varje gång tvekade hon lika mycket på om hon verkligen kunde skicka iväg något sådant till Ron.

Hej Ron!

Löd rubriken eftersom att hon inte hade hittat på något vettigare att skriva. Hur hade det sett ut om hon hade skrivit ett ”Käre Ron” som rubrik liksom?

Jag har hört av Maddie att du skulle vilja reda ut det, och det förvånar mig faktiskt uppriktigt.
Jag trodde att det här skulle kunna vara slutet på vår vänskap, men jag hade tydligen fel.
Som du kanske ser är jag väldigt förvirrad just nu. Allt det här med Maddie och Harry har gjort mig helt knäpp, men jag och Maddie har faktiskt slutit fred nu.
Harry vet jag faktiskt inte med, men han har betett sig riktigt konstigt på sista tiden. Har du pratat med honom, har han förklarat varför han beter sig som han gör?
Maddie har nämligen berättat för mig att han har var riktigt dum mot mig när jag hade svimmat, att han verkligen inte brydde sig och så. Men jaja, det där väntar vi med.
Eftersom att du verkar så angelägen om att få träffa mig och för att jag är så snäll säger jag väl ja till att träffas då.
Ska vi säga klockan åtta imorgon vid sjön? Vid den tiden brukar det inte vara så mycket folk uppe, särskilt inte ute.
Hör av dig så snabbt du kan.

/ Hermione

Nu orkade Hermione inte läsa igenom det fler gånger, det fick vara bra så som det var.
Hon la kuvertet på nattduksbordet bredvid hennes säng och bestämde sig för att lägga sig och sova för natten.
Men den tanken varade inte så länge, efter att ha legat i sängen och inte kunnat somna i över två timmar hade hon tröttnat. Hon tog kuvertet och bestämde sig för att lämna det till en skoluggla redan då, det var ju ingen mening att ligga här hela natten och ändå inte få något gjort, tänkte hon.
Så Hermione trippade försiktigt ner för trappan för att inte väcka någon annan. Sedan gick hon ut från sällskapsrummet och traskade ut i korridoren utanför, den tjocka damen började genast skrika och klaga på henne.
- Hur understår du dig att väcka mig?! röt hon argt. Har inte Dumbledore lärt er ungar att man inte väcker folk som sover? Den där rektorn är tydligen inte lika perfekt som alla tror… Där ser man!
- Förlåt! mumlade Hermione ursäktande och fortsatte sedan upp mot ugglesalen.
Hon känner genast igen sig när hon kommer upp dit, alla trädgrenar som hänger huller om buller i taket, alla fågelburar, och framför allt: alla ugglor och deras fantastiska doft.
Här har hon tillbringat flera timmar när hon varit ledsen eller sur, här har hon suttit och tänkt över många saker.
Efter en stunds iakttagande av rummet går hon fram till en tornuggla som ser snäll ut och sätter på det lilla kuvertet på dess vinge. Tornugglan är som tur är jättelydig och sitter tålmodigt och väntar på henne.
När hon är klar smeker hon ugglan på det lena huvudet och säger mjukt:
- Duktig flicka! Lämna det här hos Ron Weasley, tack.
Den kloka tornugglan verkar förstå vad hon nyss sagt. Hon nickar förstående åt Hermiones håll och lämnar sedan sin trädgren och flyger ut genom fönstret.
___________________________________________________

