Är det svårt att älska och bli älskad?

aaa, jar nada idéer, haha. Det var bra, xD. Bara det att jag tyckte vissa andra var bättre personligen. Skrivarstandarden (eller va sjutton man nu kallar den) var ju den samma!

aaha xD då får vi hoppas att nästa faller dig bättre i smaken ♥

När kommer den?? ♥

i sinom tid, i sinom tid hahah nä men jag vet inte. Någon gång efter lördag ♥

Det blir goddie det! ♥

Kapitel 57:

~ Connys perspektiv ~

- God morgon älskling, viskade en röst i mitt öra som fick mig att vakna upp ur min dröm. En hand ströks sakta över min arm och det kittlade till.
- Morrn, mumlade jag yrvaket och satte mig upp i sängen, sträckte på mig och gäspade stort. Sedan reste jag mig och gick till andra sidan där George stod, jag slog mina armar om honom och han besvarade min kram kärleksfullt. För att visa att kramen avslutats kysste han min panna ömt.
- Sovit gott?
- Ooh ja mycket bättre än min egna säng. Svarade jag och började sätta upp mitt hår i en slarvig hästsvans.
- Bara för att du sov i ett rum fullt av killar, eller hur? Retades han.
- Ja, en tjej kan ju inte önska sig något mer. Flinade jag och kastade en kudde i hans huvud, George kollade surt på mig och jag bara suckade.
- Fred och Lee har gått ner i stora salen för att äta, men jag lät dig sova lite längre. Du verkade vara så trött igår. Men du borde nog skynda dig nu, din lektion börjar om 30 minuter.
- Tack så mycket log jag och skyndade ut ur rummet för att gå in i flickornas sovsal.
När jag öppnade dörren var två av mina rumskompisar i full gång med att göra fixa till sig, de var klädda i svarta kjolar och vita skjortor. Runt deras hals satt en väl knuten Gryffindorslips. Angelina’s blondbruna hår föll rakt ner längsmed hennes axlar, medan Ellie’s mörkbruna hår satt hårt fast knuten i en stor boll mitt på huvudet. De båda tjejerna stod varandra väldigt nära och gjorde nästan allt tillsammans. Jag brukade inte prata med dem så ofta, jag trivdes bäst ensam. Det ända dem gjorde när vi var uppe i vår sovsal var att sitta på en utav sängarna och tissla och tassla om allt från killar till skitsnack. Vilket inte riktigt var det jag var ute efter.

När jag gick in i rummet tittade dem båda på mig med sina stora kaffebruna ögon. Sedan frågade dem i korus.
- Vart var du inatt då?
- Hos George, jag försökte knacka men ni öppnade inte och jag ville inte väcka er så jag sov där istället. Sa jag och gick fram till min koffert för att ta fram dagens outfit.
- Aah, svarade Angelina tyst. Jag struntade i dem och fortsatte med mitt, jag drog på mig ett par svarta tighta jeans, till det tog även jag på mig en vit skjorta som framhävde min kroppsform på ett vackert sätt. Den röd guldiga slipsen knöt jag runt min magra hals, eftersom det var en ganska kall vårdag så drog jag på mig den svarta manteln. Nu var jag nästan redo för att bege mig ner till stora salen men först sköljde jag av mitt ansikte i ljummet vatten för att piggna till lite sedan snyggade jag till min frisyr lite innan jag begav mig.

Frukosten var lika ljuvlig som alltid även om jag slängde i mig den i all hast, eftersom klockan sprungit iväg och det var bara en kvart kvar tills min lektion i trolldryckskonst började. Jag tog min sista tugga av ostmackan och reste mig upp för att gå till min lektion utan att ens tugga ner maten.

- Ja då får jag hälsa er hjärtligt välkomna till dagens lektion i trolldryckskonst. Ljöd professor Snigelhorns skrovliga stämma. Under dagens lektion ska ni få lukta på en dryck och sedan anteckna ner vad ni känner för lukt och även skriva ner vad det är för något. Under denna tid ska det vara absolut tystnad. I slutet av lektionen kommer jag att dela ut er läxa som ska lämnas in till mig nästa lektion.
Alla elever helt stilla och lyssnade intensivt på vad vår lärare hade att säga, inte för att det var så jätte intressant utan mest för att vi var helspända på vad det var vi skulle lukta på.
- Okej, då kan ni ställa upp på ett led. Sa han i sin vanliga lugna ton. Eleverna ställde upp på en prydlig kö framför katedern. Jag ställde mig på en plats i kön men blev snabbt undan puttad av Malfoy och hans gäng så jag hamnade längst bak i kön. Jag suckade högt och den blonda killen bara flinade brett åt mig.
Allas nyfikna ansikten vändes mot vår professor när han ställde fram en kopparkittel på katedern.
Plötsligt ryckets min pergamentrulle ifrån mig och jag kollade chockat på personen som höll det, han skrev snabbt ner ett litet meddelande i ett hörn och gav sedan tillbaka det. Jag läste snabbt igenom det och jag blev alldeles stel.

