Life - Lupple & Medi PRS

"Jag sa ju tipspromenad. Du är Döv som vanligt" Molly såg surt på honom och reste sig.
"Ursäkta men jag måste gå."

Gabriel såg på henne. "Okej syrran." Sa han milt.

Hon försvann och Olivia såg efter henne och reste sig.
"Hon är asförbannad på dig." Sa hon surt och gav honom en blick.

Gabriel såg på Olivia. Det verkade även hon vara. "Det verkar även du vara." Sa han lugnt.

"Nej inte alls. jag vill bara ta hand om henne." Viskade hon mjukt.
"Hon är arg."

Han nickade sakta och kysste henne lätt på pannan. "Jag förstår. Gör det du behöver." Log han ömt.

Hon gick efter och fann Molly sittadndes på trappan och hon sjönk ner på knä vid henne.
"Förlåt Molly. Jag tror barnen skulle gilla det bättre." Viskade hon ömt och lade en hand på hennes axel.

Gabriel satte sig vid bordet igen och funderade. Han ville göra Molly glad igen.

Molly såg på henne och snyftade.
"Förlåt Mig det är ju fånigt att jag ka bli såhär sur. Förlåter ni mig?" Frågade hon och Olivia nickade.
"Det är ju klart." Viskade hon och log ömt.
"Det är ingen fara för mig."

Han funderade, vad hade hon gillat när de var yngre? Han kunde inte komma på det just nu.