Pirates! PRS Medi & Vidomina

Kiliah såg på honom med ett leende och smekte hans hand med sin tumme.
"Jo det är nog sant. Så gamla kan de inte vara." Hon log och nickade.
"Här har jag handlat så många gånger. Det är lite ruggit på kvällen." Hon smekte hans hand.
"Kom vi går vidare."

Ethan skrattade. Hans skämt var dåligt, men det var ändå ett skämt. "Det är fint här.", sa Ethan och såg sig om medan han gick med Kiliah längst gatan. "Visst, vi går vidare.", sa han och sträckte på sig för att se sig om över takhusen och byggnaderna. "Titta, det skymmer.", sa han och nickade mot horisonten framför de. Det hade blivit mörkare ute nu.

Hon log och drog sig närmare honom.
"Shhhh folk vill sova." Viskade hon och smekte hans arm och log.
"Hur trött är du? Jag kan lätt gå en liten vända till." Viskade hon mjukt och suckade tungt ut.

Ethan skrattade och drog in luft för att visa att han skulle ropa rakt ut i luften, men han hejdade sig då han hörde sin hustrus protest. Han brast istället ut i skratt och gick efter henne, "Du har rätt. Det är sent.", sa Ethan och skrattade mer. Ändå passerade de folk. Han hörde röster inifrån husen.
"Jag orkar än. Kvällen är ung, min kära.", sa Ethan sedan och tog Kiliahs hand i sin för att kyssa den. "Låt oss gå en vända till."

Hon nickade glatt, natten var ung och de en vända innan hon gick mot världshuset och såg över axeln.
" Vi ska sova här ikväll. Tro mig." Hon log mjukt och dog honom till sig.
"Vi ska ha våran tid ju."

"Inne i värdshuset? Mig behöver du inte övertyga, hellre än säng än en hängmatta, alla gånger..!"
Ethan nickade och gick före Kiliah in i värdshuset. Han lade märke till att de andra från besättningen satt kvar vid samma bord de att sig vid när de kom dit, även om några av de lämnat sällskapet för att själva gå på egna äventyr. "Ja, vi har vår egna tid.", sa Ethan instämmande och kramade Kiliahs hand i sin.

"Men vi har en säng i vår kammare." hon såg på honom och betalade för ett rum och gick sedan upp med nyckeln i ena handen och hade hans hand i den andra.
"Ja men en säng på land är svårt att slå måste jag säga." Viskade hon och såg över axeln.

Ethan skrattade igen. "Jag måste ha glömt det. Du har rätt, det är något annat på land. Det liksom..guppar inte lika mycket.". Han gick efter hennes steg uppför trapporna som ledde de in i sovrummet. Han rörde sig närmare Kiliah och tog nyckeln från hennes hand för att sedan låsa upp dörren till deras rum. Sedan drog han med henne in i rummet och stängde dörren efter henne. "Äntligen ensamma.", viskade Ethan och gick nära Kiliah igen för att möta hennes blick och röra vid hennes ansikte. Han böjde sig fram för att kyssa henne. "Du är så vacker, Kiliah.", sa Ethan och drog lite på läpparna i ett leende. "Jag minns första gången jag vilade blicken på dig.", sa han och skrattade lågt.

Hon flinade och ropade tll när han tog nyckeln ifrån henne och försökte ta den ifrån honom men misslyckades.
"Jag minns hur full du var. Du försökte flirta men det gick inte alls bra. Du gick efter och skrek efter mig innan du kidnappade mig." Hon log och smekte hans kind.
"Du är en pirat rakt igenom."

"Jag tror nog att det gick bra, se var vi är idag bara.", sa Ethan i ett andetag och förde en hand om hennes huvud för att kyssa henne igen. Han ledde henne mot sängen och drog ner henne med sig. "Är du trött än?", viskade han och fortsatte att kyssa Kiliah över hennes ansikte och hals samtidigt som han fumlade med hennes snörningar till hennes kläder.