Life - Lupple & Medi PRS

"Förutom sina supramsor?" Frågade hon sorgset och kunde se sin mormor som ung och berusad på gatorna med Mi med sig. Hon flinade.
"Kan du se min mormor som ung?"

Han log ömt, roat. "Mi har alltid varit högt älskad av alla väktare. Men hon och din mormor, var verkligen bästa vänner älskade. Hon kan hjälpa dig." Sa han ärligt. "Nej jag, har sett bilder på dem. Men jag kan inte föreställa mig det." Sa han ärligt.

"Men en väktares hemligheter är just det. hemligheter." Hon såg på honom och skakade på huvudet.
"Ingen annan än väktaren får veta." Hon såg sedan besvärad ut.
"Jag måste gå på toaletten.."

Han nickade sakta. "Jag säger såhär Olivia. Min sort har också hemligheter men Mi vet dem. Ryktet säger att hon vandrat jorden sen typ stenåldern. Hon är uråldrig. Prata med henne. "Uppmuntrade han. "Ska jag hjälpa dig?" Undrade han.

Hon fnissade av det han sa och nickade sedan.
"Ja gärna.." Hon såg skålen.
"Och sen äta mer?" Frågade hon och satte dig upp.

Wendy hade stoppat in potatisen i ugnen och såg nu på de andra.
"Perfekt."

Han nickade roat. "Sen äta mer." Log han och tog upp henne i famnen och bar henne enkelt till toaletten och hjälpte henne ned på den.

Hon suckade tungt och lutade huvudet mot hans mage. Trött och hon suckade.
"Ring Mi sen. Du är för varm fortfarande. Vill ha en sval person."

Han nickade. "Jag lovar." Viskade han leendes.

Hon kissade och torkade sig sedan.
Hon suckade sedan innan hon reste sig.
"Sen vill jag bara sova."

Han nickade. "Såklart. Sov du, så ringer jag Mi." Log han ömt.