Idag eftermiddag vid 4 tiden utanför den förbjudna skogen. Bli inte sen, då blir det synd om dig.

Jag tittade upp mot Malfoy, mötte hans gråa ögon som såg ut som ett åskväder. Jag försökte se modig ut men det såg nog mest ut som en ful grimas. Han blinkade med ena ögat mot mig och vände sig sedan om med ett stort flin på läpparna.
Nu var det äntligen min tur. Jag lutade mig över kitteln och drog in den ljuva doften av, vad var det nu. Åh juste barr, jag antecknade det och fortsatte att sortera ut vilka dofter det var jag kände. Havet var den andra doften som jag kände, men där var en till. Jag luktade igen, det var George. Min kille var den sista doften. Innan jag gick tillbaka till min plats tog jag en sista titt på innehållet. Vätskan skimrade i en färg av pärlemor, ångan steg sakta upp mot taket i en for m av en spiral.

- Är det någon som har lyckats komma fram till vad det var ni kollade på nu? Sa professor Snigelhorn när jag återvänt till min plats.
Min hand for upp i luften och jag fick svara på frågan efter att fått et klartecken.
- Det var Amortentia som är världens starkaste trolldryck. Doften varierar från person till person och man kan känna igen den på grund utav färgen.
- Alldels korrekt Miss Hamilton, tio poäng för Gryffindor. Höga applåder bröts ut men avbröts snabbt av vår lärare.
- Läxan blir att skriva en uppsats på två decimeter om denna trolldryck, ni ska även ha läst sidan 134 i boken. Adjö allesammans!

Brasa sprakade högt innanför tegelväggarna som omslöt den, lågorna dansade en vild dans och jag suckade en nervös suck. Min fjäderpenna skrev snabbt men noggrant ner min läxa på en pergamentrulle.
- Vad är det du skriver för något, frågade George och lutade sig över min axel och kikade. Jag hann knappt mer än att öppna min mun innan han sa:
- Amortentia, detta är intressant. Vad kände du för dofter då? Flinade han.
- Barr, Hav och…
Han tittade nyfiket på mig, mina kinder blossade upp i en röd nyans.
- Och vad? Frågade han nyfiket
- Dig, mumlade jag och började packa ihop min läxa för att fortsätta på den senare. Allt det här blev bara pinsamt. Jag tog en snabbt titt på klockan och såg att hon var tjugo i fyra, ja då var det dags. Ännu ett nytt möte med Malfoy och hans gäng.
- Ska du gå någonstans? Undrade George när jag började gå upp mot min sovsal för att byta om till kläder som jag inte var speciellt rädda om.
- Nej bara gå en runda jag har lite huvudvärk och behöver lite friskluft.
- Vill du att jag ska följa med dig?
- Jag vill helst vara själv ett tag, annars tack.
Han gav mig en kyss innan jag gick upp för att sätta på mig ett par mjukisbyxor och en sliten T- Shirt. Till det hade jag min svara mantel.

- Du kom! Ropade Malfoy till mig när jag närmade mig dem.
Utan att svara ställde jag mig framför honom och kollade in i hans blixtrande grå ögon.
Jag stod väl förberedd och bara väntade till att han skulle slå mig.
- Det var ett tag sedan sist, flinade han. Mycket har visst hänt sedan förra mötet vi hade. Du har varit borta ett tag va?
Jag fortsatte vara tyst och bara stirrade på honom utan att röra en min.
- Svara mig ditt odrägliga lila äckel! Hans ögon sköt ilskna stötar och han skakade.
- Ja det har jag, svarade jag stelt.
- Du är inte mycket till att prata märker jag.
- Nä inte med sådan mallgrodor som dig.
Det borde jag inte sagt, för att sekunden senare far jag på väg in i den förbjudna skogen. Bärandes av Crabbe och Goyle.
- Släpp mig era vidriga äckel, jag kan gå själv! Skrek jag.
- Ni kan släppa ner smutskallen där framme, beordrade Malfoy. Seså , se till att få det överstöka nu grabbar, jag har inte all tid i världen på mig. Fortsatte han.
Precis som förra gången började dem två stora vidriga krypen. De drog upp sina smutsiga ärmar från deras tröja och kollade ilsket på mig.

