Rollspelare & Wolfy prs

Han log roat då han nästan kunde se kugghjulen arbeta och fatta vad som hade hänt.
"Ett noll till mig." sade han bara och ryckte lätt på axlarna innan han log stort. Han räckte sedan över en liten bok, passet och hennes biljett till Kroatien var i boken. "Dags att gå nu ifall du vill hinna med flyget." sade han.

Jasons belåtna min var för mycket, hon såg rött framför sig. Det var nästan som om hon kunde höra något knäppa i huvudet. Oberört gick hon fram till honom och tog passet samt biljetten från honom innan hon vände sig om för att gå iväg. Halvvägs stannade hon upp och förde sin hand till sin ficka, vände sedan uttryckslöst sin blick till Jason.
”Jag tycker inte om att förlora.” Hon riktade sin pistol mot honom, siktade mot hans bröstkorg, men vände i sista ögonblick pistolen mot Leahs midja istället och fyrade av. ”Hon skulle ha dött någon dag ändå, lika bra att det hände nu.”

Jason lät bli att skjuta tillbaka då han visste att Leah skulle bli arg. Han tog istället upp sin mobil och ringde efter akuten. Han satte sig ner vid Leahs kropp och smekte hennes kind. Han tog av sig sin tröja och tryckte den mot såret. Han tackade tyst att kulan hade åkt in och ut. Valerie hade inte träffat något dödligt men ifall Leah inte fick hjälp tillräckligt snabbt så kunde det sluta illa. Han tog av sitt bälte och knöt det runt så det blev tryck på båda hållen.

Valerie slog ut med händerna då han inte gjorde någonting. Hon hade förväntat sig kaos men tydligen kände hon inte Jason så bra som hon intalat sig själv att hon gjorde. Känt honom hade hon nog aldrig gjort heller.
”Ska du inte göra någonting?” ropade hon. Stanna kvar för att ta reda på det tänkte hon inte utan hon kilade hastigt iväg.

Göra något gjorde han minsann, han såg till att Leahs bild av honom inte blev värre. Han satte hennes huvud i sitt knä och smekte henne över håret samtidigt som flera på hotellet kom för att hjälpa till. Det dröjde inte länge förrän hjälp kom och de var på väg till sjukhuset. Han satt med Leahs hand i sin hela vägen och kysste hennes knogar flera gånger.

Leah förstod inte hur hon hade hamnat i en sådan här situation igen. Jason måste tycka att hon var ett helt hopplöst fall, hon borde ha varit försiktigare. Glad över att det inte var Jason som var skadad var hon dock, det var åtminstone en liten tröst.

"Såg du att jag inte gjorde något?" log han stolt och såg på henne. Han behövde se positivt för att inte bryta ihop helt och hållet. Han kysste hennes knogar och log stort mot henne.

Smärtan var väldigt stark och hon ansträngde sig för att inte börja gråta. Det kände hon att hon gjort tillräckligt för en dag. Hon blinkade med ögonen flera gånger för att hålla tillbaka tårarna innan hon vilade blicken på Jason.
”Mm,” nickade hon, han hade ingen aning om hur glad hon var över att han inte gjort något dumt. Hon kunde föreställa sig att det varit en utmaning för Jason att låta bli. ”Jag är stolt.”

Jason kysste hennes knogar flera gånger och andades ut mär de var framme. Läkarna drog iväg Leah till operationssalarna medan Jason snällt fick vänta utanför. Han smsade snabbt Jessica att hon skulle komma till sjukhuset.

Bara ordet ’sjukhus’ gjorde Jessica tokig. Ensam till sjukhuset behövde hon inte åka utan Ryan envisades att följa med. Som moraliskt stöd, som han ville kalla det för. Efter att ha fått syn på Jason skyndade de sig fram till honom.
”Vad har hänt?” frågade hon och satte sig ner på en ledig stol.