De utvalda

Kvinnan nickade. "Han gjorden nästan inget arbete mer än att titta efter kvinnor och ta betalt, och sedan drog han iväg med hälften av pengarna och köpte alkohol mer alkohol, vi klarar oss bättre utan hoonom". Ethan suckade lättat ut, han ville verkligen inte att de skulle ha det sämre. Han la en arm om Eletha och log.

"Bra." log Eletha och såg på dem, "Vi kommer hit när vi återvänder och ser hur det går." sa hon leende och log sedan lätt, "Han är också min far, och du min syster." sa hon sedan och såg på Sonja. "Om ni inte redan listat ut det." sa hon med ett glädjelöst skratt och log tacksamt mot Ethan.

Sonja nickade blygt, hon hade förstått det. Hon hade alltid velat haft en storasyster. Innan de hunnit gå så kom den lilla flickan fram och gav Eletha en snabb kram. Hon tittade sedan tveksamt på Ethan innan hon gav honom en kram också.
Ethan log förvånat och klappade Sonja över huvudet.

Eletha log mot flickan och kramade om henne tillbaka, "Jag kommer tillbaka, vi kommer tillbaka, ses snart." sa hon och ställde sig sedan upp tog Tristan i famnen och såg på Ethan och nickade, nu kunde de gå.

Ethan log mot Sonja och hennes mor innan han vände sig om och gick ut ur värdshuset där stallpojken stod med deras sadlade hästar. "Tackar" log Ethan och sadlade upp på Elpir.

"Tack." log Eletha och kastade åt honom ett mynt innan honsadlade Morier och satte sig upp med Tristan sittandes på sin vanliga plats och de satte sedan av, Eletha vinkade åt dem och log.

Ethan vinkade också och red sedan på. Han älskade vinden mot ansiktet då de red iväg från byn. Den var sval och skön mot hans varma kropp. Han kände sig nästan ovanligt varm, men kanske för att han haft Eletha nära sig så länge.
De red på, sakta men säkert ändrades landskapet mer, det blev gråare och mörkare.

Landskapet ändrades och vädret ändrades, de kunde nu rida mitt på dagen utan att hästarna törstade i värmen och de tog sig vidare. Inget anmärkningsvärt hände under ritten och snart började det mörkna igen.

Ethan var relativt tyst under dagen. Inte fören det började mörkna sa han något. "Vi borde slå läger, gläntan där ser passande ut". Han började rida ditåt. Han hade kommit ihåg drömmarna under ridturen, de fick hålet i magen att öppna upp sig och fick honom att må dåligt. Han mådde illa över det, blev sjuk.

Eletha nickade, red dit han pekat och började sadla av Morier. "Hur är det fatt?" sa Eletha oroligt då hon märkte att något åter var på tok med Ethan och oron sköt åter upp för henne, hon ville inte att han skulle må dåligt.