Sjunde året på Hogwarts

"Jag tycker mugglarpengar verkar så krongliga?" sa jag och försökte förstå mig på dem
"Jag tycker hela eran värld är kronlig" sa Draco och jag nickade

- Tja egentligen inte, mugglarvärlden är precis som den här.
Fast utan magi.
- Ja vi ser väll inte ut som några smartskaft, bara för att vi klarar av båda värlarna, skrattade Dean.

"Nej ni ser verkligen inte smarta ut." skrattade Draco och jag boxade honom lätt i magen och han såg oskyldigt på mig.
"Men jag tror jag behöver sova nu. det har varit en lång dag." sa jag och gäspade innan jag reste på mig och Draco nickade.
"Ja vi syns väll i morgon." sa han och log mot dem innan vi gick upp till min sovsal och la oss.

- Han har verkligen förändrats, sa Dean
- Draco?
- Ja vem annars Blodige baronen?, sa Dean med ett skratt.
- Nej ändrats tror jag inte, vi har bara inte känt honom förr, sa jag med en gäspning.
- Kom min prinsessa så går vi och lägger oss.
- Vist min ädle prins, sa jag och tog hans hand och vi gick upp till sovsalen och la oss.

Jag vaknade av att Draco väckte mig på morgonen.
"Godmorgon." sa jag sömnigt till honom och han log
"Vem är det som är trött nu?" frågade han och små log
"Vem var det som anände crucio på snapparna igår och vem var det som pratade med ormar igår? om jag minns rätt var det jag!" sa jag och puttade på honom vilket resulterade i att han ramla ur sängen och jag skrattade. Parvati och Lavender vaknade och såg förstå på Draco som såg arg ut och sedan på mig som skrattade, de visste inte vad de skulle trp. när de såg på Draco drog du upp täckena och försökte gömma sig.
"Haha vad roligt, Cara!" sa han trött
"Du puttade mig ur sängen harom dagen så nu är vi kvitt!" sa jag och log.
"De kan du bara dromma om." sa han och reste sig med den värdighet han hade kvar och gick mot mig och började kittla mig, vilket resulterade i att jag började kittla honom.
"Du borde ha lärt dig att jag inte är kittlig." skrattade jag och Draco försökte att inte skratta.
"Och je ger mig! du vinner!" sa han och jag slutade.
"Den store Draco Malfoy ger sig." sa jag och log
"Du är min enda överman eller vi kanske ska säge överkvinna" sa han och kysste mig och klädde sig sedan.
"Jag väntar där nere." sa han och lämnade salen och Parvati och Lavander andades ut.
"Jag trodde aldrig jag skulle få se Malfoy le." sa Parvati när jag började klä mig.
"Han är inget monster vet ni väll" svarade jag och drog på mig en svart kjol.
"Nej men ändå. och vet ni hur bra ni passar ihop?" frågade Lavender och jag såg på henne och log.
"Folk säger det. men jag tycker inte de är något mer specielt med oss än något annat par." sa jag och rotade fram en kofta.
"Skojar ni eller! hade jag sätt Malfoy med någon annan tjej hade han bara varit drygare du har fått fram de bästa i honom och ni är som om ni är menade för varandra, liksom som ni har växt upp tillsammans." förklarade Lavander
"Vi har ju växt upp tillsammans jag har känt Draco sedan han var elva. och de är kankse därför vi kommer så bra överrens vi har gått igenom mycket tillsammans och jag lärde mig se bortom hans mask med en gång." sa jag och drog på stövlarna och ställde mig framför spegeln och fixade håret.
"Ja kanske det. ni har väll gått igenom en hel del tillsammans med tanke på vilka familjer ni har." sa Parati kallt och jag såg på henne med en kall blick.
"Nej inte på grund av våra familjer. pappa kom ju inte tillbaka fören jag var 14 så Dracos familj träffade ju honom inte fören då på ånga år och det hände ju inget då. och vi pratade nästan aldrig om våra familjer. så vi gick igenom andra saker utan våra familjer, de är de två senaste och ja särskilt de senaste året." sa jag och slängde upp håret i två flätor.
"Vad har hänt de senaste året?" frågade Parvati och jag berättade snabbt allt för dem och sminkade klart mig.
"Har din far gjort allt det där mot dig?" frågade de förvirrat
"Bli inte så förvånade." svarade jag dem
"Men du är hans dotter." sa Parvati
"Ja det är jag men han vill ju fortfarande lägga sig i. han är väll som varje far på den punkten men i stället för att skräma min kille försöker han döda honom, men de går bra för tillfället. men nu ska jag gå." sa jag och lämnade de kvar förvånade i rummet och gick ner till Draco som halvlåg i soffan och jag satte mig bredvid honom för att vänta på Laura och Dean

