wolfy & rollspelare prs

"Cleo," härmade han och skrattade, belåten med sig själv och det han gjort. Han tyckte om att retas men inte att få igen med samma medicin. Kände han sin flickvän rätt så skulle hon vid något tillfälle ge igen och det såg han inte fram emot. Han fick försöka gottgöra situationen före det. Han satte sig ner vid bordet och såg nyfiket på henne. Det var gulligt av henne att ha gjort i ordning lunch trots att det inte var något han skulle kunna bli mätt på. Han behövde sitt blod.

Cleo satte sig ner och log smått mot honom. Hon tog lite mat och började nöjt att äta.
”Du behöver blod va?” Sade hon osäkert och granskade honom. Hon kunde erbjuda sig själv ifall han var i akutbehov av det.

Han satt och såg på henne då hon åt en stund innan han bestämde sig för att äta lite själv också. Det såg gott ut och det gjorde inte direkt någon skada att få i sig vanlig föda.
"Mhm," nickade han, "men jag behöver det inte nu." Än var det inte akut för honom, men han skulle nog senast följande dag behöva åka via skolan för att få i sig lite.

”Du vet att jag kan ställa upp.” Sade hon försiktigt och kollade på honom, hon var nyfiken på vilken reaktion hon skulle få men hon tvivlade på att den skulle vara superpositiv. Hon fortsatte äta och kollade på honom hela tiden.

Jonathan satte nästan i halsen över hennes erbjudande. Långsamt sträckte han ut handen mot sitt vattenglas och tog en klunk, tog tid på sig att låtsas överväga det hela trots att ett stort nej låg på tungan. Han skulle absolut inte dricka från henne. Han ville inte ens ta chansen att hon skulle bli beroende av det ämne som ett vampyrbett gav. Det var ungefär som att bli beroende av droger.
"Jag vet att du kan," höll han med, det var ingen tvivlan om att hon kunde många saker, "men jag klarar mig bra."

Cleo såg på honom och höjde ena ögonbrynet då hon tyckte sig se att han satte i halsen. Hon korsade ena benet över det andra och la bittert armarna i kors åt hans svar.
”Sluta nu, jag vill hjälpa dig.” Sade hon och såg på honom med stora ögon.

"Kommer ändå inte på fråga." Jonathan lutade sig tillbaka mot stolens ryggstöd och följde hennes exempel genom att korsa armarna över bröstkorgen. "Jag tänker faktiskt inte diskutera det här med dig. Det är inte en lek att bli biten."

Cleo la armarna i kors över brösten och skakade på huvudet åt honom. Hon sa inget mer utan åt upp innan hon började diska. Hon brydde sig inte ifall han ätit klart eller inte utan började plocka undan allt från bordet.

Jonathan suckade lågt och lutade pannan mot sin handflata. Han ville inte göra henne besviken men han vägrade skada henne medvetet. Det fanns en risk som han inte ville ta, han ville inte att hon skulle bli beroende av kicken människor fick av att bli bitna.
”Cleo snälla..” Han sträckte sig efter henne.

Hon drog snabbt sig undan när han sträckte sig efter henne och fortsatte diska. Hon ville bara hjälpa till, det var väl klart att hon fattade att han inte riktigt ville att hon skulle ge sitt blod men hon ville bara hjälpa till att underlätta hans vardag.