Power (Ett rollspel för alla)

Francesca går ut ur klassrummet. En bit från dörren står Amanda och väntar på någon. Men Francesca känner sig inte särskilt sugen på att prata just nu av någon anledning. Hon går in i sällskapsrummet och sätter sig i den återigen lediga fåtöljen under högtalaren och betraktar Rachel och hennes kloner som andlöst lyssnar när hon beklagar sig för att någon snott hennes schema. Francesca kan knappt hålla sig från att gäspa.

"Jag antar det", sa Zeya. "Efter allt hon har gjort"
Ariana hade inte gjort något speciellt mot henne. Än. Men hon hade dödad någons pappa och tagit besittning av två personer, det räckte väl.
((Var Jackson besatt av Ariana? .__.))

((Japp. ^w^))

Jackson kan inte annat än att nicka. Han själv är livrädd för blondinen. Hon mördade någon som inte ens var i närheten och tog över hans kropp så han inte kunde styra den själv.

"Var det inte obehagligt?", frågade Zeya. "Att bli besatt alltså?"
Hon ångrade att hon hade frågat. Det var säkert känsligt.

((gud vad inaktiv jag är här, och ni vägrar berätta vad som händer...))

Liz hade satt sig på en bänk direkt och funderat över att studera i onödan bredvid en person som hade somnat på bänken.

Liz telefon ringde. Okänt nummer.
"Liz Jackson", säger Liz när hon svarar i telefonen. Detta kunde inte betyda något bra.
"Hej. Är du dotter till Evelyn Jackson?" frågade en kvinnas röst.
Definitivt inte bra om de ens blandar in Evelyn.
"Ja, det är jag. Hurså?" frågar Liz. Hon vill bara veta vad som är negativt nu.
"Era grannar har hört skrik och konstiga ljud ((OCH NEJ, DETTA SKA INTE MISSTOLKAS)) från er lägenhet i flera dagar nu. När vi undersökte lägenheten kunde vi finna droger i stora mängder.
Din mamma mår inte alls bra. Vi tvekar inte på att hon har försökt tagit livet av sig."
Ja, detta är definitivt den Evelyn Liz känner.
"Skulle inte alls förvåna mig. Varför ringer ni till mig?" frågar Liz.
"Ni kommer inte att få behålla er lägenhet. Din mamma har blivit insatt på ett psyke utanför London. Du kommer att få bo hos en utvald fosterfamilj.
Vi har fått informationen att du går på internatskola, så när du är klar där så kommer du att åka direkt till din fosterfamilj. Din mamma kommer du tyvärr inte att träffa på ett tag", säger kvinnorösten.
"Okej. Tack", säger Liz och lägger på.

Hon orkar inte längre.

((Tja, det har typ inte hänt något... Folk snackar mest. Och vi har håltimme...))

Jackson vet inte riktigt hur han ska svara på det.
"Du får ingen kontroll över kroppen, men du känner av den och vet vad den håller på med. Men du kan inte påverka det överhuvudtaget." Svarar han och försöker att låta nonchalant men det blir lite svårt med tanke på det aningen tomma uttrycket i ansiktet.

Zeya rös till.
"Det måste ha varit... jobbigt", sa hon medlidsamt.

"Jag vet inte riktigt." Svarar Jackson som ärligt talat hade olika reaktioner på att bli övertagen av Ariana. En del hatade, och hatar det fortfarande, att förlora kontrollen över allt. Men en annan tyckte om att slippa tänka, slippa göra och helt enkelt bara vara. Kanske det var en del av effekten.

Zeya tittade frågande på Jackson, men sa inget mer om det.
"Så, hur känns det för dig att börja på den här skolan?", frågade hon när hon inte kom på något annat att säga.