Jag vaknade med ett ryck.
Någon skrek.
Jag vände mig om i sängen och såg att Dean var vaken.
Han sa inget men nickade åt Nevilles säng.
Neville låg där alldeles kallsvettig med ett skräckslaget ansiktsutryck.
Jag kröp ur Deans armar, ur sängen och satt mig på Nevilles sängkant.
- Hur är det Neville?, sa jag med lung röst.
En mardröm?
Han nickade med darrande kropp.
- Vill du berätta?
Han nickade men sa inget, efter en stund började han långsamt och med darrande röst.
- Jag drömde om Bella, hon torterade mina föräldrar.
Jag tog höll om honom.
Vad mer kunde jag göra?
Jag visste om det där med Bella och hans föräldrar,
fast han aldrig hade berättat det för mig.
- Och nu är de på ST Mungos, sa Neville mellan snyftningarna.
Jag höll bara om honom, och väntade på att han skulle lugna ner sig.
Efter en stund upphörde snyftningarna.
- Jag hatar henne verkligen, jag vill döda henne, sa han med hård röst.
- Ja det förstår jag, men gör inget överilat bara, sa jag och var glad att han hade slutet gråta.
Jag tänkte att det var verkligen synd om Neville.
Tänk att ha sina föräldrar i liv men ändå inte som de var förr.
Att de inte mins honom och att de är helt, nedbrutna och förstörda.
Då var det bättre som mina att de var döda,
då hade jag alla fina minnen kvar.
Och jag kunde tänka på allt roligt vi hade haft.
Neville väkte mig ur mina tankar.
- Tack, Laura nu känns det bättre, sa han och började klä på sig och gick ner till frukosten.
Jag vände mig till Dean.
- Ja nu när vi ändå är vaken, så kan vi väll lika gärna klä på oss?
- Visst,sa Dean
Och vi började klä på oss.
Sen gick vi ner till sällskapsrummet,
där vi såg Cara och Draco sitta.
- Godmorgon mina nattugglor, sa jag med ett skratt och vi gick ner till frukosten tillsammans.

jag skrattade åt Lauras komentar och vi gick ner till frukosten och satte oss vid Gryffindorbordet och började äta. Lavender och Parvati kom och viskade något innan de såg åt vårt håll och började skratta. jag bara skakade på huvudet och när vi var klara gick vi till Binns lektion och jag somnade nästan jag bara tänkte på det. jag höll Draco i handen och såg mig inte direkt om och snart hade jag krockat med Pansy som såg argt på mig.
"Se dig för din klumpiga, idiotiskt, smuttskalle." sa hon tillslut. var de det bästa hon kunde komma på?
"Ärligt kan du inte komma på något bättre?" sa jag och hon glodde på mig. och drog sin stav vilket Draco också gjorde. sjävl såg jag lugnt på henne.
"Vad ska du göra? förhäxa mig? kasta en förbannelse över mig?" sa jag och vägde trött på ena benet, hon såg lite tveksam ut.
"Du har ingen anning om vad jag kan göra!" sa hon
"Nej du har ingen anning om vad jag kan göra. men kom nu." sa jag och vi började gå och jag hörde snart Pansy kasta.
"Lamslå" jag vände mig om drog staven och paraerade den innan jag sa Levicorpus icke-verbalt och snart hängde hon upp och ner och jag log elakt och gick där ifrån och in på lektionen, jag satte mig längstbak med Draco bredvid mig och Laura o Dean framför mig

Cara krockade med Pansy.
Som sa en hel rad med svordommar åt Cara.
Skulle nog ha brytt mig förr men sen jag har levt med Draco så var det lite väl dåligt,
även för min smak.
Vi gick vidare Pansy skrek lamslå som Cara, parerade med att hänga henne uppochner i anklarna.
- Jasså det är det bästa du klarar av, sa jag med höjda ögonbryn och vi gick vidare och lät henne hänga.
Sen gick vi in och satte oss på Binns lektion.
Jag tog fram pergament och penna och förberedde mig för att anteckna.
Jag brukar vara en av de få om man inte räknar med Hermione som klarar av det.
- Välkommen, idag ska vi prata om svartalupproren, sa Binns med långsam sträv röst.
Vi? tänkte jag det är väll du, nä nu fick jag skärpa mig det var bäst att börja lyssna.
- Svartalfupproren började med att den store Anork den borstige ville höja priset på fisklever.
Jamen så intressant då, tänkte jag och la undan pergament och penna.
Och förberädde mig på att göra som resten av klassen,
ta en välförtjänt sovstund.
Plötsligt hoppade hela klassen till, dörren for upp och en ilsken Pansy störtade in.
Hon stirrade surt på Cara bad Binns om ursäkt och satte sig ner bland sina Slytherin tjejer.
- Visst miss Prakin, för när Anork den borstige skulle höja, fortsatte Binns utan uppehåll.
Och klassen en efter en föll i den vanliga slumren, och för ovanlighetens skull även jag.
För som Cara sa dödsätarna tänker inte kolla mitt betyg innan de dödar mig,
så varför ens försöka?
Sen var inte Trolldoms Historia något ämne man behövde för att bli Arour heller, tänkte jag slött innan jag föll ner i sömn på bänken bredvid min älskade Dean.

