Life - Lupple & Medi PRS

Wendy såg på honom.
"Det var det jag sa ju. Jag hade inte min rätta här så jag hittade honom i den stammen jag är i nu." Hon torkade bort några tårar.
"Hade." Viskade hon och Molly lade en arm om henne.
"Jag fruktar den dagen." VIskade hon,

Gabriel reste sig upp så ljudlöst han kunde och begav sig in i huset. I hopp om att verka upptagen med något, men i själva verket ville han inte vara med i konversationen om dödade alfahanar.

David såg Gabriel försvinna och såg sedan på sina systrar. "Tro mig. Även om du inte var redo så var han det." Försäkrade han sorgset men ärligt.

Olivia föll nästan ur Gabriels famn men hon satte sig snabbt på en stol och såg efter honom.

Hon nickade och suckade.
"Jag var redo tro mig. Men att älska någon som man gör med sin rätta... Det gör ont. Som att få en del av di..." Hon avslutade och såg på Olivia.
"Nej förlåt. Låt oss berätta något av Gabriels barndom. Kanske den gången ni var små kanske?"

David log svagt och skakade av sig tankarna. "Vilken gång tänker du på?" Frågade han Wendy roat.

"Du får gärna välja... Ju mer pinsamt det är för Gabriel ju roligare det blir för oss." Sa Wendy och torkade bort en tår.
"Men du är några år yngre Olivia?"

Hon nickade.
"Hur gammal är Gabriel?" Frågade hon tyst.

David såg på henne. "28 år. Han blev alfa som 18." Sa han lugnt. "Skiftade första gången som 15. Han skiftade sent men blev så stark på 3 år. Det är varför han har så himla mycket respekt." Förklarade han som en parantes innan han skrattade till. "Åh jag har en." Log han roat. "Så han var kanske fem år eller något. Det var fullmåne och pappa hade sagt att han inte fick komma ut ur huset eftersom det kan vara farligt." Log han. Holly skrattade till. "Denna ja." Log hon roat. "Och Gabriel ville så gärna vara med så han tog en kartong, en stor kartong. Skar ut fönster och en dörr på den. Satte den över sig och följde efter oss. När han kom fram så höll ju pappa på att tappa det. Han var så nära på att bli arg. Av rädsla för sin sons säkerhet. Och Gabriel bara, men jag är ju i huset pappa. Och pappas ilska bara rann av honom och jag tror faktiskt Gabriel fick bevittna förändringen då." Sa han roat.

Hon rynkade pannan och såg på dem.
"Så jag är 25. " Hon lyssnade och hon brast ut i ett skratt.
"Jag ska hålla koll på mina barn. Jag lovar." Hon lade en hand på sin bröstkorg.
(minns inte om det var första gången eller bara en random gång den gången hon blev påhoppad)

Holly såg på henne. "Vet du inte hur gammal du är?" Undrade hon osäkert. David flinade lite. "Det vore klokt." Log han.

(Tänker att det är lite poetiskt )

(jajo men jag tänker att de kanske är 27 eller så? Hon är kanske ett halvår yngre)


"Nej jag kanske har glömt." Sa hon och lade en hand på sin panna.
Molly reste sig oroat och gick fram.
"Du ska nog gå in. Vi kan släcka elden och vi alla går in. " Sa hon oroat.

Gabriel var snart ute igen, när han märkte allas oroliga stämmor. Han såg på Olivia. "Älskade?" Undrade han oroligt.