Maddie:
Maddie gick genom den stora Hogwartskorridoren trött, hon hade inte sovit särskilt mycket den natten. Hon hade knappt sovit någonting egentligen, med andra ord.
- Hej, vart ska du? ropade plötsligt en osäker röst bakom henne.
Maddie vände sig om för att se efter vem det var, hon blev inte särskilt förvånad när hon väl såg. Flickan som hade ropat var Maria Cramford, inte skolans populäraste tjej om man säger så. Maddie tyckte synd om Maria, hon kunde knappt gå ett steg utan att få elaka kommentarer och äppelskruttar i huvudet. Ja, hon blev illa behandlad. Maddie hade flera gånger försökt göra något åt det, men aldrig lyckats. Det var därför Maria valde att prata med just henne ibland, hon var den enda som inte var elak mot Maria.
- Hej Maria! sa Maddie efter en stund med ett leende. Jag hade tänkt gå till biblioteket och låna några böcker, det är ju GET snart, som du kanske vet.
Hon brukade inte vara den första som började plugga inför proven, men nu när hon inte ens hade några kompisar (Ryse och hennes gäng hade hon ju bråkat med), hade hon inget annat vettigt att göra.
- Okej, svarade Maria glad över att ha någon att prata med. Får jag följa med?
Maddie lyssnade inte. Hon hade upptäckt något annat, Harry stod och pratade med en Ravenclaw-flicka i andra delen av korridoren! De skämtade med varandra, och man såg att Harry tyckte om henne. Maddie försökte smälta vad hon nyss hade sett när Maria avbröt henne.
- Hallå, får jag följa med då? frågade hon ängsligt, antagligen för att hon trodde att Maddie hade ändrat sig.
Maddie viftade med handen för att visa att hon var upptagen och fortsatte att titta på Harry och Ravenclawflickan. Nu… kysstes dem. Hon kunde inte förstå vad hon nyss hade sett, Harry hade kysst henne! Detta var helt… osannolikt. Hon hade trott att Harry bara hade tagit en paus från henne och Hermione ett tag och i alla fall gillade någon av dem, men hon hade fel. Den enda Harry gillade var den blonda Ravenclawflickan, som log sådär tillgjort mot honom hela tiden.
När Maddie hade hämtat sig vände sig hon om för att ta tag i Marias hand och gå med henne till biblioteket, egentligen ville hon inte det, men hade man lovat något så hade man lovat. Då gick det inte att bara ändra sig sådär. Men Maria var inte där, hon hade säkert blivit ledsen när Maddie hade ignorerat henne. Maddie suckade, nu hade hon två problem, Maria och Harry.
___________________________________________________
Jag vet inte om det här kapitlet var bra.

Awesome, riktigt AWESEOME!!!♥♥♥
Du skriver verkligen jättebra, och jag ser att du har lagt ner mycket tid på detta kapitel fast det brukar du iofs alltid göra. c:
Ha ingen brådska med att skriva.

Jag har säkert lagt ner tid på att skriva förvirrande saker.

Mycket bra kapitel. Längtar redan till nästa. Undrar vem den där flickan är. Nån som charmar Harry ordentligt i alla fall.

Nåja, vi får väl se vad det är för en filur.

Du ska få lite tips som jag vill att du tänker på. Röd text= det som är fel. Grön text= som det ska vara.


och sedan hade hon gått där ifrån

Jag vill helst att du sätter ihop ordet, för det ser konstigt ut annars.

och sedan hade hon gått därifrån

rubriken eftersom att hon inte hade hittat på något vettigare att skriva. Hur hade det sett ut om hon hade skrivit ett ”Kära Ron” som rubrik liksom?

När det rör sig om en manlig karaktär, ska det vara ett e på slutet. Annars kan man tro att det är en kvinna. Handlar det om en kvinna, ska ordet sluta på a, men nu är det inte så.

rubriken eftersom att hon inte hade hittat på något vettigare att skriva. Hur hade det sett ut om hon hade skrivit ett ”Käre Ron” som rubrik liksom?

Ska vi säga klockan 8 imorgon


Siffror 1-12 skrivs med bokstäver. Det ser lite bättre ut.

Ska vi säga klockan åtta imorgon


Den enda Harry gillade var den blonda Ravenclaw flickan, som log sådär tillgjort mot honom hela tiden.

Här har du råkat särskriva ordet, men det kan ha varit i brådskan.

Den enda Harry gillade var den blonda Ravenclawflickan, som log sådär tillgjort mot honom hela tiden.

Ska vi säga klockan åtta imorgon

Tror inte man sätter ihop imorgon. Där ska du helst ha ett mellanrum.

Ska vi säga klockan åtta i morgon

I övrigt är storyn jättebra. Skönt att Maddie och Hermione blev sams igen.

Jättebra! Tänk på att inte använda särskrivning så blir det bäst! ♥

Jäättebraa!

Kan säga att alla fel i princip var slarvfel. Men tack för att ni påpekar ändå, ska ändra på en gång! ♥ Jag hade lite bråttom när jag skrev ibland och då blev det lite fel.

Men Mintygirl89: Man kan väl ändå skriva imorgon? Har nämligen sett många som skrivit så, många vuxna personer. Men jaja, det kanske är de som har fel.

Tack för alla kommentarer!