PRS(Dragon Fantasy)

Ina la sig i hans knä med huvudet och resten av kroppen på bänken.
"Fast det kunde du väl bli?" frågade hon och kisar mot honom, då hans ansikte är i solen.
Sedan mumlade hon dovt fram.
"Jag med, ända sedan det kom ett kompani soldater till vår ö." sa hon lågt nästan i en viskning.

Nu fick de syn på vagnen och sprang ikapp, Ian var obeväpnade med endast en dolk men det hindrade inte honom att ge mannen ett rejält slag under hakan, slagsmål var något han kunde.

Stefan strök henne lätt över håret. "Tja...Far skulle aldrig tillåta det, och som riddare lever man ett ensamt liv...". Han hade inte lockats lika mycket av det som äldre.

Mannen slogs tillbaka men det märktes snabbt att han inte var bra på slagsmål, han fick hela tiden parera och blockera slag.

"Fast......man lever ju i en grupp med soldater." sa hon och log svagt åt honom och slöt ögonen lätt mot solen.

Ian fick snabbt ner honom med dolken mot hans strupe medans soldaten tog tag i hästen och vagnen efter att han sett till Selina så de kunde rida tillbaka.

"Tja, men man kan inte skaffa familj så lätt om man reser runt och ska hjälpa folk...".

Selina var avsvimmad ännu. Hon var blek och från huvudet ner i håret rann det lite blod från slagen hon fått i huvudet.

"Sant, men det är bra att du kan. Så du kan skydda dig." sa hon leende och tog hans hand i sin.

Ian band mannen och de styrde tillbaka mot slottet. Mannen skulle förhöras fast Ian mycket hellre dödat honom på fläcken. Han tog ömt Selinas hand, "Så, nu är jag här." sa han mjukt.

Stefan kramade om hennes hand. "Kanske det, och jag kan skydda dig".

Selina vaknade till med ett lågt stönande av smärta. "Ian?" mumlade hon och öppnade långsamt ögonen och såg trött upp på honom. "Vad hände? Mitt huvud...".

Ina ler, "Jag vet, tack." svarar hon, hon var tacksam för det. Dock drar hon dolken som han har på sig kastar iväg den och den hamnar mitt i prick på en av träningstavlorna.
"Jag kan en del jag med, så jag kan skydda dig." flinar hon mot honom med ett roat leende.

"Jag är här." sa han lugnande och la hennes huvud i sitt knä.
"De eller han försökte kidnappa dig." sa Ian med bister min mot mannen.

Stefan såg förvånat på henne innan han brast ut i ett skratt och gick för att hämta dolken. "Ja det kan du allt".

Selina slöt ögonen igen och andades tungt. "Kidnappa mig? Varför..." mumlade hon och orkade inte ens se på mannen.

Ina flinade lätt och studerade sina naglar som om inte det var något speciellt. Men hon är stolt av hans beröm, mer stolt över detta än att höra om hennes skönhet.

"Jag vet inte älskade, men det ska vi ta reda på." sa han med hård blick. De skulle ta sig till Stefan, Selina behövde vård och mannen skulle förhöras.

Stefan var snabbt tillbaka med kniven och stoppade den i bältet. Han log mot Ina. "Min älskade..." Mumlade han.

Selina nickade sakta och svarade inte mer. Hennes huvud värkte hemskt och det blev bara värre. Hon kramade lätt om hans hand.