ORS

"Jag vet att han gillar mig, sa jag ju. Och det innan, jag trodde du gillade Tess och ville bara... Du vet, visa att jag gillade Dan. Vilket jag inte gör utan jag gillar dig och nu vet du det iallafall" jag pustar lättat ut, han vet det.

"Han... älskar dig"

Jag ser överrumplat på honom. "Va? Hur vet du det?" Jag börjar bli frustrerad, handlar det här om Dan? Jag trodde just Brian sa att han gillar mig också.

"Han är min vän, han har varit det länge. Jag känner honom och vet hur han funkar. Plus att han började prata om dig tidigare. Han är min vän, jag älskar dig men att göra det sårar honom... Jag kan inte bara.... Ni är båda så..."

Jag klarar inte av det här. "Handlar allt om Dan eller?! Så du älskar mig?! Varför kan du inte fokusera på det då? Bryr du dig inte om vad jag tycker?!", jag torkar snabbt bort en tår som har letat sig ut ur ögat med baksidan av handen och reser mig upp. "Jag tror jag ska gå".

"VÄNTA! Såklart jag bryr mig om vad du tycker", jag har rest mig upp och tagit hennes hand.
"Självklart gör jag det", jag drar henne till mig.
"Men Dan tror på ER, du måste berätta för honom, det är det som oroar mig."
Jag lägger in näsa mot hennes hår och drar in hennes doft.

"Jag vet, jag vet", suckar jag och lägger armarna om hans hals. "Jag vet bara inte hur".

"Gör det när många finns runt... Jag kan vara med om du vill", detta är DET bästa ögonblicket i mitt liv.
"HAn kan... kan bli lite våldsam av sig. Det syns inte, men han har... lyckats ge nästan alla av oss en käftsmäll eller värre saker."

"Ojdå" säger jag och lutar pannan mot hans axel. "Jag får nog ha hela Gryffindorlaget med mig".

"Ja, om du inte vill ha en skråma, eller ett rivmärke."