Life - Lupple & Medi PRS

"Okej Mi" Han log ömt och såg hur en skål med något ljustrött klet ställdes fram till honom. Sedan mjölken som hälldes på.
"Det här är kräm. Supergott faktiskt. Jag lagade den till de sjuka så det är lätt att äta."

Mistril log mot Wendy. "Du är underbar." Log hon mot henne och gav henne en vänskaplig puss på kinden innan hon begav sig iväg till Olivia och satte sig på sängen och la sin lediga hand på hennes panna.

Wendy log och satte sig ner och iakttog Ethan med nyfiken blick medan han åt. Han såg sedan upp och svalde.
"Det är gott." Viskade han och hon log tacksamt.

Olivia vaknade till och tog hennes arm.
"Mi kan du inte lägga dig ner?" Viskade hon.

Holly såg på Ethan, lika nyfiken hon. "Så du är Mistrils...pojkvän?" Undrade hon intresserat. Han var snygg.


Mi såg på henne när hon slog upp sina ögon och hon log. "Hej där." Viskade hon och la sig ned som hon bad. "Klart jag kan." Log hon. "Hur känner du?" Undrade hon.

Ethan hostade till och tappade skeden.
"Det kan man säga. Sa han efter att ha hostat klart och torkade sig i ansiktet.


Hon log och pressade sig mot henne.
"Du vet. Feber och sådant?" Sa hon ömt och hostade till.

Hon nickade sakta. "Så hur länge har du känt henne?" Fortsatte hon leendes fråga.

Mi log mjukt."Du repar dig nog snart." Log hon ömt.

"Några år bara."han såg på henne och lade huvudet på sned.
"Jag bor hos henne."


Olivia såg på henne med trötta ögon.
"Tror du det?" Sa hon och kröp närmare henne.
"För det låter underbart "

"Ni passar bra ihop." Log hon innan hon tog lite kräm till sig själv.

Hon nickade. "Det vet jag." Viskade hon mjukt och la en arm om henne. "Sov nu." Bad hon ömt.

"gör vi?" Frågade han och åt sedan vidare med ett svagt leende på läpparna.
"Har sovit för mycket. Är inte trött. Olivia log sedan ömt

Mi log ömt. "Då kanske du vill ha en sak?" Undrade hon och la upp den vackert snidade asken på hennes mage. "Denna är från din mormor." Log hon.