Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

När slöjan lufftes av såg hon upp på honom och ett lekfullt men kärleksfullt leende spred sig på hennes läppar. Kyssen som en vintersvind . När kyssen väl var över så rann en tår ner längst hennes kind.
"Åh Nicolai" Viskade hon medan hon log mot honom. Benen var än en gång nära att svika henne innan hon tog sin andra hand och la den mot hans bröstkorg för hålla sig uppe.
"Förlåt att jag är så nervös fortfarande. Mina ben vill svika mig så" Viskade Scarlett och såg upp.

Salens alla människor reser sig upp och tunga applåder hörs från dem alla.
"Åh Nicolai, förlåt att jag är så nervös fortfarande. Mina ben vill svika mig så..." viskar Scarlett samtidigt som hon placerar sin hand på honom. Nicolai kan känna värmen från henne, trots att han bär flera lager av tyg.
"Inget att be om ursäkt för..." viskar Nicolai tillbaka, trots att han vet att alla kan höra vad de säger.

Nicolai släpper Scarletts hand och håller ut sin arm åt henne innan det är dags att vandra ut ur salen för att ge henne stöd att hålla sig i.
"Dags att vandra vidare. Fru Blackwood." säger Nicolai och ger henne ett finurligt leende av kärlek, hans huggtänder blottas en aning vid hans mungipor.

Rodnaden sprider sig i hennes ansikte medan hon lägger sin hand på hans arm.
"Fru Blackwood.." Hon sa det tyst och såg sedan upp mot gästerna.
Scarlett kunde inte sluta att le och höll ett hårt tag om Nicolais arm.
"Det här är underbart, jag är så lycklig min älskade." Hon kunde endast se några få hon kände igen och hon sneglade upp mot Nicolai.
"Så vad händer nu min make?" Hon tog sin ena hand och torkade lätt bort en tår från ögonvrån.

Nicolai ser ner på sin nyblivna fru,
"Schhh..." säger han mjukt och börjar sedan vandra ner för altargången. Han stannar vid första raden där herr Dracula sitter. Han bugar sig och kan känna att Scarlett följer hans exempel och niger.
"Mästare." säger han så tyst att inte ett mänskligt öra kan höra det.
"Nicolai." svarar herr Dracula lika tyst. Nicolai rätar sig och vrider sig framåt igen. Lucifer sluter upp vid hans sida och tillsammans vandrar de tre ut från salen, gästerna bugandes allt eftersom de passerat dem. Dörrarna stängs bakom dem och de är ensamma.

Nicolai ser ner på Scarlett,
"För att svara på din fråga Scarlett, nu blir du en av oss. Du byter till din andra klänning snabbt med Abigales och Bellas hjälp. Jag väntar utanför rummet tills du är klar. Tillsammans går vi ner till balsalen där vi kommer hälsa på våra gäster och fira vår förening. Efter detta, då gästerna har lämnat oss kommer några få att vara kvar och vara närvarande vid din, umh, din omvandling." säger Nicolai och tar Scarletts hand i sin.

Mannen som kallade sig Dracula gav ifrån sig en ganska obehaglig kännsla men hon neg och nickade.
"Då kommer jag så fort jag kan." Hon log mot Lucifer och sedan nickade.
"Jag är orolig för den. Som jag sagt förut men jag älskar dig alldeles för mycket för att låta det hindra mig." Scarlett förde sin fria hand och klade sig på halsen innan hon drog in ett djupt andetag.
"Kommer lukten att förändras? Kommer allt lukta lika gott?"

Nicolai börjar vandra mot Scarletts omklädnadsrum med sin hand om hennes.
"Allt kommer förändras. Om jag ska vara ärlig minns jag inte hur det var innan jag omvandlades. Jag minns bara att allt blev klarar, starkare, mer livfullt. Men det tar ett tag att vänja sig vid det." Nicolai ger henne ett betryggande leende.
"Jag förstår att du är orolig för den delen," han öppnar dörren, "men jag kommer vara där och jag vet att du kan hantera det som kommer hända så fokusera på det som händer just nu istället." säger han och Abigale och Bella kommer fram till dem. Nicolai kysser Scarletts panna och släpper hennes hand.
"Byt om nu, jag väntar utanför." säger han och lämnar de tre kvinnorna. Han stänger dörren och ställer sig utanför med Lucifer sittandes vid sin sida.

"Det ska jag." Hon nickar och vänder sig om mot Abigale och Belle. Hon går fram till pallen och ställer sig på den.
"Abigale får jag fråga en sak?" Hon fingrade lite på sin ring medan hon såg över axeln.
"Äter ni mat eller dricker ni blod?"

(Belle)

"Jag börjar att snöra upp den nu." Hon knöt upp korsetten och lossade på snörningen medan hon såg upp på sin husmor. Log och fick av korsetten och la den åt sidan.

Abigale

Hon ser upp på sin nya mästarinna med undrande blick.
"Fru Blackwood, vi talade om detta för inte länge sedan i vagnen då ni reste för att införskaffa klänningen som ni nu bär. Men, för att svara på er fråga, vi äter mänsklig mat. Vi överlever utan men fungerar inte vidare bra efter en längre period." Abigale ger Scarlett ett mjukt leende och medan Belle avlägsnar korsetten avlägsnar hon den yttre kjolen.
"Belle, börja med under korsetten, seså, skynda nu." säger Abigale och pekar mot Belle innan hon själv sätter igång med underkjolen.

"Förlåt jag hade glömt." Hon rodnade lite och tar ett djupt andetag.
"Jag kommer som sagt sakna din mat. Den här veckorna har varit de bästa på år och dar för mig." Hon log vänligt och höjde armarna så Belle kunde sätta på korsetten.

(Belle)
Hon lade tyget mot hennes revben och började snöra den.
"Ni är så vacker fru Blackwood." Sa Belle och log mot henne medan hon såg på Abigale.
"Ska jag hämta klänningen?"

(Abigale)

Hon nickar mot Belle lite hastigt.
"Det ärabsolut inget besvär fru Blackwood." säger hon och ler mot flickan med hon spänner fast underkjolen lite mer ordentligt.
"Så fru Blackwood, redo för klänningen?" frågar hon och ler vänligt med sin blick mot Scarlett.