Johanna and Thalia back in the Hunger Games

Johanna hör Beetees instruktioner. Att hon kulle leda dem båda mot Snow, och döda honom om inget annat ska hända med honom. Beetee hade sagt att Coin ville ställa honom i en rättegång, men att om han inte samarbetade skulle de bara döda honom. Tydligen ville han inte heller lyda Coin. Han ville väl också se Snow död, säkert lika mycket som hon själv.
"Okej, vi måste komma en bra bit idag. Och hinner vi inte dit idag så får vi hitta någon som är på vår sida", säger Johanna. Hon ville inte riktigt bestämma. För hon kunde lika gärna leda dem i en dödsfälla. Sedan kom hon ihåg något de tränat på bara några dagar tidigare.
"Och vi måste se upp för kapslar. Du kommer väl ihåg träningarna med provisoriska kapslar? De finns ju överallt här", sade Johanna sedan.

Thalia nickar, visst kom hon ihåg dem och i och med att Johanna började prata började Thalias hjärna fokusera på något annat. Något annat än vad som nyss inträffat. "Maskeringen borde vi ju kunna slänga han vet redan vilka vi är och vi tar oss lättare fram utan dem eller? Då kan vi ta oss på bakgator och liknande, tar vi oss mot öster borde vi vara i närheten innan det börjar mörkna." sa Thalia och blickade upp mot skyn, solen stod mitt på himelen.

Johanna nickade. Det var sant.
"Ja, vi kan lika gärna skippa den. Men jag skulle nog säga att vi borde ta oss in i folkmassor, för där borde alla kapslar vara avaktiverade, för att inte skada hans egna. Fast han skulle säkert aktivera dem ändå. Tror inte han bryr sig så mycket. Men vi löper fler risker om vi går på bakgator. Fast i och för sig så är allt vi gör en risk", resonerar Johanna högt, mest för sig själv. Skulle hon leda dem? Det måste vara ett skämt, hon vill inte vara den som ledde dem till döden. Men hon drog av sig kappan, och tog fram automatvapnet. Hon skulle antagligen ha användning för det snart, så varför inte ha det framme direkt.
"Men vi ska alltså åt öster, så alltså.. ditåt", sade Johanna och pekade åt vad hon bedömde var öster. Fast det var inte så konstigt att hon bestämde sig för det hållet. Hon tyckte sig se den där äckligt höga och vita byggnadens tak. Hon kände bara igen det för att den värsta dagen i hennes liv hade skett just där. Dels hade hon varit dum nog att säga nej till Snows förslag och dels hade hon fått nyheten att hennes familj var död.

"Ja du har nog rätt." säger Thalia, men trodde knappast att Snow brydde sig om sin befolkning, med tanke på alla som redan låg döda på gatan. Döda......nu var hon där igen, hon skulle inte tänka på det. Thalia nickar åt riktningen och drar av sig den äckligt fula klänningen och tar sig sedan mot folkmassan med automatvapnet vid sin sida. Skulle hon klara av att döda? Men ärligt detta var inget annat en ännu ett spel, ett spel där de åter var brickor att leka med.

"Men det finns ju ett system till. Under marken", säger Johanna sedan, men hon följer efter Thalia in i folkmassan. Till en början känner ingen igen henne. Men det tar snart slut. Det var någon man som såg hennes ansikte klart och tydligt. Men han sa inget, men hans blick sade nog allt, för fler fick syn på henne. Hon bad en tyst bön om att de inte skulle säga något.

Thalia ser blickarna, de känner igen dem och hon känner paniken inom sig. Tänk om någon skvallrade? tänk om de sände bomberna hit? "Kom" säger Thalia plötsligt och drar in Johanna i en lägenhet de går in i. "De där under marken är nog att föredra, annars dör vi." säger hon och helt brutalt slår upp dörren till lägenheten och kliver in. "Något jag alltid velat göra." säger Thalia och ett leende drara snabbt över hennes ansikte innan det åter blev allvarligt och tomt.

Johanna söker snabbt igenom lägenheten efter människor. Hon hittar en kvinna, som ser ganska förvånad ut. Och precis innan hon börjar skrika så tar Johanna ett snabbt beslut och skjuter. Då faller kvinnan ned till marken, dödad av Johannas avlossade skott.
Efter att ha konstaterat att hon var ensam i lägenheten går Johanna tillbaka till Thalia medan hon mumlade: "Jag var tvungen. Hon kunde ha avslöjat oss" för sig själv.

Thalia rycker till vid skottet men ler lättat då Johanna kommer tillbaka. "Hon fick iallafall en smärtfri död, det skulle hon inte få om Snow skulle komma efter henne." säger Thalia som för att intala sig och Johanna att det hon gjorde var rätt. "Det borde finnas ett sopnedkast eller något där de sköter saker under marken." säger Thalia och börjar leta längst väggarna och finner snart en lucka i väggen. Hon öppnar den och ser in i mörkret, "Finns en stege här." mumlar hon och kliver in och ner i mörkret.

Johanna klättrar ner efter Thalia, och är beredd på att möta en vägg av stank. Men den stanken kom aldrig. Det måste alltså finnas folk som jobbade här. Men vilka? Det kunde ju inte vara en huvudstadsbo, för de skulle bara tycka det var äckligt. Det var väl säkert de som avtjänade straff som arbetade här. Sådana som avoxer, de som fått sina tungor avskurna.

"Det var ganska trevligt här." anmärker Thalia för trots att de var under jord och det var både fuktigt, kyligt och mörkt så föredrog hon detta framför gatorna av skrikande folk. Hon kommer ner på marken och efter henne Johanna, "Ja mot öster då." säger hon och tar av i en tunnel hon hoppas leder dit.