Life - Lupple & Medi PRS

"Det kan vi göra. Då får vi tid att fixa festen." Sa Wiliam och såg på Molly.
"Hpller ni koll på flickorna då?" Frågade han oroat men kunde se ett jakade.

Frej såg på William. "Hey, jag pratar med Sammy. Vänta på din själsfrände du." Sa han leendes och gick för att leta reda på Sammy. "Festen närmar sig. Du får ta ut Gabriel." Sa Frej och Sammy skakade på huvudet. "Är du knäpp eller? Jag dirigerar det till dig. Jag kan stoppa in hans pärlor. " Erbjöd sig Sammy och Frej skrattade lågt. "Visst. Men blir jag sängliggandes så är det ditt fel." Flinade Frej innan han gick upp till där Olivia låg och sov. Han såg på Gabriel som hade blicken fäst på Olivia. "Det är dags Gabriel." Sa han stilla och Gabriel gav Frej en mördande blick. Frej skiftade till varg, mot sin vilja och Gabriel reste sig från sin plats i fåtöljen och gick ut med Frej tätt efter sig.

"Förlåt då." William höjde händerna och han hörde när han gick upp och hur de stökade däruppe och såg sedan på dem när de kom ut.
"Nu vet att vi har en magiker på vinden? Vet itne varför han är där. Det är inte så bra att han är där heller." Sa han och suckade.

Gabriel såg på William och skiftade till människa. Han var inte direkt nöjd. "Ska jag ta ned honom tycker du? Nu?" Undrade han irriterat och Sammy slöt upp sig intill dem i köket. "Du vet att Olivia är trygg va? Hon har Mistrils intill sig. " Sa Sammy mjukt. "Hon är starkare än dig." Retades Sammy och Gabriel hade god lust att slå till honom. "Jag vet att hon är trygg. Hur går det med förberedelserna?" Undrade han sedan lite mer samlat. Lite bättre humör.

"Det är det att Olivia har saker på Vvinden som är bara för hennes ögon att se. Gamla klenoder. Huset har ju gjort sig större så han skulle kunna sova med Mel." Han såg på honom.

Gabriel såg på honom. "Om du tror att han inte redan vet allt, hans folk kunde rasera husets skydd. Det raserade Mistrils skydd. Vårt skydd. Han pratar ju som om huset lever. Men visst. Jag hämtar honom. Men han är ditt ansvar. " Sa Gabriel innan han vände om och gick upp på vinden där han fann Aldriz sitta på sängen. " Du ska flytta till Mel. Kom nu." Begärde han och Aldriz reste sig förvirrat upp och gick ned med honom. Han såg på allt folk med stora ögon och verkade vara livrädd.

Sammy såg på William. "Du hade kunnat vänta." Mumlade han stilla men log mjukt när Gabriel kom ned igen. " Gabriel, häng med." Föreslog han och Gabriel skakade på huvudet. Han hade Aldriz hack i hälarna. " Så, nöjd?" Undrade han mot William.

"Mel sover bara en trappa ovanför Olivia." Han suckade och pekade på Gabriel.
"Din tröga varg. Jag menade att han kunde sova i Mels rumm HÄR tills BYN är fixad. Jisses jag vill slå dig så hårt." Sa han och suckade.
"Men ja. Aldriz kom och sätt dig."

"Du ville inte ha honom på vinden. Han är inte på vinden. Men finner jag honom stå och fundera på om Olivia är den hans folk trodde så är det du och Noelle som betalar. " Morrade Gabriel och snart stod Mi intill honom. Med en arm om hans axlar. "Jag tycker att vi alla ska komma ihåg. Varför vi är här. Och Gabriel? Vill du göra Olivia upprörd?" Undrade hon stilla. Gabriel svalde hårt och slog undan Mis hand, han hörde hur det knäckte till och sedan gick han ut från huset. Mi stirrade på sitt brutna finger. Knäckte rätt det och log svagt. "Han är så förbannad." Sa hon roat.


Aldriz satt på stolen med en skräckslagen min. "Kan jag få gå nu?" Mumlade han försiktigt mot William.

Han morrade.
"Håll käften och spring av dig ilskan. Om du visar den här ilskan framför Olivia kommer jag isensätta en kidnappning."

Han såg sedan på Aldriz.
"Mel är väl på sitt rum? Du kan gå till henne men snälla ta något att äta du har inte ätit något på länge." Sa han och tog fram mat och räckte över honom det.
"Du får ursäkta Gabriel."

Gabriel hörde Williams ord, klart och tydligt. Han visste att det han sagt varit fel. Men den stora skillnaden mellan Olivia och Noelle? Olivia var gravid.

Aldriz svalde hårt. Studerade maten på tallriken. Sedan skyndade han sig därifrån upp till Mels rum.

Sammy såg på William och suckade lågt. Men sa inget. "Jag går efter honom." Sa han stilla innan han skyndade efter honom som varg.