Skriva av sig-tråden

Tack♥ Det är det jag tror att jag kommer välja. Jag träffar i alla fall min tvillingbror hemma.

sitter på mitt rum med hörlurarna och lyssnar på green day i ett försök att inte höra deras konversationer från köket. men jag kan fortfarande känna ilskan i deras röster genom raderna av väggar mellan mig och dem.

uhhh varför bestämde jag mig för att vara hemma idag????

Om du väljer musikklass kommer du fortfarande att kunna träffa din tvillingbror mycket, men om du och din bästis inte går i samma skola kan det bli svårt att träffas mycket och hålla kontakten.

Om du känner att du vill gå i musikklass tycker jag att du borde göra det, för det är underbart (jag går också i musikklass). Ta chansen när du har den! Du klarar det.

Jag förstår att det är jättesvårt att välja, men ibland måste man ju göra saker som är svåra. Du skulle inte kunna prata med din tvillingbror/bästis/båda två om hur du känner? Det kanske skulle kännas bra för dig.

Lycka till! ♥

Jag tycker att du ska börja i musikklassen om du känner att det är något du egentligen skulle vilja göra. Din bästis vill börja där med dig, och då slipper du känna dig helt ensam.

Du kommer träffa din bror mycket ändå, och ibland kanske det till och med kan vara skönt att ha ett liv där familjen inte ingår. Självklart kan man vara vän med en bror, men eftersom man träffas så mycket kanske det kan vara skönt att inte vara med varandra hela tiden, både i skolan och utanför. Speciellt när man blir äldre. Ett sorgligt faktum är ju att ni antagligen kommer välja att satsa på lite olika saker här i livet. Man kan vara oroligt nära ändå, utan att göra allt tillsammans.

Lycka till nu! ♥

Jag önskar att jag inte hade några syskon...

Det gör jag ibland också! Med 3 äldre syskon behandlas man som om man vore 5! Men jag tycker ändå om dom hihi (ibland)

Jag vet att jag har rätt så hög självdisciplin på mig själv när de gäller mat och vad jag får och inte får äta...

Jag vill göra så mycket, men tar mig inte för att göra någonting. Varför är jag så dum för?

Min hund dog för tre veckor sen, och jag känner mig underligt känslokall, för sörjer honom inte lika mycket som jag känner att jag borde. Men inte för att jag inte är ledsen längre, utan för att jag knappt grät någonting när de avlivade honom heller.

Sen så har min mamma varit hemma i knappt två månader, för att sedan åka iväg till andra sidan JORDEN igen. Jag har inte något emot att hon åker så, utan mer att det är skjuter upp min London-resa. Visst, jag kan vänta. Men att vänta betyder att min kompis föräldrar kommer bli ännu osäkrare på om hon får följa med.

Och eftersom någon måste vara hemma hos mig under de ytterligare 5 veckorna hon är borta så måste pappa ta ledigt från jobbet och kommer förlora jättemycket pengar. Så han jobbar jättemycket nu istället. Han är 61 och får knappt någon sömn och mamma tänker inte ens på det eftersom hon aldrig jobbat en DAG i hela sitt liv ungefär och hon är så självisk.

Sen har hon blivit kär i någon där nere, vilket är helt okej så länge hon inte släpar ner honom hit.

Och ALLT det där skulle jag kunna klara av om hon inte släppt ner bomben på mig att hon planerar att FLYTTA DIT när jag går ut nian. Så då måste jag prata med pappa om att skaffa lägenhet här eftersom jag inte vill flytta ifrån vänner, skola och hela mitt liv ungefär. Vilket kommer vara ÄNNU dyrare så då kanske jag belastar pappa så han måste jobba ännu mer

Tack! Du har rätt. Jag borde välja något som jag har tänkt satsa på, jag vill bli musiker. ♥ Hehe, man träffas ju när det inte är skola…

Ugglan Hedwig: Det vore nog en bra idé. Min bror vet redan om det. Man får helt enkelt stå ut...