Skriva av sig-tråden

_{Skrivet av Fellrendión:}

Jag förstår dig fullt ut. Jag har också aspergers.

Jag kanske också har något mer, som jag misstänker är parkinsons. Jag är jättestel och typ skakar och rycker till nästan hela tiden.

Folk retar mig ibland för det men jag skiter i dem eftersom att jag vet att jag inte är mindre värd för det.

Folk kan vara väldigt grymma.

_{Skrivet av Borttagen:}


tyvärr så är det så.. anser folk (t ex i skolan) att man är annorlunda så går dom på en direkt...
Men vi kan ju inte hjälpa om man t ex har aspergers, adhd eller nån annan sjukdom.

Du är stark som kan strunta i när andra retar dig..själv kan jag inte de utan går och är deprimerad, gråter och mår skit..har lätt att ta till mig negativa saker.

_{Skrivet av Fellrendión:}

Under våren 2013 var jag riktigt deprimerad och tog åt mig allt folk sa, men under sommaren förändrades allt.
Jag vet inte riktigt varför, men när min nästkusin kom på besök från Finland, och skulle stanna i tre veckor (hon är min enda vän men vi träffas bara en gång om året och pratar knappt så därför räknar jag inte henne som vän) så hade jag riktigt roligt och gjorde många saker och under samma tid fick jag en katt som jag älskar så enormt mycket.
Sorgen började avta så småningom.
Sen har jag också pratat med en kurator och lyssnat på en viss artists musik så började jag må bättre.

När man är deprimerad så finns det allting någonting som kan få en att må bättre. Det kan vara ett djur, musik eller vad man nu själv tycker.

Jag är fortfarande rätt ensam men genom de positiva saker som hänt mig så har jag lärt mig att leva med det och börjat se positivt på mycket.

Jag önskar att jag kunde hjälpa dig. Jag är kanske inte så jättebra på att hjälpa folk att må bättre men jag lyssnar gärna på dig och försöker så gott jag kan. ♥

_{Skrivet av Hedwig96:}
Jag orkar inte mer med det här

_{Skrivet av Chaemy:}

Vad är det?

_{Skrivet av Borttagen:}
Hedwig96: Åh, sånt där är jättejobbigt! Min bror är precis likadan... "Men Andrea, gör det där och det där, jag gjorde det igår!" fast när han gjorde det så var jag tvungen att dammsuga eller något liknande...

_{Skrivet av Hedwig96:}

Inte så stor sak egentligen. Orkar bara inte med att jag aldrig klarar av att säga emot, bara tiger och lider och låtsas att inget är fel. Jag har bott 2 månader ensam i ett hus med en kompis, i början var allt frid och fröjd men nu är de nästan som om de är hon som bestämmer om sysslorna här.
Liksom "jag diskar så dammsuger du" jag tycker det är helt okej, och jag skall dammsuga. O så säger hon "helst nu" då skulle jag kunna säga "att jag gör det när jag känner för det" eller "om en stund" men de gör jag naturligtvis inte. Så idag säger hon "vi borde verkligen diska, jag gjorde det sist så det är din tur" så jo jag diskar hon sitter framför datorn och ser på film. Känns bara som att alltid när hon diskar så måste jag göra nåt annat och när jag diskar så ja då är de väll inge med de för hon diskade ju förra gången.

Ja så de var bara det

_{Skrivet av Chaemy:}

Det låter jättejobbigt tycker jag
Jag har inte så svårt att säga ifrån, så det är svårt att hjälpa dig tyvärr
Du kanske kan börja och försöka med något "enkelt", och sen bygga på med det som är lite svårare. Tillslut kanske du kan säga ifrån?
Hoppas att det blir bättre även om jag kanske inte var till hjälp! *kram*