Life - Lupple & Medi PRS

Olivie såg på henne och skrattade.
"Det var snällt. Jag uppskattar det." Hon lade sig ner och slöt ögoenn.
"Det är bara att jag hatar att vara örkyld. Huset är ju fyllt av människor och jag tar inte hand om dem."

Mistril log ömt mot henne. "Jag förstår. " Viskade hon och funderade lite. "Vet du vad som är bra med en hel stam av vargar?" Undrade hon med ett snett leende. "De reder sig själva. De föds för att samarbeta. Hade det varit fullt av vampyrer så hade det varit en annan femma." Flinade hon. I hopp om att få henne att skratta.

Hon skrattade till och drog sig närmare henne.
"Men vampyrer dricker blod, inte äter mat." Sa hon tyst och såg in i hennes ögon.

Mistril flinade lite. "Precis. Och vi är jättedåliga på att samarbeta." Sa hon med en allvarsam nick. De som valde att hålla ihop samarbetade väl. Men många valde att vara ensamma.

"Men familjen Vinthers höll ihop." Sa hon och såg upp.
"Eller?" Frågade hon sorgset och satte sig upp.

Mistril log mot henne. "De är ganska unika i vår art." Sa hon ärligt. "Att lyckas vara så många under så många år är en riktig bedrift." Sa hon leendes. "Det är en mycket stark familj av den anledningen." Log hon.

"Tror Halo är ett starkt lim som håller dem samman..." Sa hon och slöt ögonen.

Mi log snett. "Du vet att de har hållit ihop långt innan Halo kom in i bilden. " Sa hon ömt.

"Jo det vet jag men man vet aldrig." Sa hon och somnade snart.

Wendy hade ställt sig och började fixa med maten och såg över axeln.
"Hur går det Frej?"

Frej såg på henne med ett mjukt leende. "Jättebra." Log han glatt.