Johanna and Thalia back in the Hunger Games

Johanna går efter Thalia. Hon lyssnar efter tecken på att det är andra här, som skulle kunna innebära fara för dem. Men för tillfället är det alldeles tyst förutom deras egna steg och andning. Men trots det höll hon beskyddande i automatvapnet. Som om det gjorde henne modigare och starkare än tidigare, trots att det inte gjorde det. Den bara fick henne att kunna mörda folk från längre håll än hennes yxa.

De fortsätter under tystnad, allt verkar tyst, förädiskt tyst. Som om de skulle invagggas i falsk säkerhet. Thalia skulle just säga det då hon stannar upp och osäkert vänder sig om det är Threshs röst han ropar åt henne att komma, han låter panikslagen. Men han var ju död? Men Thalia hör honom ju, de kanske hade fel coh så var han nu i någons våld, någon som torterade honom? "Thresh jag kommer." skriker hon nästan i någonslags panik och nu hör hon även Clems röst. Han lever, han lever, tänker Thalia överväldigande glatt och springer åt det hållet hon hör ljudet komma från.

(Tänkte mig någon muttsak, som använder deras röster men ser ut som typ de där vargliknande sakerna eller vad det var de mötte där nere xD)

Johanna hör röster hon också. Inte bara Thresh och Clem. Hon hörde en svag röst som hon först inte kände igen. Men sen förstod hon att det var hennes brors, han som dött för flera år sedan. Först ville hon springa dit, men sedan kom hon på att han inte kunde vara vid liv. Hon hade själv begravt honom. Det var något som härmade rösterna man ville höra.
"Thalia!", skriker hon då. "De lever inte! Det är bara någon idiotisk mutant gjord av Huvudstaden!", skrek hon sedan och bad att Thalia skulle lyssna på henne.

Thalia stannar upp, halvt vill hon dit för att se att det är sant, halvt vill hon till Johanna som hon vet har rätt fast hon ville inte att det skulle vara så. Hon ville inte att de skulle vara döda att det inte fick vara sant. Men hon hade sett Clem dö och Beetee skulle aldrig lura henne att hennes bror inte levde fast han gjorde det.
Långsamt otroligt långsamt vänder sig Thalia om med tårarna sakta rinnande längst kinderna och nickar mot Johanna.
Nu hör hon dem blandat med deras röster gläfsanden, som stora hundar. "Spring" är det enda Thalia hinner säga innan hon ser den första komma bakom dem.

Johanna behöver inte Thalias order om att springa, för det gör hon redan. Men de knappar in, sakta men säkert.
"Thalia, vi måste hitta en väg upp!", skrek Johanna, för att överrösta mutanternas vrål och gläfsande.

Thalia som hamnat efter Johanna känner deras flåsande andedräkt bakom sig. Hon tar i ännu mer och sats och springer så hon hamnar jämnsides med Johanna. "Där" säger hon och pekar några meter framför dem finns det en lucka i taket och en stege ner från den.

Johanna kastar sig nästan upp för den. Trots att hennes arm är skadad så känner hon den inte nu när hon är rädd för att antingen få Thalia eller henne själv uppätna. Och det skulle inte vara roligt vilket av dem. Inom några sekunder är hon uppe ur kloaksystemet och såg nu nervöst ner på Thalia, som kom klättrande upp nu hon också.

Thalia kommer snabbt klättrande efte Johanna, det krossar nästan hennes hjärta att lämna Thresh där nere. Eller inte Thresh, hans röst. Men hon hörde hans plågande skrik och hon ville inte göra annat än att hjälpa honom. Med en kraftansträngning kommer hon upp efter Johanna och de knuffar till det tunga locket som stänger mutanterna nere, Thalia hör Thresh sista förtvivlade skrik innan allt blir tyst då de fått för stenlocket.

"Det var inte deras röster, Thalia. Du lämnade ingen där nere", sade Johanna tröstande. Mutanterna hade funkat perfekt på Thalia, men inte på Johanna. Det kunde ju vara för att Johanna inte förlorat någon som varit så viktig för henne på så länge att de varit tvungna att använda hennes sen länge döde lillebror. Vilket hade fått henne att fatta direkt vad det var. Inte smart drag av Huvudstaden.

Thalia nickar darrande, "Jag vet, eller jag tror jag vet." sa hon en aningen förvirrat. Hennes känslor var fullständigt säker på att Thresh var där nere medans hennes hjärna försökte övertala henne att det Johanna sa var sant, vilket hon visste var sant. "Var den lilla pojken din bror?" frågar Thalia för att tänka bort från Thresh plågade röst så de ska kunna fortsätta vidare.