När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

Fai satte sig sig på bryggan med Twinkel och hon log. Han förvandlade sig till människa, han borde inte sprungit på benet. Twinkel la sig ner bredvid honom och han log när hela bryggan rörde på sig. Han la huvudet mot hennes mage och tittade ut över sjön. Varför ville alla ändra på honom? Varför ville de alla förklara för honom hur han måste vara

Xenia var förundrad, hon hade klarat sig utan så mycket som ett poängavdrag eller straffkommendering. Hon såg sig om efter Fai, men han ville nog vara ensam så hon styrde stegen mot Hufflepuff för att leta reda påAnna.

Fai lekte med fingrarna i vattnet och Twinkel morrade till och han vände sig om och såg några elever från sjunde årskursen i Slytherin och han suckade, han orkade inte med folk just nu
"nej men är det inte prinsen" sa en stor svarthårig kille och Twinkel morrade lågt
"vad vill ni?" frågade Fai irriterat och kramade sin stav
"vi gillar inte dig, du är lärarnas gullegris" sa en blond kille och Fai kunde inte låta bli att skratta lågt, de hade så fel
"vad är det som är så roligt?" frågade den svart håriga
"ni har så fel man kan ha! Lämna mig nu innan jag blir arg" sa Fai och gjorde ögonen röda och de tvekade en stund innan de bestämde sig för att strunta i vad han sa. De tog ett steg framåt och tog tag i honom och han sparkade till den ena men skrek sen till när han hörde hur det knäcktes i benet
"Twinkel hämta Xenia" sa Fai till isbjörnen som sprang mot slottet och Fai försökte komma loss, han drog staven och skrek, sectumsempra och skadade den ena killen innan de tog hans stav och slog ner honom

Xenia kom till entrehallen där hon hörde skrik och såg upp och såg Fais isbjörn stå där.
Den bara såg på henne och hon förstod att något hade hänt Fai.
Den vände sig om och hon följde efter den och drog sin stav.
Två killar stod över en nerslagen gestalt som hon förstod var Fai.
"Va i helvette håller ni på med" sa hon argt och de vände sig tvärt om.
"Nämen se prinsens lilla slav" sa en av killarna hånfult.
"Lilla du jag är ingen slav"sa hon sarkastiskt och såg på deras fallne vän.
"Vill ni gå samma öde till mötes som er vän? eller ta honom till flygeln?" sa hon kallt och såg illsket på dem.

"vad skall du gör då? Du hänger ju efter honom sen hund" sa den blonda killen
"jag tror inte hon klarar sig själv" skrattade den svarthåriga. Twinkel morrade mot dem och Fai hörde dem långt bort. Han hade ont i huvudet och kände blod rinna ner för kinden men han struntade i det, han var fullt upptagen med att hålla sig vid medvetandeA

Xenia slöt ögonen för att lugna ner sig, hellst av allt ville hon döda dem, men det var inte särskilt smart.
Hon såg på de två och undrade om de hade huvet på rätta stället, de var ju bara två, självklart skulle hon klara av dem.
Hon kastade en orolig blick på Fai och såg sedan på killarna.
"För det första har jag umgåtts med Bellatrix, kanske säger er en del" sa hon ljuvt och de såg osäkert på varandra.
"Sen har jag högsta betyg i svartkonst, och en ilsken isbjörn. Så jag ger er ännu ett försök att fly, gör ni intedet får ni göra besök med er käre fallna vänn sahon leende.

"vi bör kanske gå" sa den blonde
"alla kommer skratta åt oss om vi ger oss nu, och hon är bara en tjej, björnen är ingen riktig björn" sa den svart håriga
"Ja men iv är bara två" sa den blonda
"Inte längre" sa en okänd röst och Fai förstod att det fått förstärckning och han försökte samla sinnena, han ville inte att Xenia skulle komma till skada. men hur han försökte kunde han inte röra sig och han började få panik
mamma, hjälp var det sista han hann tänka innan han kände att allt blev svart

Med ens försvann björnen och Xenia förstod att Fai hade svimmat.
Hon såg upp och ett antal killar kom och anslöt sig med de andra, alla var stora och bredaxlade och Xenia var inte så säker längre.
Inte så att hon visade det, men ändå, hon ville inte döda dem heller.
Hon kännde en förbannelse flyga förbi henne och hon duckade, och hon slängde iväg en förbannelse och en av dem sjönk ihop.
Xenia visste att hon lekte med döden, de verkade berädd att gå hur långt som hellst.
Plöttsligt kände hon en ilning och föll ihop på marken.
"Inte så kaxig längre?" sa en av dem och sparkade till henne. Hon kände revbenet knäckas och hon bet ihop för att inte skrika av smärta.
De förtsatte och tillsist fick hon ett slag mot huvudet och svimmade av.

Fai hörde skratt långt borta, och han började få tillbaka medvetandet och såg hur de sparkade Xenia och han önskade att han hade haft sin stav eller att han kunde hoppa på dem men han kunde inte ens resa sig.
"Jag sulle inte göra det där om jag var ni" sa en iskall röst och han älskade den rösten, det var hans mor. snart kom en grön stråle flygande och en av killarna föll ihop på marken
"Jag skulle backa om jag var ni" sa hon rasande och killarna tvekade lite
"Hon är bara en äldre tjej" sa en av killarna och de andra nickade och hans mor dödade killen som precis pratat
"Äh hon är fortfarande ensam" sa en annan
"Nej det är hon inte" sa hans far och killarna började bli oroliga, men de vägrade ge sig. Fai undrade om de ville dö?
"Men kom igen, de är bara två och han använder inte magi" sa en av killarna och de andra drog sina stavar och gick mot Fais föräldrar
"Jag skulle inte ta ett steg till om jag var ni" sa en röst kall som is och Fai såg sin morfar i ögonvrån och killarna kastade sig genast på marken och Fai satte sig anstärngt upp
"Fai äslklingen" sa hans mor
"Xenia" var det första Fai sa och kravlade sig mot henne "älskling, säg något" sa han och la henne i knät, han struntad ei att han själv hade ont, han ville bara veta att hon levde.

Xenia bet ihop för att inte skrika till när Fai la henne i knät.
"Mmm" sa hon ansträngt och slog upp ögonen och såg på honom.
"Ledsen att jag inte kunde stoppa dem" sa hon och andades tungt och såg frågande på honom. "Hur är det med dig själv?" sa hon oroligt.