Life - Lupple & Medi PRS

"Tja ni rymde en hel del. Ni retade Olivia många gånger så det är jag inte glad över. Ni skrämde ihjäl oss."

Frej såg på henne och log svagt. "Vi rymde inte särskilt långt. " Försvarade han sig för att sedan skaka på huvudet. "Jag var alltid snäll. Mot henne." Sa han.

"Fast ni rymde. Det var hela grejen." Hon såg på honom och suckade sedan.
"Ändå varför gjorde du inget? Hon kom till oss och grät."

Frej såg på henne med ett höjt ögonbryn. "Jag är yngre än dem andra. Vi alla visste ju att Gabriel skulle bli alfa. Han hade otroligt bra övertygan på oss. Han använde ju delar av sin framtida kraft. Omedvetet. Jag hade inte kunnat stoppa sånt om jag ens försökte. När hans far förstod att han råkat tappa in i den delen så var han oerhört arg på Gabriel. Han fick så mycket skäll." Sa Frej och rös lite vid minnet.

"Jo jag minns det och jisses va pappa blev arg. Olivia gömde sig hos oss och vi pysslade om henne. Tog hand om henne och satte upp hennes hår i vackra uppsättningar." Hon log ömt.

Frej nickade sakta. "Gabriel fick gå och be om ursäkt hos oss alla och till våra föräldrar. Han gjorde inte så igen. Han gör det knappt nu heller. " Log han. "Så det är ju bra." Sa han roat.

"Gör han inte?" Hon såg på honom.
"Inte ens om han måste?" Hon såg William komma ner med disken och han suckade.
"Hon mår bättre så Noelle kommer ner snart."

Frej log mjukt. "Det behöver han inte. Oftast. Har hänt någon gång. Men han har en lojal flock. Det är mer för att skydda oss eller någon annan. " Sa han lugnt och log mot William. "Vad skönt att hon mår bättre." Log han.

"Och väktaren." Avslutade Molly och såg på William.
"Ja det är en sådan tur. Men hon ska få lite medicin sen. Jag är lite oroad över henne." Sa hon mjukt.

Frej såg på William. "Så ska vi skicka Sammy in för att dra ut Gabriel?" Undrade han stilla.