Rollspelare & Wolfy prs

Jason tittade upp när han såg Jessica och svalde hårt. När han satt ensam så slog allt honom.
”Det var mitt fel. Jag skulle ju Valerie passet och Leah vaknade tidigt. Jag tänkte lämna henne, jag borde ha gjort det. Men hon envisades och jag bad henne följa med. Vi träffade Valerie tillsammans och allt gick bra, sen sköt hon Leah.” Sade han och blinkade bort tårarna. ”Jag borde ha lämnat henne...”

Jessica drog efter andan. Hon blev rasande på Valerie, ville ingenting hellre än leta upp den lilla ormen och få henne att smaka på sin egen medicin. Ryan la sin hand på hennes axel för att påminna henne om att hålla sig lugn.
”Det var inte ditt fel,” sa de sedan båda i munnen på varandra. Att Leah blivit skjuten var inte Jasons fel, det var något han inte kunde anklaga sig för.

Han kollade på dom och suckade tyst. Han kunde inte göra annat än att klandra sig själv. Han drog handen över ansiktet och tittade på golvet.
”Jag borde ha vetat bättre. Jag borde ha gjort något.” Sade han och blinkade bort tårarna.

”Skärp dig, du kunde inte ha förutspå vad som skulle hända.” Jessica la sin hand mot hans axel och såg allvarligt på honom. Att han hade tårar i ögonen raderade alla tvivel hon haft om honom, hon var glad över att Leah hade hittat någon som verkligen brydde sig för henne.

”Jo! Jessica, jag borde inte ha dragit med henne. Valerie är inte frisk, jag borde vetat bättre.” Sade han och drog handen över ansiktet. Han suckade lågt och bet sig hårt på läppen.

"Du kan inte klandra dig själv för vad som hände," upprepade hon bestämt. Det visste hon att Leah också skulle säga och det ansåg hon själv också. Det som hänt hade inte varit Jasons fel och han skulle inte skylla sig själv, han skulle bara göra något dumt beslut då.

”Jag tänker döda henne.” Sade Jason och reste sig upp. Han drog handen över ansiktet och kliade sig på armen. Han tog upp sin mobil och försökte få tag på några människor.

Jessica reste sig direkt upp och ställde sig framför honom. Trots att hon var flyförbannad på den där Valerie själv, så tyckte hon inte att Jason skulle göra några förhastade beslut. Speciellt inte nu när han klart och tydligt inte var helt klar i huvudet efter det som hänt.
"Inte nu, du ska inte fokusera på Valerie nu," uppmanade hon honom, kastade en blick på Ryan över axeln som bara ryckte på axlarna och inte var till någon större hjälp. Han tyckte att Jason gjorde det enda rätta.

”Jag vet vart hon är nu. Om några timmar är hon borta från min radar.” Sade Jason och kollade på henne. Han skrev till några som han visste var skyldiga honom tjänster. Han la ner sin mobil och la armarna i kors.

Hon vände sig om mot Ryan igen och gav honom en menande blick, tyckte att hon förtjänade lite hjälp att övertala Jason här. Den hjälpen fick hon förstås inte. Innerst inne var hon glad över att Jason tog hand om problemet men hon försökte åtminstone tänka på om det var klokast att ta itu med Valerie nu. Hon skakade på huvudet och satte sig ner igen, begravde ansiktet i sina händer.