prs wolfy & rollspelare

James log svagt och gick efter henne, lade direkt märke till mannen som höll blicken på Stella hela tiden. Han spände sina käkar och tog ett djupt andetag, fick tvinga sig själv att bli lugn.

”Vad ska jag göra?” viskade hon tyst till James då de för tillfället var utom synhåll för mannen. ”Vem är han?” Hon kände sig inte alls trygg där och då var det en allmän plats. Var hon kanske bara paranoid?

"Han är en nefil, ganska viktig för en motståndsgrupp som vill döda oss änglar. Det var hans grupp som kidnappade dig och som ligger bakom ditt minne." sade han tyst och öppnade en toadörr och tog lite papper som en ursäkt. "Jag är Philip förresten." log han och sträckte fram sin lediga hand. "Vill du ta en fika med mig? Du sa ju att du var klar här." log han sedan. Ville ha henne därifrån.

Stella rynkade på pannan då mannen tydligen var personen som låg bakom hennes kidnappning och som dessutom var orskaen till att hon inte kom ihåg mycket alls som hänt de senaste månaderna. Hon tvingade sig att hålla en god min ifall någon fortfarnade iakttog dem.
"Visst," nickade hon leendes efter att ha skakat hand med honom.

"Härligt." sade han, visste att de var under noggrann uppsyn. Han la sin hand på hennes rygg för att styra henne mot utgången och vidare mot bilen som han kommit i. "De vet inte vem jag är." viskade han sedan, därav namnet.

Nervös som hon var började hon fundera på om det varit så trovärdigt att hon följde med en främmande kille på fika, men förhoppningsvis skulle den här nefilen lämna henne ifred nu. Då hon satt sig i bilen drog hon en hand genom sitt hår och fortsatte se obekymrad ut ifall de fortfarande var under uppsikt.

James satte sig i bilen och gasade därifrån. Han la handen på hennes lår, mest för att lugna sina egna nerver. Han sneglade mot henne och log svagt innan han vände fram blicken igen.
"Är du sugen på mat eller fika?" frågade han sedan.

”Fika tror jag.” En kopp te var nog precis vad hon skulle behöva efter det här. Det gjorde henne stressad att veta att den här nefilen fortfarande var intresserad av henne. ”Vad tror du att han vill mig?” frågade hon fundersamt, James visste nog bättre än vad hon gjorde.

"Jag tror inte han vill något särskilt, bara hålla koll ifall du umgås med fler fallna." sade han och ryckte på axlarna. "Grejen är, det är inte många som känner till mig. Visst är jag äldre än de flesta men jag beblandar mig sällan i deras kretsar." sade han och log svagt.

”Han förföljde mig igår också på kvällen. Jag såg honom inte men jag kände någons närvaro.” Om det var samma nefil som följt efter henne under kvällen visste hon inte men obehagligt hade det varit ändå.