Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

"Det ska bli." Hon ställde undan kvasten i ett städrum och började tända alla eldstäder och nynnade försiktigt. När hon var klar så tittade hon på klockan och gick ett varv till och såg att elden höll sig vid liv.

Nicolai sitter inne i sitt arbetsrum, han har sedan en timme tillbaka läst en bok om det latinska språkets ursprung. Det är något som fascinerar honom djupt eftersom att alla språk går att koppla till Latin mer eller mindre. Som ett grundspråk.

Han ser upp på klockan, halv ett på morgonen.
"Lucifer, vad säger du om en lång jaktrunda såhär innan bröllopet?" säger han till sin demonvarg som ser upp på honom från mattan framför eldstaden med pigga ögon och spetsade öron. Nicolai reser sig från stolen och lägger boken på skrivbordet innan han vandrar fram till den stora fönster dörren som leder ut till den breda stenbalkongen utanför. Han drar in ett djupt andetag och hoppar graciöst upp på räcket av marmor.
"Kom då Lucifer." säger han nöjt och hoppar ner till marken två våningar under honom. Lucifer följer efter och de vandrar över gårdsplanen mot de stora järngrindarna. De öppnas gnisslande och de båda vandrar rakt in i den svarta skogen som breder ut sig över landskapet bortom slottsmurarna.

Belle såg efter sin herre och drog sig in till köket och sträckte sig efter en bit bröd och åt den innan hon lade huvudet på sned.
Hon skulle väcka flickan vid soluppgången. Locka hennes hår samt snöra hennes klänning. Hon slog sig ner vid bordet i köket och slöt sakta ögonen. Det sprakade från spisen och hon öppnade ögonen igen.
Snart reste sig Belle och började gå sin runda och röra upp mer glöd och lägga in en vedbit innan hon gick vidare.

Timmarna passerar förbi, Nicolai och Lucifer upplever en lyckad jakt i skogarna. När de vänder hem igen är det bara en timme kvar till soluppgången.
"Dags att återvända Lucifer." säger Nicolai och hoppar upp i luften, han skiftar skepnad och börjar flyga. Lucifer rusar efter på marken, glad över att få springa av lite energi.

"Brutus!" ropar Nicolai när han anlänt till sitt kontor genom den öppna fönsterdörren. Det tar inte många sekunder innan Brutus anländer.
"Ni kallade, herre?" säger han och står alldeles stilla med samma ansiktsuttryck som han alltid har.
"Dra för alla gardiner och se till att alla eldstäder är i full gång. Det blåser där ute så vi måste se till att värmen stiger här inne. För Scarletts skull." säger Nicolai medan han hänger av sig sin tjocka ytterkappa utav sammet för att trä på sig en alldeles svart rock av enkel bomull som flyter i luften då han rör sig.
"Genast herre." säger Brutus och lämnar rummet samtidigt som Lucifer vandrar in.

Belle tog ett djupt andetag innaan hon försiktigt knackade på Scarletts dörr innan hon öppnade och log med hela ansiktet.
"God morgon fröken Scarlett. Nu ska vi göra dig i ordning." Hon såg på den sovande kroppen som rörde sig vid filtarna.
"Jag ska bara hämta klänningen så låter jag er vakna ordentligt."
Hon stängde dörren och gick för att hämta klänningen.

Scarlett gäspade och satte sig upp i sängen så fort dörren stängdes och hon sträckte på sig och såg elden som fortfarande var vid liv och hon tog sig ur sängen och gick fram till spisen och sjönk ner på huk. Värmen brände hennes nakna bben och hon log njutningsfullt.

Nicolai ser på Lucifer som nöjt lägger sig på mattan framför den sprakande brasan innan han vandrar ut ur sitt kontor och vidare mot den stora balsalen. Han öppnar dörrarna och för första gången sen hans förra fru avled står balen i ljus, värme och glans. Han vandrar långsamt in i rummet och stänger dörrarna bakom sig.

Nicolai vandrar fram till eldstaden, ovanför hänger en stor tavla utav hans far och mor då de gifte sig. Nicolai drar med fingret över tavelramens kant. Den är inte längre dammig eller täckt av ett vitt skynke. Han släpper taget då han hör Belles röst komma från Scarletts rum. Så Scarlett är vaken nu... Nicolai vandrar hastigt ut ur rummet på väg mot Scarletts rum.

Försiktigt borstade Scarlett ut sitt hår medan hono kände värmen sprida sig i hennes kropp och hon lade ifrån sig när dörren öppnades och Belle kom tillbaka.

Belle:
Hon hängde upp klänningen och log mot Scarlett medan hon såg sig om.
"Kom hit så hjälper jag dig." Hon log vänligt mot Scarlett.

Nicolai hör Belle tala till Scarlett, han knackar försiktigt på dörren.
"Scarlett, kan jag få en minut med dig?" frågar han med sina mörkt rossliga röst och väntar tålmodigt utanför den stängda dörren.

När Scarlett hörde Nicolais röst så reste hon sig och gick fram till dörren och rättade till nattklänningen och öppnade dörren.
"Självklart Nicolai. Ska vi gå ut i hallen?" Hon såg på honom medan hon stängde dörren bakom sig.

Nicolai öppnar dörren igen,
"Scarlett, vi förflyttar oss inte. Tjänstefolket gör." säger han och ser med skarpa ögon på Belle när han fått upp dörren helt och tagit två steg in i rummet.
"Belle, lämna rummet." säger han med hård röst och ser på den unga flickan där hon står i rummet.