Life - Lupple & Medi PRS

William hade gått tillbaka till Noelle och låg vid hennes sida och höll om henne medan hon sov.

Gabriel såg sig omkring på pyntet. Det var vackert gjort. Han såg sin bror komma fram och satte sig bredvid honom. "Pappa sa alltid att man skulle leda med gott exempel. Svälj stoltheten och be William om ursäkt." Sa han stilla. Gabriel suckade tungt och åt upp tallriken med kräm.

Molly såg på dem och nickade.
"Och du får inte skylla på att du var hungrig." Sa hon och lade armarna i kors över bröstet.
"För det kommer jag inte gå med på."

Gabriel himlade med ögonen mot sina syskon. "Åh tysta." Morrade han och reste sig upp och gick upp till där William var. "Jag är ledsen för det jag sa." Sa han samlat.

William hade somnat men vaknade när han kom in och satte sig upp. reste sig och suckade.
"Jag ska be om ursäkt själv. Jag sa lite saker knäppt men jag förlåter dig."

Gabriel nickade sakta. "Jag förlåter dig." Sa han lugnt och satte sig på en stol som fanns i rummet. "Jag skulle aldrig någonsin skada din Noelle. Du vet att jag skulle ge mitt liv för henne. Precis som för alla andras äkta själsfränder." Viskade han mjukt.

Han hade tagit henne i sin famn efter som hon vaknat och han såg på honom.
"Jag hade lämnat packen om du försökt." Sa han och såg på honom.
"Blivit packlös även om det är det värsta som kan hända en varg."

Gabriel nickade stilla. "Jag förstår. Jag hade inte hindrat dig och det var en mycket elak sak att säga av mig. Men du har mitt ord på att jag aldrig skulle skada henne. " Sa han och log mjukt mot Noelle. "Jag har alltid skyddat henne, sen hon blev din." Sa han lugnt.

"Bra för jag hade skickat skit till dig varje vecka." Sa han och borrade in näsan i Noelles hår. Hon skrattade trött.
"Va har hänt? William varför är du sådär?" Hon såg på Gabriel och log.
"Brukar han bli såhär?"

Gabriel log roat och gav honom fingret. "Ibland, men brukar oftast beror på att jag har varit elak." Log han ärligt. "Jag är glad att du mår bättre Noelle." Log han ömt.