Life - Lupple & Medi PRS

"Då ses vi snart. " Han lade på och såg på henne.
"Du hörde antar jag?" Frågade han och smekte hennes kind.

Gabriel la undan telefonen och skiftade åter igen till varg och klev upp i fåtöljen igen.

Mi nickade sakta. "Ja jag hörde. Jag som hade tänkt och behålla dig i sängen, hela dagen." Suckade hon med ett lekfullt leende.

"Men du behövs av Olivia. Hon är tydligen sjuk." Han såg olycklig ut.
"Stakars henne." Viskade han.

Mistril nickade sakta. "Jag vet, jag vet älskade. "Sa hon och smekte hans kind. "Men jag vill kanske slippa vara seriös ibland också." Sa hon ärligt. Kysste alla hans sår så de läktes innan hon reste sig upp. "Ta en dusch du, jag ska gå och hämta lite saker till Olivia." Log hon och drog en sidenmorgonrock om sin nakna kropp.

Han drog efter aandan och sedan reste han sig upp. Kysste hennes kind.
"Det ska bli min älskade. Tänk att mitt smeknamn på dig har spridit sig. Vad tycker du om det?"

Hon skrattade roat. "Jag tycker om det, är lite mer modernt än mitt riktiga namn. Men jag tycker det är bäst när du säger det." Sa hon ärligt.

"Men det är för jag tyckte Mistril låter så... gammalt. Mi klingar så vackert. Det passar dig. " Han log och satte på duschen.

Hon nickade sakta. "Det är gammalt älskade, så gammalt." Sa hon med en trött suck. "Det finns en betydelse av mitt namn, men jag kommer inte ihåg det just nu." Sa hon ärligt innan hon lämnade honom och begav sig ned till sin skattkammare. Det var snarare ett valv, omöjligt att ta sig in i, på grund av säkerheten. Hon knappade in koden och la sin hand mot plattan, viskade ett ord och låste sedan upp det. Hon klev in och letade fram ett kassaskåp och snurrade in koden och plockade ut två böcker, flera stycken brev och en nyckel. Fey hade varit väldigt noga med att detta skulle endast ges till Olivia när hon behövde det. Hon själv antog att det var nu. Hon hade aldrig läst det, bara förvarat det åt henne. Hon klev ut från valvet, stängde igen det med sakerna i händerna och gick upp igen.

"Men då får du heta Mi för mig. Det är det vackraste jag givit dig." Han hade duschat klart och satt nu och torkade sig på sängen. Klädde sedan på sig och nynnade mjukt.

Hon log mot honom och packade ned sakerna i en vacker låda hon en gång fått av Fey och stängde den. "Du är det vackraste du gett mig." Viskade hon ärligt.