PRS(Dragon Fantasy)

Nalel vaknade upp igen. Men istället för att bli buren satt hon på en vagn. På hästarna framför red orcherna och San.
Snabbt hävde sig Nalel över kanten på vagnen och ramladr av då hon var bunden. San stannade snabbt och hoppade av. "Förbannafe kvinna!". Han örfilade henne innan han tryckte tyget mot hennes mun och hon svimmade.

"Kom igen." skrek Meira, de var tvungen att springa och Ian var långt efter. Hon visste att orcerna skulle känna vittringen av dem och hade nu sett vagnsspåren, de kom snabbt fram men inte hon och Ian.

Ian sprang så snabbt han kunde. "De har en vagn Meira...Och det verkar bli regn...Spåren kommer försvinna" sa han tyst. "De är långt före oss...". Han kom äntligen ikapp och tog hennes handled. "Vi ger inte upp, men vi måste tillbaka till byn, hämta hästar, mat".

Meira stannar upp hennes andning är tung och rosslande, hoppas hon inte drog på sig lugninflammation. Det fick vara hur det ville med det de måste hämta Nalel.
"Men....." protesterar Meira men nickar, "Vi ger oss av direkt, i hällregn, vi måste fina henne." sa hon och vände tvärt om mot byn som han sa.

Ian vände om han med. "Ja, men vi måste ha hästar, undrar vart de tar henne med en vagn..". Han tystnade. "Och varför".

Meira hostade till, "Spåren ledde mot Isengard." sa hon trött, hon gissade det. "Hästar" sa hon instämmande och snart närmade de sig byn.

"Isengard? Är inte det trollkarlen Sauromans hem?". Ian flåsade lätt medan de kom in i byn. "Gå och klä dig ordentligt, jag fixar mat och berättar för min fru". Han gick emot sitt hem. Han ville inte att de skulle vara oroliga. För han skulle rädda sin syster.

Meira nickade, "Jo." sa hon och sprang sedan in till Nalels hus. Snabbt klädde hon på sig och ordnade med mat till dem, hon sadlade sin häst och på mindre än fem minuter var hon klar. Hon hade lärt sig att vara snabb i vändningarna i armén.

Ian tog sig in till sitt hem. Han klädde sig ordentligt och packade ned mer knivar och all mat han kunde ta. Han kysste sedan sin fru adjö och kom ut.

Meira väntade på honom utanför med något vilt och stressat i blicken.
"Har du häst? Kan du rida?" frågar hon, alla hober kunde inte rida det visste hon.