Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon lade sig tillbaka på golvet och smekte Lily över kinden och såg på honom med en varm blick.
"Sover du här med oss ikväll?" Viskade hon och kysste hans hand
"Du får hjälpa mig att ta mig upp sen."

"Han har det efter sin far." Kiliah log mot Ethan och smekte Sammi över håret och reste sig och vinkade efter Sammi.
"Älskar er båda." Hon tog Ethan under aren och log.
"älskar dig mer." Viskade hon och smektge hans kind.
"Sammi är min äsklings gosse men du är min man."

"Jag stannar så länge du vill.. tills imorgon", skrattade Roy. "Vi har ingen brådska. Kapten kommer inte lämna ön på några dagar är jag säker. Och han ser fram emot att träffa lilla Lily. Alla vill det. Kiliah och Ethan också!". Han lät exalterad på rösten och log mot henne samtidigt som han strök hennes panna. Han såg sig om efter en trasa att badda hennes ansikte och upptäckte en på en bänk och gick iväg för att plocka upp den. Han kom tillbaka och slog sig ner på golvet och började att badda henne. "Jag finns här för dig, Miliah.", sa Roy lågt och andades in. Han var lycklig och älskade Lily och sin fru. I denna stund var allt perfekt.

John nickade och tog skeden för att hjälpa Sammi med de sista tuggorna. "Vi älskar dig med.", sa John och såg mot Kiliah. Han log mot de och Sammi skrattade. Nöjd över att fått äta och vara med sin morfar.
Ethan sträckte på sig och kände sig en aning stolt då hon viskat i hans öra att hon älskade honom mer. "Det är omöjligt, jag älskar ju dig ännu mer.", viskade Ethan tillbaka och kramade om Kiliahs hand. "Kom, vi går härifrån, bara du och jag.", sa Ethan och ledde henne mot utgången.

Hon såg på honom med ett trött leende.
"Det hoppas jag verklige. Du får inte åka någonstans tills jag är okej att klara mig själv." Hon log och låg kvar där hon låg.
"Kan vi inte bädda här på golvet vid köket? Ialfall tills jag mår bättre-"

Hon smet ut med Ethan och tog honom i handen. Väl ute gick de åt höger och gick vid husen.
"Det är så vackert här. Var avundsjuk för de här husen är så vackra." hon log och lutade kinden mot hans axel.

"Jag lämnar dig inte först jag vet att du klarar dig.", sa Roy och baddade hennes ansikte igen med tygbiten.
Utan att först svara henne nickade han och kom långsamt upp på fötter igen. Jag ska hitta något att bädda med. Jag är säker på att det finns något.", sa Roy och bet sig i läppen samtidigt som han såg sig om. Han gick uppför trapporna och kom ned med ett täcke och kuddar för de båda. "Här, jag tror att det här gör susen.", sa han och lade kuddarna ner på golvet innan han täckte de i täcket som han medtagit från övervåningen. "Känns det bättre?", frågade han sedan när han lagt sig tillrätta bredvid de.

"Jasså?". Ethan höll tillbaka ett skratt och ledde henne längst gatan. "Hade du också velat ha ett hus? Tveka inte, jag är säker att jag har råd efter alla plundringar vi har gjort.", sa Ethan och såg på Kiliah.
De fortsatte att gå mellan husen.

Hon hade flyttat sig rån blodpölen och såg på Roy när han kom tillbaka och lade sig intill honom.
2Allt är bättre när du är nära. " Hon hörde Lily gny och hon log mjukt.
"Älskade Lily."

Hon skakade på huvudet och såg mot honom.
"Nej mitt hjärta tillhör havet, dig och livet att vara pirat." Hon flinade och lindade armen om honom.
"Så jag behöver inget hus."

"Låt mig rengöra.", sa Roy i ett andetag och gick för att sätta en annan trasa i blöt innan han torkade bort blodet på golvet. "Vi kan inte sova i det här.", sa Roy och skrattade lite. Han svepte med trasan över golvet för att ta bort blodet och gick sedan för att tvätta ur blodet i vattnet. När det var borta lade han sig tillrätta med Lily och Miliah igen. "Älskade Lily.", sa Roy tillbaka och strök henne försiktigt över det lilla huvudet.

Ethan skrattade och nickade. "Det gläder mig.". Han strök henne över hennes arm och lade sedan armen om henne och drog henne nära sig. "Var ska vi?", frågade han i ett andetag.

"Nä det går inte." Hon såg på honom med ett leende och såg på honom.
2Det är rätt skönt på golvet. Jag är rätt trött så jag märker inte av det hårda." Hon lyfte över Lily till Roys bröst och log mjukt.
"Du har nu ett litet liv i dina händer." Viskade hon kärleksfullt och kysste hans kind.

"Åh ingenstans. Jag vill bara gå runt. Vi ska sen se på stjärnorna och sen ska vi till världshuset. Vi behöver egentid." Hon smekte hans kind och drog sig med honom och log mot honom.
"Dessutom är det rätt skönt att bara strosa runt eller vad säger du?"

Roy fnissade lågt och såg mot Miliah och sedan på Lily. När hon räckte över Lily lade han märke till hur han darrade. Han var så rädd att skada det lilla barnet. Som om hon var skör och skulle gå sönder när som helst. Men när Lily låg mot Roys bröst andades han ut. Lily verkade inte streta emot eller göra något väsen av sig. Hon lade sig tillrätta hos Roy och snart sov hon. "Det är ett underbart litet liv.", viskade Roy som svar för att inte väcka det lilla barnet. "Är du trött? Ska vi försöka sova?", frågade Roy och såg mot Lily och sedan till Miliah.

"Det låter som en bra idé.", sa Ethan och flätade sina fingrar om Kiliahs hand. Det hade börjat skymma. Det skulle inte dröja länge innan himlen var prydd i stjärnorna. "Så säg mig, vad tycker du om de nya i besättningen? Är de okej?", frågade Ethan och såg granskande på Kiliah.

Miliah hade lagt sig tillrätta på golvet vid Roy och kurade ihop sig.
"Jag är väldigt trött. Godnatt min älskade make." Hon kysste hans kind och smekte Lilys kind med fingret innan hon snart somnade vid hans arm och darrade lätt.

Hon skrattade svagt.
"De är okej. Ibland är de arga på Sammi." Hon flinade och skakade på huvudet.
"Men vad ska man säga?"

"Godnatt, min hustru", viskade Roy och kysste henne tillbaka. Han kramade hennes hand med sin när hon somnat och blickade på Lily innan han snart slöt ögonen för att somna med de nära intill sig.

"De är inte vana med småbarn.", sa Ethan och insåg att det lät som att han försvarade de. "Jag menar.. de kommer från en annan bakgrund. Jag menar, hur gamla är de. 150 år?" Ethan skrattade åt sitt dåliga skämt och fortsatte att leda Kiliah längst gatan tills de kom ut på något som verkade som en park. Eller ett tomt torg, han visste inte. "De är fint här.. men tomt."