jag satt sömnigt och såg ut genom fönstret. jag hade ingen anning om vad lektionen handlade om även om jag var vaken. jag såg på Draco som sov bredvid mig och jag log. lektionen var slut och vi lämnade rummet. Laura och Dean gick sömnigt brevid mig och jag skrattade. vi gick till Snigelhorns lektion och jag gav honom en arg blick när vi kom in. jag hade fortfarande inte förlåtit honom för att han hade berättat. visso så hade jag blivit kompis med Laura och mer kompis med Dean men resten av skolan hatade mig. jag sattte mig ner och såg ointressant på honom.
"Idag ska vi göra kärleksdrycker." sa han och började gå igenom hur man gjrode. jag såg på honom och funderade på vad jag kunde göra för att hämnas. drycken hade jag gjort säkert tusen gånger. jag vet inte hur många gånger jag fick göra samma dryck. både Severus och pappa kunde vara lite väl ivriga när de gällde och lära mig saker. vi satte i gång och jag bara hällde i allt ihop och rörde om och snart var drycken färdig och behövde bara stå och koka. Snigelhorn gick förbi mig
"Utmärkt fröken Riddle. men jag antar att du har lärt dig av de bästa." sa han och jag såg på honom
"Ja jag har faktiskt det." svarade jag honom kallt och såg på mmin dryck.
"Den luktar regn" sa han och jag nickade, jag vet väll vad min egna dryck luktar.
"Ja det är synd att Tom blev det han blev. han hade stor talang." suckade in lärare.
"Blev det han blev? han blev inte han valde precis som alla adra och han har fortfarande en stor talang!" fräste jag åt honom
"Jag antar att du har rätt. jag tycker bara det är synd att han inte ägnade tid åt det som är meningsfullt. att han gav dig mer tid." suckade han och jag tappade totalt tålamodet med honom.
"Han ger mig tid och han är en utmärkt far!" sa jag reste mig och tpg mina grejer. "Syns uppe i tornet" sa jag till mina vänner och lämnade argt rummet och började gå upp för. några elever såg konstigt på mig men jag bara stirrade på dem och snart satt jag framför brasan och försökte läsa en bok. jag hatar honom! måste han vara en sån idiot! jag suckade såg enr i boken

Det var trolldrykslektion, den lektion jag hatade mest av alla.
Ja, det var väll efter alla lektioner med Snape, visserligen gillade jag honom bättre nu men som trolldryckslärare hatade jag honom.
Men Snigelhorn var annorlunda, visserligen kom jag aldrig in i Snigelklubben men han verkade ändå ha mig under uppsikt till sin sammling av elever.
Men idag hade jag blandade känslor mot honom vissareligen var jag glad för min skull att han hade berättat Caras hemlighet annars skulle jag aldrig ha träffat henne eller Dean ja eller Draco och de andra, men ändå att avslöja det sådär han måste ju fatta.
Lektionen började och vi skulle göra kärleksdryck, det gick kasst för mig allt blev helt fel färg men rätt substans iaf, den var bättre än Deans som var en ända stor klump.
Snigelhorn gick förbi, skakade på huvudet åt våra trolldrycker och gick fram till Cara och berömde henne för hennes.
Sen började han säga att Voldemort var en dålig far, då tänkte jag för mig själv att det här går aldrig ur vägen.
Och så rätt jag hade Cara sprang ut ur klassrummet och lämnade oss kvar.
- Nämen oj då var det något jag sa?, sa Snigelhorn förskräkt
Sen vände han om sig till mig.
- En mycket bra dryck miss Pevensie, en god tvåa sa han och tittade på Caras dryck.
Jo miss Pevensie Jag har tänkt att ha en liten supé bara för de närmaste.
Jag undrar om du vill komma? Givetvist får du ta med dig mr Thomas, mr Malfoy och miss Cara, sa han och väntade på mitt svar.
- Och de tror du hon vill? Efter vad du sa till henne?
Snigelhorn sa inget, men klockan ringde.
Vi packade våra saker och gick upp till Gryffindor tornet och satte oss i soffan vid henne.
- Hur är det? sa jag oroligt och såg på min vän.