Sjunde året på Hogwarts

"Jag har bara haft en katt som hette, Slytherin." sa Draco och jag nickade
"Ja jag har ju då Ballerina, Nagini eller hon är ju pappas egentligen, sen har jag en uggla som heter Merlin och Snape har en falk so heter Lily o hon är väll havlt min." sa jag och log trött
"Vart tror ni de sista kriget komer vara någon stans?" frågade jag dem

- Ja vet, vet jag väll inte.
Men har alltid haft en kännsla på att det skulle vara här.
Här på Hogwarts, det är det ända helt mugglarfria zonen jag känner till. Sa jag fundersamt.
- Ja och den ända platsen jag har varit på som alla har varit någongång, sa Dean.
Jag tittade på Dean och nickade långsamt.
- Ja, alla har ju börjat här liksom, alla har varit elever både de onda och goda, ja till och med din pappa Cara.
Jag vet inte men det är bara en känsla, sa jag med en rysning.
- Jag önskar att det där kriget aldrig äger rum, sa Dean och höll om mig.
- Ja jag med, men det är nog oundvikligt, sa jag med en suck.

jag nickade
"Jo min far gick här för år sedan. jag har dock svårt att se honom som elev." sa jag lite förvirrat.
"Det skulle kännas så fel att ha kriget här. jag menar de har ju alltid varit en trygg plats." sa Draco och jag nickade, sen skakade jag på huvudet.
"Det har ve väll inte. låt se första året var pappa här i Quirrels bakhuvud, vi hade en hund med tre huvuden och ettt troll, andra året var pappa här i sin dagbok, vi hade en jätte orm som sprang runt och försökte döda elever, tredje året hade vi dementorer, varulvar och sedan Sirius, fjärde året hade vi en dödsätare till lärare, femte året hade vi Umbridge och sjätte året släpte du in dödsätarna på slottet så skolan har väll aldrig varit trygg." sa jag och tänkte efter på våra år "Så kriget kan väll lika väl vara här som någon annan stans." suckade jag

- Ja när du säger det sådär så är skolan verkligen en ond plats.
Så varför inte avsluta det onda här?
Din far verkar ju alltid vilja komma hit på ett eller annat sätt.
- Varför släppte du in dödsätarna egentligen Draco? undrade Dean med ilska.
Vi kunde ha blivit dödade.
- Har du inte förstått det Dean? Caras far hotade Dracos familj, och Draco ville ju inte att hans familj sjulle bli mördad.
Visst var det så Draco?

"Ja han har de. han kanske vill börja plugga igen!" skrattade jag lätt och såg sedan på Draco som såg sorgset på Dean och nickade svagt. jag såg in i hans blanka ögon och även om jag visste att tårarna inte skulle falla var de inte långt borta. jag tog hans händer och log.
"Kanske det! men varför stoppade du dem inte Cara?" sa Dean argt jag såg på honom
"För att jag inte viste något." sa jag lågt
"Vill du påstå att du inte visste vad din far planerade?" sa Dean skeptiskt.
"Jag har ju sagt att jag inte lägger mig i hans politik och han förbjöd Draco att säga något eftersom hans familj skulle dö då och Severus kunde inte heller säga något eftersom pappa hotade emd att skada mig då. så jag visste inget förens allt hände." sa jag sorgset och såg på de andra två

- Vilken Såpa alltså !! (Var bara tvungen )
- Ja eller hur, det måste vara jobbigt att vara så nära makten, sa Dean fundersamt.
- Ja och jag förstår dig verkligen Draco,
du var tvungen.
Och vi klarade ju oss,
inte sant?, sa jag och log förstående mot Draco.
Din far är ganska smart Cara, att hota går oftast bättre än att bara döda, sa jag med en sorgsen suck och föll i tankar ocm kriget.

(haha xD eller hur?)

"Det är jobbigt. jag är glad att ni är så förstående" sa Draco och suckade.
"Ja han är väll det, de är ju jobbigt. de hade nästan varit lättare om han var korkad." sa jag lätt.
"Men jag förstår inte hur han kan använda sin dotter som utprässning?" sa Dean och jag ryckte på axlarna
"Jag vet ju oftast inte om det och sedan så skadar han ju mig inte. men folk kan ju aldrig veta." suckade jag trött

- Nä men han skulle ju inte vara mörkrets herre om han inte var smart eller använde din dotter i utprässning, eller hur?
Vi pratar ju om Voldemort eller har ni glömt det?, sa jag med ett skratt för att lätta upp den dystra stämningen.
- Nå vad tror ni att ni får i påskägget då?, sa jag med ett skratt åt deras förvånade vändning samtalet tog.

jag kunde inte låta bli annat än att skratta.
"Nej han skulle väll inte det." skrattade jag
"Ja jag lär väll få något extremt fult smycke som jag aldrig kommer använda och pengar typ." sa Draco trött
"Ja jag vet aldrig, beror på om pappa kommer ihåg det." skrattade jag
"Han må vara smart och kunna mycket och komma ihåg en massa saker, men när det gäller sånt här är han hopplös."
"Vad får ni då?" frågade Draco

- Tja för mig är det ju lite hopplöst att vänta på ägg,
men jag brukade få godis och pengar förr av mamma och pappa.
- Ja, det är väll vad jag får mugglarpengar och mugglargodis, sa Dean med ett leende.