PRS Lupple & Medi

Hon började att äta och såg på honom med sina stora gröna ögon och log.
"Det är gott." Hon lade huvudet på sned.
"Vad menar du med det? Kommer jag bli ensam under hela dagen? Kommer du inte vara vid min sida?"

" Inte när de fixar till dig för balen, med smink, hår och klänning och allt. Jag fick inte se klänningen innan och inte heller under utan när du är klar. Jag vet inte själv varför. Det är mor som är så bestämd över detta." Sa han och smekte hennes arm sakta.
"Jag ska försöka jaga lite under tiden." Sa han ärligt med ett litet leende på läpparna.

Det knackade på dörren och en flicka i samma ålder som Willow kikade in.
"Åh Miss Willow jag heter Sopihe och kommer hjälpa dig med det mesta idag. Ska vi börja kanske?"

Hon såg på Dorian och viskade et tyst hjälp och tog hans hand.

Dorian vände snabbt blicken mot dörren och studerade Sophie.
Aldrig att han skulle släppa iväg henne i händerna på henne.
Han greppade tag i Willows hand och ställde sig lite framför.
" Jag tror det är bäst att vi väntar lite." Sa han allvarligt och nålade fast henne med blicken.
"Mor." Sa han allvarligt och var redo att ta Willow och börja springa.

Sophie suckade och såg på honom.
"Dorian du känner mig. Jag har varit här i två år till era tillställningar." Hon lade huvudet på sned och log.
"Men om Miss Maria vill närvara får hon gärna det."

Maria var snabbt vid Willows sida och såg på Dorian.
"Dorian gå och hjälp din far." Hon lossade hans grepp och log.

Dorian stirrade irriterat.
" Miss Maria ska närvara Sophie. Det kan du ge dig på." Väste han irriterat och såg på sin mor.
" Du lämnar inte hennes sida mor." Sa han allvarligt och såg mot Willow.
" Ropa om det är nått." Log han innan han gick ut från rummet och letade upp sin far.

"Åh vad du ska vara dramatisk min son." Hon såg på honom och började leda Willow till dörren.
"Kom nu hjärtat." sa hon och hjälpte henne till badrummet där badkaret stod klart och hon klev i och sjönk ner.

"Åh inser du inte faran? En liten människa kommer inte stoppa Lucifer om han vill svänga förbi redan nu och ta henne. " Väste han argt till sin mor på italienska innan han gick till stora matsalsrummet, eller ja balrummet de hade. Hela huset var magnifikt och stort detta rum. Var fantastiskt. Han började ställa ut stolar till alla som skulle komma och även borden.

"Jo men sluta nu. Du får se henne vid fyra tiden när gästerna kommer."
Maria såg på Willow som fick ryggen masserad av Sophie och hon log. Hon skulle bli behandlad som en prinsessa idag. Maria sjönk ner på en stol och log svagt.
"Är allt bra?"

Willow såg på Maria och nickade.
"Ja varför skulle det inte vara det?"

Tristan såg på sin bror och lade huvudet på sned.
"Så vi ska ha mat och dans i samma rum? Brukar vi ha så?" Han såg en ung man gå och damma av möblerna och log.

Dorian vände blicken mot Tristan och suckade lågt.
" Vart ska vi annars ha det? På taket? "Muttrade han och släppte det han hade i handen.
Han var verkligen på dåligt humör.
Han hängde överkroppen över stolsryggen och svor irriterat.
" Jag vet inte. Jag gillar det bara inte." Muttrade han och slog upp alla fönster som fanns i rummet för att få in frisk luft.