Life - Lupple & Medi PRS

"Du är en superhjälte glöm inte det." Hon pekade mot kaffebryggaren.
"Ta för dig. Det är rätt gott." Hon log.
"Hoppas de små blir friska snart." Hon var ju äldre än både Olivia och Noelle.

Frej tog lite kaffe och satte sig. "En paus " log han och tog några klunkar av kaffet. "Det tror jag säkert de blir." Log han.

"För väktaren har ju ett viktigt jobb." Hon nickade och såg på Frej.
"Så vad är du till Olivia?"

Frej nickade sakta. "Mycket viktigt." Instämde han och skrattade lågt. "Jag är hennes beskyddare när Gabriel inte kan vara det. Jag tror egentligen jag är till för att vara hennes bundsförvant. Gabriel är ju inte alltid lätt liksom." Sa han tyst.

Wendy kunde inte låta bli att le. Nickade och såg sedan mot dörröppningen.
"Ja det är vår bror. Det är bra att du finns när han är tjockskallig." Hon log ömt mot honom.
"Tack."

Han skrattade lågt och nickade. "Han som utsett mig till detta. Så antar att han är klokare än vad man tror." Log han.

"Det kanske var i ett av hans smartare tider." Hon log.
"Nej men han är en klok ledare. Är Olivia hanterbar?"

Frej log roat och nickade sedan. "Absolut. För mig i alla fall. Jag menar jag är hennes vän. " Sa han lugnt.

"Det är bra. Det ska inte vara en plåga." Wendy såg på Molly som nickade ivrigt.
"Vi satt ju barnvakt till er. Ni var ju lite mer dryga ska jag säga." Hon log sedan mjukt.

Han skrattade lågt. "Nej vad då? Vad gjorde vi för dumt?" Flinade han roat. De hade inte alltid varit lätta. Absolut inte. "Det är Gabriels fel." Skrattade han sedan.