Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

Belle såg på klänningen men gled snabbt ut ur rummet och gick ner för trappan och såg upp för trappan.

Scarlett såg på honom och log trött.
"Man lär sig något nytt varje dag." Hon gick in i rummet och suckade.
"Förlåt mig Nicolai. Jag visste inte."

Nicolai ler lite mot Scarlett sedan vänder han sig om och stänger dörren bakom dem. Han vandrar fram till Scarlett och tar hennes hand, leder henne till sängen där de båda sätter sig.
"Jag ville bara ha lite tid med dig innan allt detta. Vi kommer inte se varandra fören du vandrar fram till mig för att säga Ja till att bli min fru för all evighet..." säger Nicolai och lyfter Scarletts hand till sina läppar.

Hon sätter sig och ser upp i hans ögon.
"Men jag trodde vi skulle vara tillsammans när vi möter gästerna tillsammans." Scarlett log mjukt medan hon skrattade till när han kysste hennes hand.
"Du är så kall att det kittlas. " Scarlett log ödmjukt och kramade hans hand.

Nicolai suckar och sätter sig på kanten utav Scarletts säng. Han tar hennes varma hand i sina kalla. En mjukhet vilar över honom när han är i Scarletts sällskap.
"Nej Scarlett, jag kommer hälsa gästerna välkomna och du kommer göra dig i ordning under tiden. Sedan kommer alla samlas i den stora balsalen där vi efter ett par minuter kommer knyta våra äktenskapsband." Han ser upp på Scarlett och stryker bort en lock av hennes hår.
"Vi kommer inte se varandra fören du vandrar ner mot altaret, så att säga." mumlar Nicolai och ser ner på deras händer i hans knä.

"Åh..." Hon rodnade och såg ner.
"Jag som ville hälsa alla välkomna vid din sida." Hon såg upp på honom och log vänligt. En lock föll ner i Scarletts ansikte medan hon iakttog sin blivande man.
"Men jag ska väl börja göras i ordning?"

Nicolai ler lite för sig själv och stryker undan den lilla locken som fallit ner i Scarletts ansikte.
"Inte riktigt ännu Scarlett, jag tror det kan vara bra om du äter lite först och sedan tar ett varmt bad. Eller vad tror du?" säger Nicolai och ser på flickan, men han fortsätter snabbt att tala så hon hinner inte svara.
"Din kropp kommer behöva all avslappning och näring den kan få inför denna dagen, eller natten, kanske är rättare sagt." säger han och lägger sin hand ovanpå hennes.

Scarlett log mjukt och nickade kort.
"Då ber jag Abigale och Belle göra i ordning maten och sedan ett bad. Jag tror du har rätt." Hon satte sig närmare och lade huvudet mot hans skuldra.
"Snart så är vi tillsammans." Viskade hon fram medan hennes tumme smekte hans hand.

Nicolai ler lite för sig själv och lägger sin hand ovanpå Scarletts.
"Snart Scarlett... Snart..." Han kysser toppen utav hennes huvud där det vilar på hans axel.

Timmarna passerar långsamt, Nicolai skyndar på sitt tjänstefolk för att få allting klart nu när det bara är en timme kvar innan gästerna börjar anlända. Scarlett befinner sig inne i sitt klädnadsrum med Belle och Abigale hjälper henne att göra sig i ordning. Nicolai kan ibland komma på sig själv med att undra hur Scarlett kommer se ut och Scarlett kommer ibland på sig själv med att vara ofokuserad på tjänstefolkets handlingar och vandra iväg i tankarna till Nicolai och kvällens stora betydelse....

Nicolai vankar fram och tillbaka i stora balsalen i väntan på att tiden ska gå. Det är bara en timme kvar tills solen har gått ner och de första gästerna borde börja anlända. Han stannar upp och bestämmer sig för att gå in på kontoret för att hämta ringarna och placera dem i sin ficka. Han lämnar balsalen och vandrar mot sitt kontorsrum.

Maten och badet hade gjort stor nytta och Scarlett satt lugnt och såg på sig själv i spegeln när hennes hår sattes upp av Bellle.
Snart var hon klar och hon reste sig upp. Allt var klart och hon log mot Belle och såg mot dörren.
"Åh jag ska äntligen bli hans.." Viskade Scarlett och knäppte händerna och slöt ögonen.

(Abigale)
Abigale ler mot flickan,
"Det finns bara några få detaljer kvar." säger hon och plockar fram ett armband och ett halsband med kedjor, kristaller och spets. Hon trär på halsbandet runt Scarletts hals och sedan knäpper hon fast armbandet.
"Nu får ni stanna här ett par minuter tills det är dags för vigseln. Det borde inte vara lång tid kvar nu." säger Abigale med ett stort leende mot flickan.

(Nicolai)
Solen har precis gått ner och Nicolai står i hallen. Brutus vid dörren. De första gästerna börjar anlända och det tar inte mer än 20 minuter innan halva slottet är fyllt med över 350 gäster från hela landet. Nicolai har hälsat dem alla välkomna och han står nu längst ner vid altaret.

Han känner sig nervös och en känsla av lycka ligger djupt inbäddad hos honom. Han vet att vilken sekund som helst kommer bandet att börja spela och dörrarna in till salen kommer öppnas. Då kommer hans blivande fru att vandra fram till honom för att dela evigheten tillsammans med honom.
"Nicolai." Nicolai vänder sitt huvud för att se på den Odödliga som står över dem alla. Herr Dracula, den förste odödlige.
"Ja?" säger han med respektfull röst.
"Hon kommer bli en utomordentlig brud, efter lite träning." säger herr Dracula. Hans långa svarta hår i skarp kontrast till hans vita hud och hans långa röd-svarta klädnad är maffig och pråligt respektingivande. Nicolai nickar och tar ett djupt andetag trots att han inte behöver luften och vänder sedan sin blick mot de stängda dörrarna.