Life - Lupple & Medi PRS

"Och du ska inte skratta åt mig" Det känns inte som rättvist. Jag är förkyld och du skrattar? trevligt"

Han såg på henne och suckade tyst. "Du var rolig. Jag är ledsen att jag inte är kall. Men jag kan ringa Mi. Jag lovar. " Sa han ömt.

Hon lugnade ner sig och tog hans hand och pressade sig mot honom.
"Förlåt. Jag beter mig illa." Viskade hon sedan skamset medan hon såg på honom.
"Hade ni det trevligt när jag somnat?"

Han log ömt. "Älskade, det är okej." Sa han och kysste henne lätt på pannan. Hon var verkligen varm. Han ryckte lite på axlarna. " Vi pratade lite, sen fick Sammy ta ut mina pärlor och resten ville springa av sig. Så det var inte så mycket som du missade. " Sa han ärligt.

"Åh men mina sitter kvar. Jag älskar dem. Se hur många jag fick." Hon log och hostade sedan.
"Åh nej. Jag är riktigt sjuk. Tusan inte så braa för barnet."

"ska jag ta ut dem?" Undrade han leendes. "Jättemånga." Log han upprymt för att sedan bli mer allvarligt. " Det är bara en förkylning. Det skadar inte Honey." Sa han ömt.

"Låt dem sitta inne. Jag känner mig så vacker i dem." Hon såg på honom med en sorgsen min.
"Men hon är bara en månad lite drygt. Är det verkligen ingen fara?"

Han kysste henne ömt. "Ingen fara." Lovade han. "Din kropp skyddar hennes" log han.

Olivia såg på honom och makade sig närmare honom. Tog hans hand.
"Lovar du att du kommer sen igen?" Viskade hon och satte sig upp. Hon behövde dricka vatten. Försiktigt pekade hon på glaset och såg på honom.
"Kan du hälla upp mer?"

Han smekte hennes panna lätt. Smekte undan håret. "Åh älskade. Jag kommer inte gå långt ifrån dig." Lovade han och hällde upp mer vatten till henne och gav henne glaset.