Life - Lupple & Medi PRS

"Du kan ju inte amma så jag antar det är mitt jobb." Sa hon och skrattade och tog nästa sked.
"Hon kommer ha det så bra." Viskade hon mjukt.

Han flinade lite. "Nej det kan jag inte." Log han och nickade. "Såklart, du kommer vara hennes mamma." Log han.

"Men är det okej att vi bor hos din mamma eller i byn till en början? Kommer de inte hata mig?" Hon suckade och såg på sina händer.
"Jag måste vara tidernas sämsta väktare."

Han såg på henne, nyfiken. Detta visste han inte att hon ville. "Ja såklart vi kan bo där." Sa han ömt. Smekte hennes händer stilla. "Nej Olivia. Det är du inte. Det lovar jag." Viskade han.

"Men jag förstår inte. Varför säger alla inte sanningen? Jag är inte gift. Har inga barn och min mormor hade redan fått min mamma när hon var 21." Hon såg på honom och suckade.
"Jag har förstört er by."

Gabriel skakade på huvudet. "Olivia, lyssna. " Sa han lugnt. "Du kunde inte få barn så tidigt eftersom du inte kunde vara här eftersom jag var en fara för dig." Förklarade han allvarligt. "Detta är alla okej med. Du väntar ditt första barn nu. Du ska gifta dig och du förstörde inte vår by." Sa han lugnt.

Hon såg på honom och tog hans hand.
"Är du säker? Att jag är okej att vara väktare+" Hon såg på skålen..
"Jag kan inte ens äta själv. Hur är det möjligt?"

"Du är grym, du kommer inte ihåg allt ännu du måste minnas att många år av din träning försvann. Men du kommer ikapp." Log han. "Du är sjuk." Sa han ömt

"Ja jag har träning. Som jag skulle ha fått av mormor." Hon såg bort och lade sig ner.
"Men nu går det inte.." Sa hon sedan.

Han smekte hennes kind lätt. "Prata med Mi. Kan vara att din mormor sagt något till henne." Föreslog han ömt.