Två speciella syskon

Re;
Jag blundade. Efter tag kände jag en hand på min axel. Jag vände mig om och där stod han, min Vincent Crabbe. Jag log mot honom och tog hans hand. Hand i hand gick vi till Stora Salen.

Miranda:
Jag och Vincent satte oss vid Slytherinbordet och tog för oss frukost.
Jag tog det jag oftast brukade äta, macka och gröt. Jag tog lite pumpajuice och började äta.
Jag, Vincent och Goyle skämtade och skrattade. Jag märkte inte ens att min syster hade satt sig bredvid mig och Vincent.
"God morgon!" hälsade min syster. Jag gav henne ett litet leende som svar och återvände till killarna. De hade verkligen humor, båda två.

Vincent Crabbe:
Flickan bredvid mig betyder allt för mig. Jag älskar henne, flickan jag alltid skulle älska.. Jag är tillsammans med henne. Jag ska gå med henne på julbalen.
Jag skulle kunna offra mig själv, för att rädda henne.
Miranda Stewart, min Miranda Stewart.

_______________________________________________________________________

En otroligt kort del. Inte den bästa, men den duger nog.
Haha, det som bara händer just nu är kärlek och änne mer kärlek ♥

Förresten ska min dator in på repation imorgon. Jag kommer nog ha tillgång till dator under tiden, annars tvingar jag min syster att få låna hennes.
Jag kommer iallafall FÖRSÖKA skriva så ofta jag kan. ♥

meeeeeeeeeeeeeeer

den är jättebra ff!

nilla10: Tack! ♥

UPPDATERING: Jag bönade och bad till mina föräldrar om att jag kunde få ha datorn till på fredag, så jag kommer uppdatera som vanligt. ♥

Superbra!!

RE;
Jag gick ner till stora salen, hade jag fått välja hade jag gått dit ner med Draco, men eftersom att vi skulle hålla vårt förhållande hemligt kunde vi inte gärna komma in i salen tillsammans.
Miranda och Vincent satt på ena sidan bordet och jag satte mig bredvid dem.

Rosalie;
Draco kom ner och satte sig bredvid mig.
Jag log mot honom när ingen såg.
Han besvarade leendet.
"Gomorron!" Mumlade han.
"Godmorgon!" Svarade jag, och hoppades att det inte skulle väcka för stort intresse bland slytherin.eleverna, som var ricktiga skvaller tidningar!
Man kunde inte säga minsta lilla grej, för då visste genast alla det - allt utom min och Mirandas hemlighet.
Jag hatade att ha hemligheter för Draco, men det var för hans eget bästa!
Medan Miranda satt och berättade roliga historier för Crabbe och Goyle medan hon åt.
Jag satt helt tyst och stirrade ner på mackan som låg på min tallrik.
"Jag går bara en sväng!" Sa jag och reste mig upp.
Jag gick ut på gården.
Som vanligt stirrade alla på mig, vid det här laget var jag rätt van, men i början önskade jag att jag inte valt ett så vackert utseende...
Jag satte mig vid sjön.

Draco;
Rosalie reste sig upp och gick.
"Jag ska nog också gå..." sa jag och reste mig också upp.
Jag följde efter henne ut ur slottet och ner till sjön.
Hon satte sig ner på marken och jag satte mig bredvid henne.
"Ni är verkligen olika, du och Miranda!" Sa jag.
Hon nickade. Det såg ut som att hon ville säga någonting i stil med; Om du bara visste, men höll tyst.

_____________________________________________________________

Förlåt att det blev så kort, och som Ebba sa är det mest kärlek ljust nu, vi borde nog ändra lite på det xD

Flera jättebraiga kapitel som jag missat!!!

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Förlåt att det inte kom något från min sida idag, jag har haft kanske fullt upp. Men jag börjar inte förren 13:00 imorgon, så jag lovar att det kommer innan 13:00 imorgon. ♥

HÄR KOMMER EN VÄLDIGT KORT DEL, HINNER INTE SKRIVA MER!
_________________________________________________________________________

Re;
Jag skulle kunna offra mig själv, för att rädda henne.
Miranda Stewart, min Miranda Stewart.

Miranda:
Jag och Vincent hade gått på våra lektioner, gjort våra läxor och sedan bara myst och skämtat med Goyle i sällskapsrummet.
”Miranda? Du vet väl om att det är Hogsmeade utflykt imorgon?” frågade Vincent med ett leende. Jag skakade på huvudet, det hade jag inte haft någon aning om..
”Vi måste bara gå! Jag måste fixa en klänning till balen!” svarade jag och kysste honom.

RE;
Rosalie reste sig upp och gick.
"Jag ska nog också gå..." sa jag och reste mig också upp.
Jag följde efter henne ut ur slottet och ner till sjön.
Hon satte sig ner på marken och jag satte mig bredvid henne.
"Ni är verkligen olika, du och Miranda!" Sa jag.
Hon nickade. Det såg ut som att hon ville säga någonting i stil med; Om du bara visste, men höll tyst.



Rosalie;
"På vilket sätt menar du?" Frågade jag.
Han gjorde en grimas "jo, du är mycket mognare, självsäker... Ja, bättre på alla sätt, i alla fall enligt mig!" Sa han och log.
Jag log tillbaka.
"Vad söt du är!" Sa jag.
Han fnös.
"Vi går till skogen!" Sa jag.
Han suckade.
"Det är bara du som ger order på ett sådant sätt!" sa han samtidigt som han reste sig upp.
"Du följer väll med mig till Hogsmeade, det är dags att vi berättar för Miranda och Vincent!" Sa jag samtidigt som han drog upp mig.
"Ja, det är nog dags för det...!" Sa han.
"Hoppas att hon inte blir för arg för att vi inte har berättat ännu..." Sa jag och rynkade pannan.

________________________________________________________

Förlåt för ännu ett kort kapitel! ♥

Super!!!!!