Pirates! PRS Medi & Vidomina

Miliah såg på sin make och lät läpparna slutas när hon gav ifrån sig en nick och log mjukt.
"Jag ser fram emot att se vad du har valt." Hon log och såg mot kaptenen som stod och pratade med kiliah. När de låg i land klev hon av, vinglade innan hon lutade sig mot Roy med ett leende.
"Varit på båten för länge." Viskade hon och hörde ett ilsket tjut från Sammi när han togs ifrån sin Morfar men Kiliah gick bestämt av båten.
"Sammi älskling." Hon skrattade och höll honom över huvudet.
"Morfar behöver fixa lite. Han är inte borta jag lovar."

"Det är ett skepp.", viskade Roy tillbaka till Miliah när hon föll mot honom. Han hjälpte henne upp på fötterna och skrattade lite. "Jag ser fram emot att visa dig. Vill du se det nu?", frågade Roy och kände sanden under sina fötter. Det var underbart att få känna värmen igen. Lukterna, ljuden, alla röster, fåglarnas skri och kvitter. Det gladde honom och fyllde honom med lycka. Det kändes som hemma.
Tillsammans med de andra gick de på land förbi stånden, marknaden och affärerna. "Mat igen?", suckade Ethan när han såg de andra gå mot värdshuset.
Han lade en arm om Kiliahs midja och gick bredvid henne. "Vad vill du göra, käraste?"

"Oj skeppet inte båten." Hon fnissade och skakade på huvudet.
"Jag vill gärna äta lite innan vi börjar." Hon log mot honom och tog hans hand och började att gå.
"Jag känner på mig att det är en flicka." Hon såg på honom och drog handen genom håret.
"Kommer du att vara hemma tills hon föds?"

kiliah skrattade när hon kände Sammis hand som nöp henne och hon log mjukt.
"Mat skulle vara bra. Eller hur Sammi?"
Samm putade med läppen och såg sur ut.
"Mojfaj." sa han och kisade med ögonen.
"MOJFAJ!"

"Ja, låt oss äta först.", sa Roy och satte stegen efter de andra i den takt som gick. Miliah var ju trots allt havande och kunde inte röra sig lika snabbt som de andra. "En flicka säger du? Vad kallar du henne?", frågade Roy lite nyfiket och blickade på Miliahs mage.
De närmade sig värdshuset och där de tillsammans gick in för att sätta sig till ro och äta något. "Sätt dig, Miliah, jag beställer åt oss.", sa Roy och gick före Miliah mot baren för att beställa åt de båda.

"Oj, här har vi en sur en!", skrattade Ethan och petade på Sammi i försök att kittla honom, men förgäves. Sammi vred på sig otåligt.
"Såså!", det var kaptenen som var efter de. "Jag hörde att någon kallade på mig.", sa John och sträckte sig igen efter Sammi för att plocka upp honom i sin famn. "Jag tror någon är lite förtjust i sin morfar.", skrattade han. "Såja, Sammi. Morfar är här nu.". Han rörde vid Sammis ansikte med ett finger och Sammi tjöt genast av glädje och skrattade högt och förnöjt.

"Har du redan glömt vad vår dotter ska heta? Jisses älskade." Hon kysste hans hand och log mjukt.
"Lily från blomman du vet." Hon log innan hon slog sig ner och lade huvudet på sned och såg kärleksfullt på honom.
"Älskar dig så oerhört." Viskade hon.

Kiliah suckade svagt, inte för att hon var en dålig mamma utan för att hon misslyckats. John hade vunnits Sammis hjärta och ho skrattade till.
"Åh Sammi du älskar Morfar eller hur?" Hon log mot John och tog hans hand i sin.
"Pappa jag tänkte fråga om du ville sitta barnvakt ikväll?"

"Lily, såklart. Jag visste väl det, så glömsk jag är! Jag har så mycket annat i mina tankar just nu.", sa Roy och slog sig för pannan.
Han återkom snart till bordet med varsin tallrik åt de med mat. Han lade ner de på bordet. "Det ser gott ut.", sa Roy och plockade upp gaffeln för att smaka på maten. "Så..", började han sedan efter att tagit första tuggan. ".. Vad tycker du om ön då? Om värmen? Gillar du det?", frågade han nyfiket.

"Barnvakt? Jag och de andra vi tänkte..", började John men avbröt sig själv när han hörde hur hon suckade. Kiliah behövde en paus. "Ja, självklart kan jag det. Jag tar med mig honom på nästa plundring.", skrattade han skämtsamt och Sammi skrattade med.
Han gick in i värdshuset och satte sig till bordet med Roy och Miliah. "Ät, Kiliah. Du behöver energi."

Hon log och började att äta och nickade.
"Värmen är lite för varmt men jag vänjer mig nog. Jag älskar redan ön så ingen fara min älskade." Hon såg på de andra och vinkade till dem.

Kiliah såg på John och flinade.
"Jag ska ha en mysig kväll med min man och mojfaj behöver sitt barnbarn." sa hon och log mjukt.
"Så nästa gång kan du få ta med honom." Hon slog sig ner och vände sig mot Ethan.
"Jag ska äta men jag kan inte äta luft."

"Så skönt att höra. Den här ön är en av kaptenens favoritställen. Vi kommer ofta hit. Många vet vilka vi är här också, så jag tror det blir lätt för dig att skaffa vänner så fort du berättar vem du seglar med.", sa Roy och tog ännu en tugga av maten. "Jag älskar värmen.", tillade Roy sedan och svalde av drycken.


"Jag beställer åt oss, Kiliah.", sa Ethan och skrattade åt Sammis beteende. Sammi hade lagt sig tillrätta hos John, det var en rolig syn att se. Den fruktade piraten med en gullig bebis.
När Ethan hade gått nickade John. "Ja, jag förstår, du och Ethan har inte fått så mycket egentid på senaste. Det har både jag och Sammi sett till.", sa John och strök Sammi över huvudet. Han såg med ens en aning orolig ut och såg mot Kiliah. "Förlåt mig om jag frågar, och känn dig fri att inte svara om du inte vill- är du och Ethan okej? Är det bra mellan er?"

Hon log mjukt och skrattade.
"Jag är bara inte van vid värmen än älskade. Jag kommer att vänja mig och jag kommer att älska den lika mycket som du älskar den." Hon log och tuggade i sig det sista av maten.
"Ska vi?" Hon log och lade huvudet på sned.

Kilah log och smekte Sammi över kinden och såg upp på John men log milt mot honom.
"Pappa allt är bra. Varför skulle vi inte ha det? Vi har bara inte haft tid." Ho log mjukt mot Sammi.

Roy nickade. "Du har rätt. Det är en omställning för dig. Det gläder mig att höra de orden.". Roy nickade som svar på hennes sista fråga och kom upp på fötter. "Jag ska visa dig huset jag ahr tänkt ut åt dig. Jag tror du ska gilla det.", sa Rpy. "Och jag ska vara ärlig, Miliah, så är hela besättningen med i att betala huset, du är en av oss nu, så vi hjälper till med det vi kan.", sa Roy och log tacksamt åt de andra då de förstod att han skulle visa henne huset.
"Den här vägen då.", sa han och gick före henne ut ur värdshuset.

"Jag undrade bara, Kiliah. Dåså, då ska jag inte undra mer.". Han skrattade bort det och återgick till att se efter Sammi som hade lagt sig tillrätta hos John för att sluta ögonen och falla in i sömn.
Ethan kom strax tillbaka med varsin tallrik åt de. "Här.".
Han lade ner tillriken framför Kiliah och satte sig ner för att själv smaka på maten. Den var god.