Är det svårt att älska och bli älskad?

Man bugar och bockar ! tackar så mkt alla underbara kaniner (eehm?^^) ♥Kan man få lite

konstruktiv kritik elr? Skulle uppskatta det väldigt mkt

jag har inget, du är bara bäst. På riktigt, jag har värkligen ingenting!

Kapitel 56:

~ Georges perspektiv ~

- Schy… sa jag åt min bror när han gav ifrån sig en hostning. Vi hade precis gått ut från portarna för att smyga oss på våra vackra damer. Eller vad man nu ska kalla dem
- Förlåt George, svarade Fred och spelade ledsen. Jag suckade och gjorde en gest som visade att han skulle följa efter mig. Conny och Olivia satt nere vid sjön tillsammans, Olivias huvud lutade mot min flickväns axel och Connys armar omslöt den andra personens kropp.

Jag och Fred tassade oss sakta och ljudlöst en omväg för att komma bakom den stora eken där dem satt.
- Beredd? Viskade jag i min broders öra och han nickade till svar. Ett, två, tre räknade jag med händerna och när tre av mina fingrar restes så sprang vi fram till de båda tjejerna och slog oss ner bredvid dem med ett stort tjut.
- AHHHH! Skrek dem och hoppade upp i luften igen och landade en meter bort. De vände sina ansikten mot oss och kollade med ilskna blickar. Sedan reste de sig upp och torkade bort gräset som fastnat på deras kläder.
-Ååh nu ska ni allt få, skrek Conny och började springa mot mig och kasta gräset hon hade i handen. Just när hon skulle till att fånga mig snubblar hon på stammen till den gamla eken och ramlar pladask ner på marken och jag kunde inte hålla mig när hon brast ut i skratt. Jag skrattade så mycket att jag fick kramp i magen. Även Olivia och Fred var i full gång med att brotta ner varandra. Jag blev väldigt förvånad över att hon var så stark, min bror hade ingen chans att slå henne.
- Hej sötnos, sa jag till min tjej när jag la mig ner bredvid henne och tog tag i hennes hand. Jag förde sakta våra händer upp mot min mun och kysste hennes hand ömt och jag svor på att jag såg Conny le stor för sig själv vilket gjorde mig lyckligare. Hon reste sig upp och satte sig på min mage, böjde sig ner och började kyssa mitt ansikte. Pannan, min högra kind, näsan och till sist läpparna. Där stannade hon och kysste flera gånger om. Jag låg stel som en pinne och kunde inte röra mig, men mina läppar följde sakta hennes.
- Jag älskar dig, viskade hon till mig när vi tog ett nytt andetag. Hennes varma andedräkt smekte mig bleka hy.

När vi väl slutade, la hon sig bredvid mig igen med huvudet på min vänstra arm.
Jag strök mina fingrar genom hennes lena blond hår och hon andades tungt. Ögonlocken slöts igen och hon somnade.
Tiden gick och jag låg där och lyssnade till ljudet när vinden ven förbi mellan trädkronan och sjön gav ifrån sig små vaga ljud. Emellan åt kunde man höra min bror och Olivia fnittra och pussas.

- Hallå vi kanske borde dra oss tillbaka till slottet innan vi gått över tiden, sa Olivia och vi instämde. Jag väckte min tjej och vi började gå tillbaka till våra sovsalar.


Fy skäms Matilda, detta var nt alls bra ÅÅÅH vad kort -_-

Nej, du har rätt, det här var inte bra.

Nej det va ett jätte mysigt kapitel, så här mällan allt drama som man bara blir glad av!

Man önskar helt klart att man var Conny!

Tack så mycket båda ^^
fick sån ångest över att lägga upp den xD

nej varför då? asbra ju!

ginny_ginny ♥ Denna FF

ahhaha aa, iblan iaf xD



jag vet nt xD bara nä... jag vet inte ^^



ahha tack så mkt du ♥