Life - Lupple & Medi PRS

Hon såg på honom och skakade på huvudet.
"Kan du inte ge mig en fin dröm?" Viskade hon och suckade.
"Det är bara jobbigt att inte drömma. Blir inte utvilad."

Aldriz svalde hårt. Ge henne en fin dröm? Då behövde han vara sammankopplad med henne hela natten. Det skulle göra honom oerhört trött eftersom han inte hade någon eller någonting att ta kraft från. Huset visade stora delar av sig för honom men lät honom inte i närheten av kraftkällan. Han hade stor kraft hade de äldre sagt men han kunde bara använda sig av den när han hade något att ta kraft från. Han svalde hårt igen, ville han förklara detta? Han såg sig omkring runt bordet. De alla väntade sig ett svar. "Nej det kan jag inte Noelle. "Viskade han stilla. "Jag kan ge dig ett te, men vissa reagerar riktigt dåligt på det." Mumlade han och sökte efter Mels hand för stöd. "Kan vi kanske diskutera detta senare?" Föreslog Mel mjukt men allvarligt.

Gabriel studerade Aldriz, det var något han dolde. Han var oerhört beräknande, det var ett som var säkert.

Noelle log bara mjukt och nickade.
"Men då förstår jag. Gör det du måste och vi tar det här s enare." Hon log mot William som smkete henne över håret.

Molly såg på Aldriz och såg på honom.
"Så vem är du då?"

Aldriz log tacksamt mot Mel och sedan mot Noelle. Senare, det lät bättre. Han riktade sin blick mot kvinnan som talade, hon måste vara syster till Gabriel för de var lika. "Eh Aldriz." Svarade han tvekande, osäkert. Skulle de verkligen diskutera detta nu? Här? Han tittade bedjande på Gabriel och Gabriel log svalt mot honom och såg mot sin syster. "Han är vår...eh gäst. "Sa han med en ton som tydligt sa att vi skulle sluta diskutera detta ämne.

"Okej." Molly log vänligt mot honom och såg sedan på hans kläder.
"Aldriz har du något emot om jag ger dig nya kläder? Dina ser så slitna ut och du kan bli sjuk." Hon sträckte sig och tog Olivias hand.
"Och bli sjuk här är inte roligt."

Aldriz svalde hårt. "Nej nej det är okej. " Viskade han och såg ned på sina kläder. Jo de var kanske inte så fina som alla andras men de var hans ursprung. "Jag blir inte sjuk." Viskade han, knappt hörbart. Mi studerade situationen intresserat. Studerade Aldriz. "Ditt namn, betyder frälsare, befriare." Frågade hon stilla, eller snarare konstaterade. "Vem ska du befria?" Undrade hon och Gabriel såg kallt mot Mi, kunde hon inte hålla det där för sig själv? Aldriz svalde hårt. "Jag...vet inte vad du pratar om." Viskade han förvirrat.

"Snälla jag vill att du ska känna dig varm men du kan säga senare okej?" Molly såg på Mi och suckade.
"Mi låt honom vara. Han är obekväm ser du inte det?" Hon suckade.

Mi svalde hårt. "Jag ber om ursäkt. Jag är fascinerad av magiker." Log hon vänligt mot Aldriz. Aldriz svalde hårt och drog handen igenom sitt hår. "Du är stark. "Kontrade han och studerade kvinnan som pratat om hans namn. Gabriel harklade sig. "Okej toppen. Då känner vi alla varandra. Släpp ämnet." Uppmanade han dem och Mi lutade sig bakåt i stolen och log mot Olivia. "Bilderna de satt upp är jättefina." Log hon uppmuntrande.

Molly ryckte till. Magiker? Men hon log sedan.
"Japp och bliderna på Gabriel som bebis naken är ännu sötare." Sa hon och sträckte ut tungan.


"B .. Bilder?" Frågade hon och såg sedan på Gabriel.
"Va för bilder? Har jag gjort något?"

Gabriel såg på Molly. "Ingen aning om vart ni ens hittade dem där." Flinade han och pekade på det som hände som ljusslingor ovanför dem men det var bilder. På han och henne, som barn. Så många, vackra och roliga bilder. "Du har inte gjort något, bara titta." Uppmuntrade han ömt.