prs wolfy & rollspelare

"Jag tar hand om det, Stella." sade han allvarligt och tog hennes lilla hand i sin. Han kysste mjukt hennes knogar och log svagt innan han parkerade utanför ett mysigt café. Han gick ut från bilen och skyndade sig med att öppna dörren åt henne.

Förundrat såg hon på James en stund, ville nästan fråga varför han utan att tveka var beredd på att hjälpa henne trots att det uppenbarligen var farliga typer de hade att göras med men bet sig i tungan. Hon fick fråga honom om den saken senare.
"Tack," log hon istället då han öppnade dörren åt henne och klev ut innan hon fortsatte in till kafeet.

James log svagt och gick in efter henne. Han såg sig omkring, kunde inte påstå att det fanns någon nefil eller fallen som var värd en extra tanke där så han satte sig ner vid ett bord och drog handen över ansiktet.

”Varför hjälper du mig?” Stella hade tänkt hålla sig från att fråga det tills de var helt ensamma men nu var det för sent. Hon tittade upp mot servitören som dykt upp vid deras bord och bad om en kopp te med jordgubbssmak samt en kanelbulle.

James bad om varm choklad och en muffins innan han kollade på Stella. Han suckade lågt och drog handen över ansiktet.
"För att, även om du inte minns, så älskar jag dig." sade han allvarligt. Ärligare än så kunde han inte vara.

Hans ord fick hennes hjärta att sjunka en aning. Hon kunde inte ens föreställa sig hur jobbigt det måste vara för honom, hur det var att älska någon som inte kom ihåg en. Med ett litet leende sträckte hon ut sin hand för att lätt krama om hans som en svag tröst.

"Få inte skuldkänslor och tyck inte synd om mig. Jag vet vad jag gav mig in på när jag gav dig min jacka." log han och smekte hennes kind. Han kramade sedan om hennes lilla hand tillbaka och log.

Hon putade lite med underläppen: han kände henne alltför bra som visste att hon kände sig smått skuldmedveten.
”Har Nina gjort några framsteg?” Stella ville ha sina minnen tillbaka och var beredd på att göra vad som helst för att lyckas.

"Inte vad jag vet, det är svårt att få fram något." log han och smekte hennes kind. Han log svagt, hon var verkligen den sötaste individ han sett i sitt liv.

"Inga goda nyheter alls?" Stella skrattade smått till för sig själv och gömde ansiktet i händerna för en stund, tittade upp då servitören dök upp med deras beställning. Hon tackade snällt innan hon tog en klunk av det varma téet.