wolfy & rollspelare prs

Han hoppade över staketet för att gå runt huset. Han kunde ju alltid fråga beskyddarna om de ens sett vilket håll hon gått mot. De berättade att hon alldeles nyss kommit tillbaka vilket gjorde att han fick bråttom in igen.

Cleo rynkade på pannan när han inte svarade och reste sig upp. Hon gick till övervåningen och letade efter honom utan resultat.
"Jonathan, seriöst det är inte kul." gnällde hon och gick ner igen.

Han tog sig in via bakgården, trots att det var en liten omväg, och stängde dörren efter sig. Då hans blick landade på henne så tog han två stora kliv för att komma fram och gav henne en lång kram. Han visste inte om hon fortfarande var sur på honom men han var beredd att i princip göra vad som helst för att gottgöra det för henne.

Hon besvarade kramen och slöt ögonen i några sekunder. Hon kysste hans kind och drog sig undan lite.
"Jag köpte godis." log hon sött och ålade sig ur hans kram. Hon satte sig ner i soffan igen och satte på en film.

Jonathan såg förvånat efter henne. Betydde det att allt var bra? Han var inte bra på känslor men han var nästan säker på att hon inte var alltför glad på honom än. Han följde efter henne till soffan och vände sig mot henne.
”Du är fortfarande irriterad,” konstaterade han långsamt, visste inte riktigt vad han skulle säga för att få henne att förstå.

"Jag orkar inte bry mig." sade hon och ryckte på axlarna. Hon granskade honom lite snabbt och log svagt, det tog för mycket av hennes energi att gå runt och vara bitter.

Hennes svar var inte riktigt tydligt vilket gjorde det svårare än nödvändigt för honom att förstå vad hon menade. Orkade hon inte bry sig mer om hela saken eller hans förklaringar?
”Du kan bli beroende av ett bett, jag tänker inte utsätta dig för det.” Jonathan hade god lust att stänga av filmen eftersom han inte upplevde att han hade hennes fulla uppmärksamhet, men påminde sig om att behärska sig och behålla lugnet.

"Jag vet men jag är redan beroende av dig liksom. Värre än så blir det inte." sade hon och kröp upp i hans famn. Hon var verkligen beroende av honom, det var mycket värre än ett bettberoende tyckte hon.

Jonathan suckade då hon inte verkade inse allvaret i det hela. Det hon kallade för ett beroende för honom kunde knappast jämföras med att vara beroende av en vampyrs bett.
”Du kan inte ha mer fel än så men jag hoppas jag aldrig behöver bevisa dig fel.” Han la armarna om henne och lutade huvudet mot hennes.

"Ett drogberoende kan bearbetas bort. Att jag är beroende av dig... Tänk om du lämnar mig, det skulle ta död på mig. Att vara beroende av en människa är värre." mumlade hon och tog godisskålen.