Life - Lupple & Medi PRS

"Ja jag tyckte han var vacker så men han var ganska arg." Hon log och lade huvudet på sned.
Alla hans pärlor var hemma hos henne och hon lade huvudet på sned.
"Har vätkaren en pärla? Jag menar som betyder henne?" Hon såg kakorna och log.
"säg tada." viskade hon mjukt.

Serena skrattade mjukt och nickade. "Han gillar inte att visa upp sina framgångar. "Log hon för att sedan nicka. "Självfallet, men ingen bär den. Utan den finns i vår heliga glänta. " Sa hon, lite avfärdande. Rose tittade upp på Olivia och sedan fram igen. "Tada!" Tjöt hon glatt och pekade. Serena skiftade blicken dit och log stort. "Väldigt fina. Får jag smaka en?" Frågade hon mjukt.

"Åh då förstår jag." Hon log och nickade.
"Ta gärna för dig. Vi bakade dem mad massor av kärlek och Rose var så duktig." Hon tog koppen och drack lite och log svagt.
"Det är inte så gott men jag är inte så van vid bara te. Brukar ha en skvätt mjölk i."

"Du kan ha mjölk i, det försämrar inte effekten. "Log hon innan hon tog för sig en kaka.

"Va skönt att höra." Hon hällde ner en skvätt och började att dricka.
"Så hur var min mormor i slutet?"

Serena log mot henne. "Hon var snäll, som alltid och väldigt mån om dig - som alltid. Men hennes minne hade börjat svika henne. " Suckade Serena och såg på Olivia med en sorgsen blick.

"Jo men jag fick inte komma hit förens hennes död. Det var något med något testamente. " Hon lade handen mot bröstet.
"Jag minns inte varför jag skulle ut den kvällen. " Hon såg på Gabriel.
"Finns det häxor som hatar väktaren?"

Serena nickade sakta. " Det krävdes kraftfull magi för att förflytta dig till staden - skyddad. Du kunde bara återta din plats här när din mormor dog. Magin blev bunden till många men framför allt till din mormor. Om du hade kommit tidigare hade alla skydd försvagats. Vissa hade kunnat bli förstörda. "Förklarade Serena för att sedan le snett. " Det finns delar av alla arter som inte ingår i denna överenskommelse. I andra länder, andra delar av landet. När de kommer på besök så är det på den artens ansvar. "Sa hon för att sedan sucka. "Ingen vet varför du var ute den kvällen." Log Serena sorgset.

Hon såg på dem och tårar rann ner.
"Jag mindes henne inte i slutet. I fyra år mindes jag henne inte." Hon kramade om Rose och suckade tungt.
"Jag vet inte hur jag fick pe..." Hon såg på Gabriel.
"ngar." Hon suckade.
"Köpte ni lägenhet till mig?" Hon smekte Gabriels hand och log.

Gabriel smekte bort hennes tårar och pussade henne på pannan. " Hon ville skydda dig. "Viskade han tröstande för att sedan le. "Inte bara vi, alla hjälpte till. " Sa han mjukt.