I en förändrad värld (Roll för alla)

[5_lollipop_5, Väntar på de andra. " ]

(Jag typ väntar också på de andra xD För nu kan jag börja bli aktiv, men vill gärna först lläsa nåt nån annan skrivit av oss först för att kunna helt och hållet förstå nuläget! Nu har jag äntligen dator så jag kan vara med och skriva mycket nu! )

((Jag vete tusan vad som hänt med mig, har bara tittat på en massa))

[Majis: Bilen har blivit tagen av soldater och de är på väg till fängelset.
Shapiro: Hoppa in som fånge i bilen! XD]

(( Ja nu får ni ta och hoppa ur bilen ! )

[Bara för att ni ber så snällt. x) ]

Jennas ögon vande sig snabbt vid solen starka strålar. Hon försökte skymma sitt ansikte med håret men försöket var förjävels. En man drog upp henne. Hon kände inte igen honom men det var inte så konstigt. Det var ett stort ställe och Jenna hade fått en egen liten vaktstyrka som tagit hand om henne.
”Separera dem och kolla dem.”
Jenna kunde inte se mannen som gav de andra order men männen gjorde som dem blev tillsagda. Stället såg precis ut som Jenna mindes det. Staketet runt omkring med elektricitet i som dödade ifall man rörde vid det. Vakttornen där vakterna patrullerade. Byggnaderna var sig också lika. Två män eskorterade henne och hon följde dem villigt. Det hade inte hjälpt att spjärna emot, de hade ändå gjort som de ville med henne.
De tog henne till duscharna, precis som förra gången. Man bad henne att klä av sig och hon följde ordern. De visiterade henne mycket noggrant men då en av dem såg numren i nacken på henne gav han ifrån sig ett upphetsat skri.
”Hon är härifrån.”
Jenna visste att det ändå skulle komma fram. Den andra vakten kollade upp mycket misstänksamt. Vad Jenna visste så fanns det inte många som hade lyckats fly förut. Han kom fram till henne, lyfte hennes haka med batongen. Jenna mötte hans blick och hon såg igenkännande i den, även om hon inte kände igen honom.
”Jag tyckte väl att du såg bekant ut, Jenna.”
Hans mun sprack upp i ett leende och rösten darrade något.
”Välkommen hem.”

De var framme! Bilen saktade in. Fanny bet sig i läppen och hoppades att de skulle klara det. Nu hängde allt bara på Lissy och Vanessa.

((Vet ni, jag har ett eget äventyr i huvudet, jag bara går runt i skogen. Så... Ja, ni får se, jag letar up er senare.))

Lissy kände hur bilen saktade in. Paniken kom smygande. Hur tusan hade de tänkt att de skulle klara det här? Det var ett överbevakat fängelse som var näst intill omöjligt att ta sig in i, ännu svårare att ta sig ut. Det hon hoppades mest på var att de skulle hitta de andra, men det spelade ingen roll om de tog sig ut eller inte om de inte hade med sig Robin. Hon tog ett djupt andetag. Paniken kom sakta men säkert vällande upp genom hela henne. Åh, så fel tillfälle. Om man bara kunde kontrollera sina känslor lite mer. Men det kan man inte. Hon tog ett andetag till. Nu gällde det för henne och Vanessa att pröva sina skådespelartalanger.

Gordy gick i förväg mot vart han trodde grottan låg, det var ganska sent och han råkade vist tappa bort flickan, Han hittade ingen grotta heller. Så helt enkelt virrade han bara runt i skogen, han kände hur hungrig han var, och han tänkte på att han hade ett möggligt bröd, han tog ut brödet ur väskan och tittade på det,
''Nöden har ingen lag.''
Sa han tilkl sig själv och åt up brödet. Efteråt kände han att han skulle kräkas. Han svalde den känslan och fortsatte gå, Efter att han gått ganska långt hörde han något röra sig i några buskar, han höjde geväret och närmade sig busken.