Jag fick ett slag mot magen som gav mig lite lätt illamående, nästa slag var en örfil mot min högra kind. Den brände, smärta ilade genom blodet på mig och där kom ännu ett slag mot magen. En otrolig kraft sög sig i magen och jag var tvungen att spy. Jag blev så illamående att när Goyle närmade sig mig för att ge mig ett slag till, kunde jag inte hålla mig utan jag spydde rakt ut och det landade på hans tröja.
- Uugh! Utbrast dem alla och gav ifrån sig äcklade miner.
Men det hindrade inte Malfoy från att tvinga Blais Zabini att slå mig. Han sparkade mig först i knävecket för att mina ben skulle ge vika. Jag ramlade hejdlöst ner på marken och landade med huvudet på en stock. Allt blev svart och runt mitt huvud dansade små stjärnor i cirklar. Men jag tvingade mig själv att försöka hålla mina ögon öppna, jag fick inte svimma. Smärtan var outhärdlig och jag skrek när han fortsatte att stampa på mig. Höga skratt hördes från killarna som stod en bit ifrån och granskade hela scenen. ”Du är stark Conny, kom igen håll dig vaken. Om du svimmar kan du vara borta länge. Det får inte hända. Var stark” orden sa jag till mig själv om och om igen.
- Hallå, jag tror hon har fått nog för idag. Flinade Malfoy och Zabini gav mig ett sista slag i magen innan de begav sig tillbaka till slottet.

Jag väntade ett bra tag innan jag själv hasade mig upp på rangliga ben, sakta tog jag steg för steg fram genom skogen samtidigt som jag stöttade mig på träden. Snart kunde jag se ljusblåa fläckar mellan trädstammarna. ”Snart framme, bara lite till” sa jag till mig själv och fortsatte fram.
Tur väl var skolområdet tomt och jag gick fram till sjön och kollade på min spegelbild. Min läpp var svullen och blodig, tårar rann nerför mina kinder och håret var rufsigt och fullt med löv och grenar. Snart suddades spegelbilden ut av den 14 åriga flickan vid namn Conny. Regndroppar började falla från himlen och mina kläder blev alldeles våta, håret la sig platt mot min kropp. Jag började rensa mitt hår från löv och annat skit, sedan sköljde jag av mitt ansikte från blod och gjorde mig redo för att gå tillbaka.
Nu var jag mer rädd än någonsin. Vad skulle jag säga till George. Han skulle se det. Min underläpp var svullen och min kropp var öm. Det finns bara en sak jag kan göra, intalade jag mig själv och styrde mina steg upp mot sjukhusflygeln.

- Men käre nån, vad har du nu gjort? Frågade madam Pomfrey förskräckt när jag kom in i det vitklädd rummet.
- Jag var ute och gick för jag hade sån huvudvärk och behövde frisk luft, när det plötsligt började regna. Jag halkade på gräset och slog huvudet i träd roten ner vid sjön. Ljög jag. Så jag undrar om du hade kunna fixa min läpp och min huvudvärk som tyvärr blev sämre av smällen.
- Ååh käre tid. Det är klart att jag ska.
Jag fick svälja en matsked med blå vätska som smakade absolut ingenting men det hjälpte min läpp och på bara några sekunder hade svullnade lagt sig. Sedan fick jag ta en lite tablett för huvudvärken.
Jag begav mig snabbt därefter tillbaka till Gryffindors sällskapsrum.

- Där är du! Ropade George och sprang fram och kramade mig hårt.
- Aj! Röt jag och han lossade sitt grepp. Du behöver inte krama ihjäl mig.
- Förlåt, jag har bara saknat dig så mycket.
- Jag har saknat dig med, log jag. Men nu måste jag verkligen byta om till torra kläder. Sa jag och gick upp till min sovsal och försökte hålla mig på stabila ben.

Sådär ja, lämna gärna lite konstruktiv kritik

Det var jättebra
Jag vet inte riktigt vad som finns att förbättra... Jag hittade några stavfel som säkert bara var missar annars var det exakt lika awesome som vanligt

Draco! Varför?! Åhh.
George är ju så gullig som vanligt

jag fokuserade kanske nt på stavningen direkt ^^ orkade nt läsa igenom den sen heller

Nä, det trodde jag inte heller. Men jag tycker verkligen att den.är jättebra så jag hade ingenting annat att komma med ^^