Life - Lupple & Medi PRS

"Dessutom om hon är varm av febern kan det vara så mycket värre." Han suckade.
"Om hon snor dig... Får jag sno dig sen?"

Hon nickade. "Jag antar det." Sa hon leendes och smekte hans kind. "Du får alltid sno mig älskade." Viskade hon ärligt.

"Inte alltid. När du sover måste du sova. När du jobbar så ska jag vara själv." Hon flinade ömt.
"Men sen."

Hon smekte hans kind lätt. "Det är undantag. Så ofta sover jag inte." Fnissade hon för att sedan fundera. "Beror på vilket jobb det är. Om det är farligt. Ja då får du inte störa mig. Är det detta, då får du störa mig." Viskade hon ömt. Svängde upp på Olivias väg och parkerade snart på hennes uppfart.

"Nej du måste vara med Olivia. Hon behöver dig. Jag kan lägga mig i vampyrrummet och vila."

Wendy kom ut med ett leende.
"Mistril!" Hon slog ut med armarna.
"Hej det var inte igår. Lika snygg som alltid ser jag. Inte det jag brukade se dig i men grymt snygg."

Mi kysste Ethan ömt. "Älskade. Du kan bara viska det du vill att jag ska veta. Jag hör dig." Lovade hon innan hon klev ut ur bilen och såg på Wendy och skrattade. "Nej men lilla Wendy. Du har kommit hem." Viskade hon och kramade om henne mjukt. Du är så vacker." Log hon för att sedan skratta. "Åh vi behöver inte prata om det där hemska modet." Suckade hon roat.

"Okej.." Han såg blygt på Wendy som skrattade.
"Men det är ju sant. Du är ju alltid vacker." Hon blickade på Ethan och såg sedan på Mistril.
"Är han hungrig tror du?" Frågade hon.
"Det finns mat och kräm ifall han vill."

Mistril såg Ethans blyga blick och hon log. "Detta är Wendy. Gabriels syster." Förklarade hon och drog honom intill sig. "Ja det tror jag säkert att han är." Sa hon och började gå in med honom till huset.

Wendy log och nickade.
"Jag slänger ihop något då. Han ser lite blek ut."
Ethan såg tacksam ut och tog Mis hand.
"Gå till Olivia. Hon behöver dig." Sa han ömt.

Hon satte ned honom på en stol, ganska bestämt men inte hårdhänt eller omilt. Hon smekte hans kind sakta. "Sitt här. Ät." Viskade hon befallande i hans öra. Han såg verkligen blek ut. Hon hade druckit alldeles för mycket.